Det åter lite stöddigt, eller hur?
Precis som det inte varit det tidigare i Brf Uven, min lilla bostadsrättsförening.
Men det är väl klart att det har.
Jag flyttade hit 1999 och har inte ångrat det en sekund.

Jag tror att jag bor i en av de bästa föreningar.
(Vad vet jag egentligen? Det är ju min första och enda bostadsrättsförening. Men i alla fall...)



Men de har i alla fall fått en ny styrelse idag och med det, en ny (nygammal) ordförande.
En ordförande som kommer att ha hökblicken.

Det första hon ska göra är att damma av tavlorna i tvättstugegången som
hon lät sätta upp för ett antal år sedan.
De är lite lika, hon och tavlorna. Båda behöver dammas av.

Jag får en bild av överste Hathi, i Djungelboken, då han säger: "Se till att få lite glans och lyster på betarna."
Det är faktiskt viktigt med glans och lyster i ett område.



Jag tror att det är en bra styrelse i år, det känns så.
Vi är blandat män och kvinnor, lite yngre och lite äldre.
Det blir säkert väldigt bra.

Jamen, jag menar allvar.
Hur i hela fridens namn är det möjligt att jag sitter där med dessa hundratals plantor, igen?

Och då har man rätt att undra: Var är växthuset?
Ja, det kan man undra.
Det blev lite ändrade planer.
Inte så lite heller.
Vi hade planerat att ha det framför "Ruckelverandan" men se där står en tall och i höstas
"fällde" den grenar, tjocka som små träd.
Hade växthuset stått där hade det idag varit ett ex-växthus.



Just nu känns det som om det hade varit alldeles utmärkt att ha det lilla glasade huset.
För som det ser ut idag har 150 plantor kommit hem till Ludde.
150 plantor står hemma hos mig och väntar på plats som inte finns.
Minst 150 plantor har inte ens planterats om och slutligen
minst 150 som är på nysådd eller inte har hunnit sås.



Ja, just det. Nu höll jag på att glömma de som ska direktsås också.
Kom på att rabatterna inte kommer att räcka.
Jag har en plan att gräva en lång, lång rabatt längs hela väggen under badrumsfönstret.
Där hade jag tänkt att stockrosorna skulle få stå.
Sen går det ju bra att gräva längs med "Lasses veranda".

Rabatterna är nog ett enklare problem.
Förbannar mig själv med att ha lässvårigheter.
Jag har väldigt svårt att läsa ordet "glest".
För det är så man ska så.
Jag har inte lyckats med det en enda gång.
Och sedan förbannar jag mitt blödiga hjärta som inte kan förstå ordet "gallra".
För det är det man ska göra om man inte har förstått "glest".

Lejongap har hopplöst små frön.
Jag kommer att ha ca. 45 plantor lejongap om alla tar sig
och då pratar vi 45 stycken av den här vita sorten.



Sen har jag den här också

  

och den här



Ja, det var lejongapen det.
Egentligen inte klart med dem heller för jag tror att det slank med några av en annan färg också.

Jag tror jag blir galen...

Jag tror att jag var inne på samma tema förra året,
det här med att världen saknar färg.

Det var ju den där lilla pojken som satt och tittade i sin fars fotoalbum,
från det att fadern var baby och framåt, då han plötsligt frågade:
- Pappa, när blev världen i färg?

Det är bra svart-vitt så här på våren när solen har semester och vilar upp sig.
Jag har inte koll på tiden heller. Det ser ut att kunna vara morgon eller eftermiddag.



Jag har sett att syrenen börjar knoppa.
Det dröjer inte så länge förrän de gröna bladen kikar fram men tills dess
är det bara en brun liten bulle som är fortsättningen på kvisten.



Det är knappt att jag tror det men det sägs att rosorna ska skyddas mot den starka vårsolen.
Små granruskor blev skyddtäcket.
Men solen har fortfarande semester.
Sedan konerna av vide för att skydda mot rådjuren.
Dessutom svättar men blodmjöl.



Det finns så många fina växter som kallas marktäckare.
Det hör man ju på namnet vad de ska vara till för.
De kommer säkert snart men tills dess använder jag sten.
Stora svårigheter att få den att föröka sig men än har jag inte gett upp.

Klematis x 2 har klippts ner. Det är inte alls svårt att veta om den ska klippas eller ej.

Tumregeln för klematisbeskärning är att tidigblommande sorter
putsas till frisk ved på våren.
Senblommande sorter
beskärs hårt sent på hösten. 

Inte särskilt svårt att komma ihåg men jag glömde det där med
"putsas till frisk ved". Jag klippte rakt av.

Jag får väl kompensera det i helgen när hästgödslet ska ut. 

Hittade en filmsnutt
som sannerligen är värd sina dryga åtta minuter.




Hon målar i sand och det hon målar är en gripande historia.
Publiken berörs till tårar.

Mamma och pappa!
Klicka på pilen i mitten av rektangeln så spelas filmen upp.
När ni inte vill se mer stänger ni bara filmen genom att klicka på filmrutan eller stänger ner som vanligt på det röda krysset längst upp till höger.

Sitter här och tänker på hur mycket vi människor orkar med.

Hade någon sagt vad som kommer att drabba oss i livet
hade nog en hel del av oss slängt in handduken på ett tidigt stadium.
Kanske är det just därför som vi inte i förväg får veta vad som ska ske.

Det sorgliga i kråksvängen är att vi har lättare att se till det som är mörkt,
det som smärtar, det som tar vår kraft.
Vi glömmer allt det som faktiskt ger oss styrka, ny kraft, den som får oss att växa och
sträcka på oss.
Vi har glömmer att se och ta dagen som en gåva.

Varför är det så?



Ju svartare dagen ter sig desto mindre kraft finns det kvar i oss.
Slutligen finns bara ett skal, en tomhet.

Men
det fantastiska är att inom oss finns oanade, kanske dolda, krafter.
Det finnns mängder av frön som har såtts under våra år här på jorden.
Vem som har sått dem kan vi kanske inte komma ihåg men det gör inget.
Det viktiga är att vi vet att de finns där.
Någon sa kanske någon gång:
"Du klarar det!",
när jag minst av allt trodde att det kunde vara sant
men orden var sagda och hade kommit till mig i form av ett frö
för att gro när tiden blev gynnsam.

Det är så det är.
Vi är proppade med vackra frön, fullständigt proppade!
 Frön som bara väntar på att få gro och när de väl börjar gro
ger de oss kraft, ny kraft och vi kan ta oss ur det mörker vi hamnat i.



Vem ska då se till att fröna börjar gro?
Till vem ska man vända sig?

Till mig själv ♥
Det finns ingen trädgårdsmästare som vet vilka frön jag har.
Ingen annan än jag vet var fröna är placerade.
Våga själv, till mig själv ♥

På www.kreativinsikt.jetshop.se
finns fantastiska kort med vackra, tänkvärda ord.
Nedan följer några exempel:

Din inre skönhet speglas i din yttre.
Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga.
Samla på milstolpar och vägskäl - där växer livet.
Vet att ljuset alltid bor just bakom molnen.
Kom till ro, vila en stund, låt nya krafter födas.

Jag fick en koppartunna av pappa och mamma en gång

Det är en härlig bytta att plantera i.
Men när regnet kommer dränks det mesta eftersom jag vägrar att göra hål i den.

På trädgårdsmässan köpte jag ett paraply med liljekonvaljer på.
Det är ett rejält paraply.
Ja, det är nog 1 meter i diameter.
120 kronor är väl inte hela världen?




Då ska Ludde hjälpa mig att få till ett regnskydd för blommorna i min koppartunna.
Vi ska ta ett rör med tyngd i botten och ställa i byttan.
Det kommer att sticka upp en meter eller så
vilket innebär att jag måste få till det så att det inte står där och ser anskrämligt ut.
Och...
...när regnet kommer går jag ut med mitt fina liljekonvaljparaply,
placerar det i det uppstickande röret och vips har vi ett skydd.
Vilken bra idé va?

Vaknade sent idag
Hade ställt klockan på 9.00. Vaknade strax innan vilket gjorde mig nöjd.
Jag kan ju inte sova bort dagen...
.... det kunde jag.
Hade glömt att ställa om mobilen till sommartid.
8.50 blev plötsligt 9.50 vilket gjorde att jag missade en timme.



Både råbocken och domherren var vakna.
Trisse vankade fram och åter för att få sin frukost.
Fröken Rut var halvvaken.
Hon slängde en blick åt mitt håll men vände bara på sig för att slumra en liten stund till.
Hon väntar oftast på att vedspisen ska värma puffen som står framför spisen och när den fått behaglig temperatur kan hon masa sig till den och slumra ett par timmar till.
Majamin var redan ute på upptäcktsfärd.

När hon är på upptäcktsfärd leder den oftast till trädet där fåglarna äter sina måltider


 

På mässan köpte vi fröer.
Inte till fåglarna utan till oss.
Nu ska här börja groddas.
Läste nämligen att broccoli ska vara enastående nyttigt och
broccoligroddar än mer.

Det blev 4 stycken små odlingstråg och två stora och 17 påsar groddfrö. 
Tio av dessa var broccoli sen var det alfaalfa, rädisa, mungobönor och så något annat som jag glömt.
Jag tycker alltid att jag gör goda affärer och det blev det även här.
120 kronor billagare. Försäljaren prutade själv.
Jag neg och tackade så mycket.
Glad för vår goda (i dubbel bemärkelse) affär.

Tidig morgon - mässan väntade
Vi kom exakt när de öppnade och det fanns gott om plats både för bilen och oss.

Först tog vi ett "titta-runt-varv"...
... ska ha, ska inte ha, ska kanske ha, ska absolut ha/inte...



En hängmatta skulle jag vilja ha.
Men vi har inte två träd som står i närheten av varann.
Jo, kanske uppe i skogen men hur kul är det att ligga där och gunga
och Ludde skulle säkert bli sjösjuk och jag får springa dit med
postafen eller ingefära för att dämpa hans illamående.

Hängmatta går bort, synd.

Härliga madrasser att sitt-ligga i på altanen.
Ska vi inte ha, synd.



Armeringsjärn har blivit poppis.
Vi har kommit på en ny idé med hur vi kan använda dem.
Ska ha, roligt!



Egentligen en lekstuga men nu fick jag lust att bygga en sådan men använda den till redskapsbod.
Jag vill också ha gräs på taket, spetsgardiner i fönstren, jordiga spadar och rostiga saxar.

Jag tror faktiskt att det skulle kunna vara genomförbart. Kul!




Läcker fågelholk.
Vi ska fixa fler holkar hos oss.
Något måste vi ju göra för de stackars fjäderfäna innnan de blir kattmat.
Tråkigt att det ska behöva vara så men..



Hyllan här blev jag riktigt förtjust i.
Ja, ja, jag vet att den nästan inte syns för allt som är runt omkring men det är lite charmigt.
En sådan här hylla skulle lätt dekorera trädgården med lite vackra blommor på hyllplanen och kanske en hängande ampel här eller där.



Lagom stora odlingslådor för kryddor.
Dessa måste ju vara enkla att snickra ihop och placera ut var helst det passar.
Jädra snyggt med att blanda sten i vissa. Praktiskt då man kan gå på den och nå lådor längre bort.
Måste kolla möjligheterna.

Nästa gång ska jag berätta vad som inhandlades.

Men kära hjärtanes

Det är klart att barnen ska ha bullar.
Fler bullar åt ungarna.

Tekniken har gjort framsteg men än kan jag inte skicka bullar per sms eller per fax.

Så om ni vill ha bullar får ni smsa eller faxa hit er själva.

♥♥♥

En liten söt bild kan jag bjuda på så här över nätet (hur nu det går till).

Det blev tandläkaren idag. Rotfyllningen skulle bli klar.



Egentligen gör det mig inget att gå till tandläkaren men
bedövningssprutan/-sprutorna är inte så kul.
Eller... ja, de går också an men den i gommen är inte kul.
Eller... den är också okej om man jämför med
hängläppen som man ska släpa på resten av kvällen.

Jag känner mig annorlunda.
Vill helst vara ensam och suga på hängläppen ifred. Vill inte visa mig.
Men så inser jag hur fjantig jag är och försöker ändra mig.
Den stora intalningen börjar.
Det är ju ingen fara. Så mycket syns det ju inte.
Nä, det är ju bara att vara som vanligt.
Ingen märker något.

Då kommer Tina hem och hinner inte mer än innanför dörren förrän hon viker sig dubbelt av skratt.
Hon har sett min läpp och kan bara inte sluta skratta.
Så fort hon ser mig bubblar det i henne igen och till slut står hon bara och pekar mot min läpp.
Inga ord kommer fram. Skrattet sitter i vägen.

Det är då jag är glad över att faktiskt vara ensam och att hon också är det.
 Jag och Ludde som skulle till Lasse och Maria.
Nu vill jag inte visa mig, igen.

Men så kommer jag på...



Det går ju alldeles utmärkt bra att hänga upp "slappot" med gummisnodd.
Glad ser jag ju ut i alla fall.
Livet blev lite enklare.

Det är nu Tinas sympati kommer fram.
Hon vill inte att jag ska känna mig ensam med hängläpp.




Nu mer sitter varken hon eller jag och hänger läpp.
Livet är för kort för att göra det.

Kvällen blev alldeles perfekt.
Ludde och jag åkte till Lasse och Maria.
Ludde bjöd storslaget på de semlor han fått av Lotta och alla var glada.




I stället för som sagt, sitta hemma och hänga läpp rekommenderar jag
att införskaffa en påse gummisnoddar.

Borde tagit en runt hakorna också, ser jag.

Det märks att jag är lite otränad.
Har träningsvärk i triceps efter bullbaket i helgen. Jo, det är sant.



Jag skulle baka kardemummabullar och i receptet stod det 3 teskedar stött kardemumma.
Jag stötte nästan två påsar kardemummakärnor i en mortel.
Ni som krossat dessa kärnor vet väl hur stenhårda de är men att få träningsvärk är väl ändå droppen?

Apropå droppen...
... Jag har blivit kär i våra istappar och kan bara inte låta bli att fotografera dem.
I lördags var det sannerligen ett tacksamt göra. Som det droppade.



Finns det en bättre vårföraning än takdropp?

Ja, just det... Vi har fått en ny familjemedlem.
Eller hon är ju gammal men visar en nygammal sida.
En sida som vi trodde skulle försvinna men ack, så vi bedrog oss.

Fröken Rut - Surrutan...



Hon kan vara kurrig som en kurbitsmålning då hon sitter mellan oss.
Hon spinner, småpratar och kelar så vi tror att hon är en god katta men icke...
Hon ger sig på sina egna (Trisseman och Majamin) när de sover i godan ro/tro.
Hon attackerar dem bakifrån och ger dem rejäla smällar.
Ludde har döpt om henne till Fröken Kadaffi.

Jag blev så arg på henne idag och det märkte hon eftersom hon hade för avsikt att ge sig på mig också då hon fick utskällningen. Men jag är mognare än så... jag spottade på henne.
Jädra kattskrälle.

Det var droppen.




Majamin är rädd och osäker. Gömmer sig helst under min säng.
Trisseman tar det ganska lugnt.
Han försöker hitta på andra saker som kan vara honom till glädje.
Vi har inte samma uppfattning om vad som är bra glädjeämnen.
Men hur lätt är det att uppfostra en katt.
Så han får väl sitta i sitt träd och vara lycklig.
Här är han: Fågelskådare Trisse-man

Näpp, det blir det inte.

Jag har inte tid. Veckan har fyllts med annat trivialt, arbete.
Nu är det helg och då blir det inte heller tid, tror jag.

Har jag sagt att det knakar i frökrukorna?

Så där ja' SPORTLOV!

Vaknade tio i sju. Täppt i näsan och ont i halsen.
En bra start för ett sportlov för då slipper jag sporta.

Jag låg kvar en stund och kände om det var täppt, täppt och ont, ont eller bara en släng av.
Jag kom fram till att det nog bara är en "släng av" men med sportförbud.

Kom på att jag borde fortsätta med rensningen av det mesta.
Kände mig plötsligt mossigare.



Att rensa kan bli nog så tungt.
Konstigt så mycket som gömmer sig i skrymslen.
Skrymslen står väl för något litet, smått?

Två skåp blev fem kassar.
Ja, det ena var skafferiet. Ganska stort och ganska mycket som aldrig har använts.
Vad sägs om jordgubbsmarmelad.
Uppenbarligen inte eftersom utgånget datum var februari 2006.
Och havregryn som borde ha kastas ungefär samma år.
De krossade tomaterna får stå ett tag till. De håller till sommaren.

Visst får rödbetor en tråkig brun färg efter ett tag?
De åkte också i soporna.



Nu blev skåpet rent och snyggt.
Kryddskåpet stod på tur.
Ja, jag säger inget mer.

Helt klart är att skolan har alldeles för många lov.
Då blir jag ju tvungen att se allt i dagsljus.
Dagsljus???
Nja, där finns nästa problem.
Mina fönster borde putsas.
Än räcker ljuset för att lysa upp dammråttorna men snart är det nattsvart.



Visst har tanken slagit mig att om jag låter bli fönstren så ser jag ju inte dammet...
... men mina frön då? De måste ha ljus.
Moment 22

Nu ska vi se hur kul jag har det med mina vänner.
Inte kan man väl tro att vi jobbar i skolan?
Inte som lärare, eller?

Här har vi så roligt.
Vi ska lära oss Texas holdem poker.
Hahahaa, ingen verkar förstå ett dugg.
Vilket är alldeles sant.




Det roliga fortsätter



Och så kommer vi igång.
Och det roliga är att man får bluffa, ärligt!
Då ser plötsligt alla full-i-fan ut.



Vi målade glas också.
De blev riktigt vackra.
Vi drog lott om vems glas vi skulle dekorera.
Bra tips!

Nacka forum invigdes 1989, tjugotvå år sedan.

Jag var där då. Ja, inte på invigningen men samma år.
Då inhandlades en del kläder och ett av dessa plagg får snart bli till trasor.

Det är en klänning/nattlinne som både Tim och Tina är uppväxta med.



Den håller inte riktigt ihop.
Det får bli ett annat liv för den nu.
Spetsarna är värst att göra till putsdukar.
De är så himla fina, men sköra. 
Kanske kan jag rädda en del.



Det är en sorgens dag.
Nu förstår jag varför Tina har så svårt att kasta sina och farmors gamla kläder.
De innehåller minnen.



Men kanske är det bättre att säga upp sig som klänning/nattlinne med lite av hedern i behåll?
22 år är väl inte så illa. Har väl gjort sig förtjänt av att få lite action på gamla dagar?
Det kommer att svänga om fönsterputsen.
Jag kommer att putsa med kärlek och respekt.
Ett annorlunda sätt att göra städningen till ett större nöje.

Jaha, så borde jag ha inhandlat presenter idag.
För det är ju det som "Alla hjärtans dag" går ut på.
Men se det tänker jag inte göra!

Här köps inga presenter bara för att det förväntas av mig att göra det.
Det blev fel från början.
"Alla hjärtans dag" är inte presenter!
Det är en dag då man gör något för någon annan, i ord, tanke eller handling.
Allt handlar inte om presenter.



För mig är "Alla hjärtans dag" i första hand Tinas namnsdag (som kom 1986 och togs bort 1993).
Och när de ändå höll på att rensa bland namnen tog de bort Tims namnsdag också.
Den fanns tidigare den 14 april.



Så alla mina hjärtan vill jag ge till Tim och Tina, Alexanda och Mike.

Jag vill också ge hjärta till Ludde som leker snöskotermarodör med Paul och Janne.
Jag vill ge till Lotta och Petra, till mor och far, syster och systerbarn, Luddarbarn och barnbarn och respektive, Luddar brorssöner och deras respektive, farmor och hennes barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Faster Yvonne och mina kusiner med respektive och deras barn. Till alla mina kamrater och deras barn och ev. barnbarn. Jag vill ge till alla mina nuvarande och gamla elever och till deras föräldrar och syskon, till mina arbetskamrater och till Torsten. Jag vill ge till mina grannar på båda håll. Jag vill ge till de som har det svårt och till de som behöver en extra uppmuntran. Jagvill ge de jag glömde räkna upp. Jag vill ge till alla djur som bor hos några av de uppräknade. Och alla djur som inte gör det.
(Nu orkade ni inte läsa allt va?)

Jag menar, vem är jag att välja ut någon enstaka?
Har inte alla rätt till min tanke?

Och i det stora hela har jag inte särskilt många om man jämför.
Klart att marknaden vill få den här dagen och sälja sina geléhjärtan när fantasin tar slut.

Jag ger mitt hjärta, i tanke, ord eller handling.

Nu ska jag baka kardemummabullar så att det finns fikabröd när Ludde kommer hem.



Mjölet var slut så det blev en vända till ICA och som sagt
kommersen var på topp.
Blombuketter, geléhjärtan, nallar och annat smått och gott fanns
nästan i var mans korg. Jag tog mitt vetemjöl och gick.

Jag önskar alla en fin "Alla Hjärtans Dag"

Kan inte låta bli att tycka att det stämmer.

Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss,
som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet
inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.
Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp,
och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.




Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med
smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga,
därför att vi alltid var ute och lekte.
Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma
flaska, utan att någon dog av det.




Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade
saker, och körde i full fart nedför backen, bara för att
lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på
bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa
problemet.



Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen,
och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen
kunde få fatt i oss på hela dagen ? ingen hade
mobiltelefon.




Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - på det
hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-
sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.


Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!
Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben,
slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor.
Det var olyckor! Inga andra kunde få skulden - bara vi
själva.



Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över
det.
Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt
jord och gräs.
Trots alla varningar, så var det inte många ögon som blev
utstuckna.
Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren,
gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de
fick helt enkelt gå om ett år.


Vi fick äta jordnötter.
Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen.
Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller
per cykel.
Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag.




Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga,
de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista
50  åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade
frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi
lärde oss att förhålla oss till alltihop.




Eftersom du är en av dem. Grattis!!!

Vi fick uppleva den stora lyckan
att växa upp som barn...

Det goda livet är vårt!!

Hade tänkt att bli lite allround nu.
Alltså mångsidig.

Nu har det ältats i inlägg efter inlägg om Byron Bay (lär återkomma) och fröer (lär återkomma)
Nu höjs ribban ett par snäpp.

Låt oss prata om vädret... eller det som finns utanför dörren.
Hur är det möjligt?
Jamen, kolla ut!!!

Det är inte väder, det är oväder.
Okej, låt oss stanna vid oväder...
Då är det är alltså inget väder.

Orädd = avsaknad av rädsla
Osmart = saknar intelligens
Osminkad = naken?
Oskottad = inte skottad
Oväder = inget väder




Det går ju inte att ta sig fram- inte bak heller för den delen.
Men så här är det ju varje år. Hellre bakslag i februari än i april.

Så, nu har jag varit mångsidig.

Nu är det dags att så frön.

Jag kastar nästa all reklam om prenumerationer.
Har inte tid med tidningar ändå och i ärlighetens namn, inte lust att läsa dem heller.
Men... det finns, som så ofta, en del undantag.
"Allt om trädgård" är ett sådant.

Eftersom jag vill läsa den är det ju förmånligare med en prenumeration.
Ja, jag prenumererar på den men... det blir knappast billigare.

Jädra tidning...
Hann inte mer än öppna den idag förrän bilder av blommor och gräs formligen rasade över mig.



Jamen allvarligt, det borde ju vara förbjudet att skriva ut webbadresser.
Ja, då hamnade jag ju på www.raravaxter.com och handlade fröer, igen!

     

      

     


Men den här gången har jag tänkt att så glesare och försöka tänka på att fröpåsen behöver inte bli tom.
Några är dessutom perenna. Det är ju bra.

Själv tycker jag att jag har fastnat i Byron Bay och fröer.
Men det blir nog bättre vad det lider...

Har faktiskt funderat över det.
(rubriken)
Hur ska jag hinna med både och?
Ofta när jag kommer hem är min hjärna tom (faktiskt mer än vanligt).
Det är som om ett bomullsmoln har lagt sig till ro där inne i huvudet.
En eller annan hjärncell försöker hitta någon att arbeta med men det verkar vara svårt att finna. De flesta ligger mysigt och gosigt i sina bomullsbäddar och vill inte bli störda.
Ja, nu är det ju naturligtvis inte sagt att de är särskilt vakna och pigga under arbetstid heller. Vissa tar sovmorgon, andra är på möte långt bort eller har tagit tjänstledigt på obestämd tid. Det finns de som är på semester och ligger i välgörande bad och de två som återstår får göra slitgörat.



Detta får förödande konsekvenser.
Viktiga saker är som bortblåsta. Datum som varit spikade för mer än ett halvår sedan finns inte.
Information som ska delges kommer aldrig fram.

Nu ska jag inte svartmåla allt för riktigt så illa som jag skrev är det ju naturligtvis inte.
Visst kommer minnet tillbaka när "slitgörecellerna" vilat upp sig men det är så dags...

Något som har hjälpt mig är att jag skriver upp allt jag ska komma ihåg. Rätt aktivitet på rätt dag. Mina kalendrar brukar vara fullklottrade. Jag sa"hjälpt" för numera glömmer jag bort att skriva in och då blir det som det blir.

Jag ser ju och jag förstår att så här tomt kan det inte vara under en hel vecka. Men det är fortfarande semestertider och kanske en och annan sjukskrivning (trots stränga bestämmelser) där inne i skallen på mig.
Det är kolande mörkt och tomt.



Men å andra sidan, finns det liv finns det hopp.

Hur som haver...
Det här med att hålla bloggen uppdaterad är inte alltid så lätt. Den får liksom komma i andra eller tredje hand. Jag hinner faktiskt inte med. Jag menar, jag ska ju hinna tänka på vad jag ska skriva och sen kommer nästa aber. Jag ska komma ihåg vad jag hade tänkt och då är det ju bra om någon utvilad liten cell kan sluta vara så arbetsskygg. Och vart finner jag den? 
Ett moment 22.

Kanske måste jag få lite distans, se saker i ett annat perspektiv, kanske från en vinkel.