Ja, nog är det slarvigt av mig att inte ha skrivit ett enda ord på en hel vecka?
Det verkar ju precis som jag har annat för mig på kvällarna.

Faktum är att jag skriver när jag har en bild, en bild som passar till mitt humör och just nu står jag inför två val;
antingen har jag ingen bild
eller så har jag inget humör.



Jag tror mer på det sista.
Märkligt, jag utan humör? Jag vet att det låter konstigt  men jag har inget som irriterar, inget att klaga över, inget att tänka djupare tankar i (Heter det så? Men ni vet vad jag menar.)
 
Lite bilder kan jag nog skrapa fram. Ludde och jag var ju faktiskt på "Trädgårdsmässan" i lördags. Vi var inte ensamna, kan jag lugnt säga. Men trevligt var det. Nu är jag medlem i "Naturskyddsföreningen" och någon trädgårdsgrupp, kommer inte ihåg vilken. Som tack för mina nya medlemsskap fick jag, förutom inbetalningskort, en pilfalksnyckelring,  fröpåsar (det fick alla, förresten) och plastnamnlappar till frösådder.

Onödiga pengar? Ja, men de har jag tydligen tjänat in i dag eftersom jag nu, enligt de som stoppade mig, får billigare kostnader för hem - och mobiltelefon.



Här föll jag för taket. Tänk så mycket man kan hänga upp, hänga ner?
Citroner måste jag odla, ser jag.
Zinkbaljan är fixad. Ludde var på skroten (sopstationen). Ja, jag behöver väl inte säga så mycket mer?....

Lavendeln är också klar. Jag var på plantagen... Ja, ni fattar.
Ha-ha, det gjorde ni inte för lavendel köpte jag redan förra året.




Lime och tomater. En härlig kombination av stenar, (hör du det Ludde? STENAR! De finns inte på skroten.) plattor, grus och jord. 
Vedspis! Ser ni vedspisen? 
Nu kom jag alldeles av mig för vet ni att jag har i alla fall början till en vedspis. Vänta ska jag fotografera den.
Vänta, vänta, vänta....



Taram... Alltid en början. 

Ja, var var vi nu igen?
Ja, just det på mässan.



Se på teglet som ligger på muren. Upp-och-ner på något vis. Sånt vill jag ha.
Krukor, jag det har vi och fler blev det igår. Vi måste ju ha plats för alla små plantor som står på tillväxt i våra fönster.
Tvätt?
Ja det har man ju.
Vänta, vänta, vänta...

Det vi väntar på är ett nytt foto men batteriet i kameran tog slut så därav sitta och göra ingenting.

Japp, så fick jag min tvätt på bild.
Jag förstår att mina barns stackars kamrater har undrat över vårt hems konstiga idéer och prylar.




Nu tappade jag tråden, igen och orkar inte reda ut var jag var.
Kanske var allting sagt för idag.

I bland tror jag inte att det är sant.
Jag tror jag drömmer, än.

I dag kom min egen Robin Hood -Tim - hem,
med matkasse i hand. Den innehöll allt möjligt gott.
Två böcklingar slank er i min strupe på ett kick.
Fläskfilé, rökt lax, laxfilé och grytbitar. 


 


Och jag sa: Prisa Gud, här kommer skatteåterbäringen!




Sen stod jag vid spisen och lagade en härlig köttgryta.




Jag hann inte ta hand om allt så en del åkte in i frysen.

För er kanske det verkar en aning banalt men jag lovar att det finns en förklaring
som jag kan ta vid ett senare tillfälle.

Jag var bara tvungen att berätta.

Våren kommer kanske inte just idag men det är bra om vi har lite tid så det finns tid för förändring.

Jag kanske blir lite tjatig, ibland i alla fall men nu kommer jag tillbaka till Anna-Karin Elde.
Hon är bara så härlig i sina bilder.
Jag höll på att plocka undan lite skräp och hamnade vid min bokhylla.
Där låg boken. Jag satte mig för att titta lite.
Då kände jag att jag måste få dela med mig.

Varenda vår kryper jag ur mitt ide och förändringar ska ske.
Det kommer ju en väntande sommar och lite trött är man på att bada i vassen med regntunnan på sig.
Men hur lyckade blir resultaten?
Vem ser förändringarna? Knappt jag själv, ens en gång.

Den första bilden blir en repris.
Den håller än.

Ja, hur är det möjligt? När ska modet ändras?
Håret lär ju inte sluta växa och det ser nog fånigt ut med rastaflätor just där.
Men det vore kanske en grej.
Sen kan man ju köra med Bob Marley- bikini.
Det finns ju bikini i leopardmönster så varför skulle "Bobban" vara sämre?




Ja, detta är inget man gör med glädje. Nä, säger en del (mindre hårfagra). Det där gör inte så ont. Nä, kan vara så när de inte är fullvuxna kvinnor. Jag har banne mig skägg på benen. Jag undrar om jag var upp-och-ner när Gud skapade mig. Jag hade varit överlycklig om "benhåren" hade hamnat på huvudet och tvärtom.
Men Gud måste ju också få ha dagar då han är lite upp-och -ner, vem har inte det?




Precis som en helt ny bekantskap.




Ja, jag ville bara ge er lite glädje.
Visst är hon underbar?
Om du ser hennes namn på bokrean, köp hennes böcker.

God röra med dessa ingredienser + kokt ägg




Detta är bra att ha i kylen för att ha som pålägg eller bara en extra klick på tallriken när behovet kommer. 
Röran håller väl ett tag i kylen men hos oss tar den slut innan vi behöver oroa oss för det.



Tonfiskröra

1 burk finfördelad tonfisk i vatten
½ dl creme fraiche
(vanlig, tycker jag. Inga lättprodukter här inte)
5-10 cm finhackad purjolök
2-3 pressade vitlöksklyftor
2 msk majonnäs
1 st kokt ägg

Smaka av med

Timjan, gärna färsk
Salt (jag tar gärna aromat)
Vitpeppar

Kann också smaka gott med
chili färsk i pyttesmå bitar
Tomat soltorkade eller färsk i pyttesmå bitar

Sen är det bara att blanda, blanda, röra, röra.
Blir det för tjockt?
Tag i mer creme fraiche eller varför inte en skvätt vispgrädde när vi ändå håller på?





Sååå gott.

Ja, det är hemskt att se och inse vilken plats datorn tar i familjen.

Hemma hos mig är den nästan alltid upptagen.
Tim är nog värst, därefter är det jag och den som lägger ner minst tid på den är nog Tina.

Så kommer vi hem till Ludde.

Han hade en "Laptop" men det är tydligen ute. Nu ska det vara en "Cattop" för att hänga med.
De är lite svåra att få tag på men har man tur går det kanske.
Ni kan få se hur vår ser ut.



Hopplöst när man sover på jobbet.

Nästa bild är också lite söt för titta på skärmsläckaren.

Såååå fina.Nu ska de ut.

Grannarna är inte hemma så de kommer nog inte att klaga. Ni vet hur det är. "Klag" är ju ofta avundsjuka och vi vill ju inte bli anmälda innan första inkomsterna har visat sig.
Så iväg med stege och annat som behövs.
Tipp, tapp, tipp, tapp....

Klättra, klättra, klättra.... Ett tips är att låta någon som är van sköta det arbetet. Ludde är van, det är inte jag. Han fick morotskaka och jag tror att jag kan muta till mig båda holkarna och kalla dem för mina om jag fortsätter att baka morotskakor till honom.
Men visst är han lite modig ändå?
Jag hade annat att göra. Det gäller ju att passa på att se sig omkring när man får chansen.
Kolla här ska ni få se....

Ja, vad sa ni nu då?
Nä, nä, nä.... inte den tanken igen. Han är min.

Ja, så var det bostäderna då.
Åter till inkomsterna.

Oh, det blev så fint.

Nu väntar vi bara på att någon ska visa sitt intresse. Hammarby sjöstad, släng dig i väggen.
Här finns allt. En vacker veranda att blicka ned på, underbara hyresvärdar, ren luft, skogen inpå knuten 
och en katt....



Ja, men säg när man kan kräva att allt ska vara perfekt.

Jag blir så full i skratt när jag åker kommunalt.

Så har det naturligtvis inte alltid varit. Nu förtiden åker jag ganska ofta så nu är jag mer van men tidigare kunde det se ut som följer när jag skulle in till stan.

Skulle jag vara inne i stan kl. 12 startade min resa 1½ timme innan. För att vara på den säkra sidan. Enligt SL ska resan ta ca.40 min.
Att gå från porten till busshållplatsen tar 3 min. Jag var ute i god tid, rädd för att missa bussen, och fick vänta i minst 10 min. på bussen, ensam. Andra visste att gå i tid, inte överdriva. 



Då, när bussen stannade hade jag satt på mig "jag-är -en-van- resenär min. Ok, jag har remsa så det kan vara avslöjande men det är smällar man får ta.

Så... iväg åkte vi. Här gällde det att snabbt sätta sig så man inte for all världens väg då bussen gasade. Ja, då satte jag mig, som sig bör, och såg avslappnad ut. Men man kan inte vara avslappnad eftersom  bussen kränger. Det gäller att sitta spänd men se avslappnad ut. Det är svårt. Det är en väldig träning för ben och sätesmuskler.

(Svårt är också att inte skratta åt alla resenärer som bara vägrar hälsa eller ens se. Herregud, det är nästan alltid samma resenärer vid samma tid, dag efter dag. Vore det då så konstigt att man efter 302 resor säger hej till varann?)

Platsen man har valt är också viktig för det gäller att sitta så att man håller i sig nära en "stannar-knapp". Halva nöjet med bussresan är ju att hinna plinga först utan att någon hinner se vem som plingade.
Jag är nog den enda som plingar i Tumba centrum, för det är ju ändhållplats, men ingen anar att en sådan proffsig resenär som jag kan ha nöje med sådana banala ting.





I dag, som mer van resenär, stod jag och lyssnade på olika telefonsamtal och tänkte; Vad gjorde vi innan vi hade mobiltelefon. Det här med att inte prata i mun på varann verkar inte gälla. Alla har sin lur mot örat och sitt babbel i mikrofonen. Ingen tänker på den som sitter bredvid. Ja, det spelar nog ingen roll för den har ju naturligtvis sin lur och sitt babbel.
Jag fick mattips, tyvärr bara på falukorv och lasagne och så såg jag också en äldre man, i min ålder, spela något "fyra-i-rad-spel" som han manuvrerade med något jädra plockepinn. Det var inte alldeles lätt i kurvor och tvärnitar. Det såg jag på hans huvudskakningar.
Det fanns andra huvudskakningar också. MP3 på hög volym är också ett sätt att stänga av de andras "jädra" ljud och starta sina egna huvudskakningar och stamp med fötter.. Det är bara det att volymen på dessa små manickrar är otrolig. Men en låt var bra, tyckte till och med jag.




Ja, nu dröjer det några dagar till nästa resa väntar.

I morgon blir det en lugn, tyst resa i min bil.

Det plingade till i mobilen nu på eftermiddagen.

Posten ville meddela att jag hade ett paket att hämta. Ja, det var ju väntat för jag blev förvarnad i går, via mail, om att de var på väg och att jag så fort som möjligt skulle ta hand om dem.

Så fort som möjligt??? Hur fort är det?



Ja, för mig blev både det ena och andra inställt. Dessutom orsakade detta "så fort som möjligt" ett missat samtal från min fd. svärmor eftersom jag inte hann svara då hon ringde. Jag var ju på väg, i 180 km/h, för att handla bra och komfortabelt material till nykomlingarna. 
(De kommer ju vara alldeles förvirrade efter resan hit och plötsligt hamna här, i Uttran bland alla platser på jorden.)  Det visade sig nämligen att några var större än jag väntat mig. Alltså var allt jag hade att välja på för smått och snart skulle säkert affären stänga.
Så iväg i ilfart.



Ja, vad händer?
En sån här jättelyxig Mercedes, med lika många hästkrafter som min bil väger i kilo har uppenbarligen inte fått sms från posten. Den skulle bara kunna peta på gasen så vore den i Haparanda (Vad den nu skulle dit och göra?) Men som sagt, dit skulle den inte och uppenbarligen inte till "Plantagen" heller.
Jädra dönick!
säkert pensionär också som kan ta allting "manana".
" Det jag inte hinner idag tar jag i morgon, på fredag kanske, eller varför inte strax före midsommar?"

Men kön som ligger bakom är inte pensionärer och inte rika nog för att ens tänka första bokstaven i bilmärket. Vi, jag struntar i de andra förresten,
JAG! ska till "Plantagen" och det nu!!!



(Skylt för "Fri fart")


Jag tror att föraren såg hur det rykte i bilen bakom.



Han körde nämligen åt sidan, lät mig komma förbi, log åt mig och höll upp handen som i "tack" eller "förlåt".
Jag tackade tillbaka, sänkte blicken och fick dåligt samvete.
Om han ändå kört Volvo. Nu blev han oskyldigt dömd.
Stackaren. Det var nog en fin gammal man trots att han var pensionär, körde lyxbil och inte hade vägen förbi "Plantagen"



Mot "Plantagen" för vårens och sommarens alla blommor har kommit.
(Ja, en del av de jag beställt, i allafall.)

Men jag vill, trots rubriken, ändå dela med mig av dessa 50 tulpaner
som jag fick av Lasse och Maria i lördags.



Det är mars. Det är den första VÅR-månaden.
Det börjar ljusna tidigare och mörkret kommer senare.
Tag tillvara ljuset!

När det börjar ljusna börjar det också hända saker bland blommorna.
Våra pelargoner har fått komma upp från gagaget.
De har inte lidit någon nöd där nere. Det är både svalt och ljust där.
Ludde satte i höstas upp hyllor åt den, under fönstren, så om de ska gnälla kan de få en dusch "round-up".
Men nu när de kommit upp i värmen ser man hur de spritter av liv. De är så ivriga att få börja blomma.
Vilken kraft det finns.



Det är nu livet återvänder till naturen.
Om vi bara kunde få lite fler dagar med blå himmel.
Blå himmel och solsken.

I fredags eftermiddag var jag tvungen att ta fram kameran.
Ja, jag inser att det såg märkligt ut. Bara upp med kameran, nästan i panik, och fotograferade.
Kanske trodde folk runtomkring att jag var fågelskådare. För när de vände sig om för att titta uppåt, på var eller vad jag ställt mitt fokus, var det  tydligen förbi, i deras ögon, för det fanns ju ingenting.
 
För mig fanns det.
Det fanns alldeles ovanför mitt huvud.
Jag hade fotograferat himlen.
Den var BLÅ.
Det kändes som det var en evighet sedan sist.
Nu har jag bildbevis.







Snart blir det "SOMMARTID". Lyssna på ordet.....

Det är dags att komma ut och börja leva.
Man vet aldrig när "round-up-duschen" är i antågande.

Så där ja' nu har vi blivit glasblåsare också.



Hur enkelt som helst.
Det enda man behöver är en brännugn som håller 1200 grader, kylugn? som håller +485 grader, glasmassa, griptång och lite annat. 
Ett tips är att Fredrika Linder är med. En fantastiskt trevlig och duktig glasblåsare (gladformgivare) som kommer att synas på många allmänna väggar och då inte som klottrare (annars är ju det vanligt på den typen av väggar). Hon arbetar i Sickla Centrum, "Heta Glas" ( http://www.fredrikalinder.com/ ).

Åter till Hyttan.


Fredrika hjälpte oss med det mesta.



Hon hämtade den heta glasmassan, rullade den på bordet, sträckte fram blåsröret till oss...

Vi blåste så det stod härliga till

Enkelt när alla ingredienser väl kommit hem och ligger måttade i bunken.



Receptet är för två limpor som bakas i  1½ l långformar som smörats och fått lite rågkross i botten.
Det finns tid att göra annat när de står sina nästan 2 timmar i 175 graders ugnsvärme.



5 dl vetemjöl
3 dl grahamsmjöl
4 dl rågsikt
2½ dl rågkross
1 dl vetekli
½ dl vetegroddar
1 tsk salt
4 tsk bikarbonat
½ dl solrosfrön eller krossade hasselnötter
1 dl russin
 1 l fil
2 dl mörk sirap

Blanda alla torra ingredienser noga (även russinen)
Rör därefter ner filmjölken och sirapen och blanda väl, till en lös klibbig smet.
Om du inte har smörat formarna så gör det nu.
Fördela smeten i formarna och grädda i nedre delen av ugnen i knappt 2 timmar.
Täck formarna efter ca. halva tiden.
Jag brukar pensla vatten på skorpan för att den inte ska bli så hård.



Jag älskar sådana här "rörande" recept.

Smask, smask, tugg, tugg

Fick ett sms från Tina nu ikväll. Hon skriver (ursäkta språket):
"Vilket jävla superbröd du har bakat".
Det är det bästa jag hört. Det värmer ett modershjärta.

Om jag hittar enkla och goda recept tänker jag "blogga" dem.
Detta är det första och finns, som ev. andra, under "Gott" i kategorin, till höger i bloggen.

Vi hade ett härligt väder när vi åkte till Skåne.





Ja, här på "Trästället" satt jag, mediterade och samlade kraft.
Det var i onsdags. Jag fick bestämma hur dagen skulle bli och jag bestämde två köpställen, "Trästället" och "Förmedlingscentralen". Förmedlingscentralen är ett trevligt ställe som säljer begagnat. Man kan lämna in sina grejer som man vill sälja där och behålla 75% av utsatt pris. Det finns inte bara begagnat men det är det roligaste.
Vi köpte en liten orange gryta där för 62 kronor. Den står vid vår lilla vedspis ovanför råtthålet.
Hur som helst tog dessa två butiker sex timmar. Det är såååå mycket att titta på och sååå mycket pengar som går åt.
Hur kul som helst.




En lugn stund mellan avdelningarna, rond 2. Vi har tittat runt i ett par timmar (det tar ett tag att gå igenom 4000 kvadratmeter med prylar) och nu ska vi samla kraft och börja inhandlingen av allt möjligt.
Titta in på www.trastallet.se så ska ni få se.



Vi köpte 4!!! små fågelholkar. Nu menar jag verkligen små. De är så små att jag undrar om det kan vara något annat än dekoration. Ja, hur som helst var de billiga, 75% rabatt.
Vi köpte en katthängare också. En katthängare är en smideskonsol med en katt på. Den hänger på väggen nu.
På en annan vägg, lång ner, hänger nu mitt fina jordgubbsfat som kanske är ett kakfat som jag fick av mor och far.

Ja, just det, vår fina klocka har varit på reparation i Skåne och nu fick vi tillbaka den. Urmakaren har gjort en "service" och fixat med visarna. Kostnad??? 35 kronor. Tick-tacket är så hemtrevligt och vi har saknat den sedan jul, då den lämnades in.





Nästa dag tog vi en tur till "Trästället" igen hur det nu är möjligt, men det gjorde vi och fortsatte att shoppa.
Då handlade vi bl.a. till våra kommande ute-blommor.
SÅ fint det kommer att bli.

Oops
Måste förbereda mig för de plantor som ska komma i mitten av mars, kom jag just på.
Har inte tid att sitta här och gagga. Måste åka till "Plantagen" innan sjukgymnastens träning.

Visst är det härligt med "nymodigheter"?

Hela ICA-koncernen vet vad jag och Ludde brukar handla. Hela ICA! jag menar verkligen ICA med stort I, C, A 
(inte att förväxlas med CIA, Centrala underrättelsemyndigheten, tror jag i alla fall. Men när jag tänker efter så är jag inte riktigt säker. Kanske har de ändå en koppling till varann.).
För det är ju som så att ICA, Inköpscentralernas Aktiebolag, läser i stjärnorna om vad jag brukar handla. Helt fantastiskt! och så får jag ett personligt brev, med bilder på mina varor till ett nedsatt pris. Man tror inte att det är sant.
Viss tacksamhet är att de missat på smyginköpta chokladkakor, volymprodukter och annat skräp men det kanske inte syns så tydligt i stjärnkikaren. Sen är det inte jag som äter lingonsylten heller. "Brukar köpa" är väl att ta i när det gäller maskindiskmedel och nötter också men jag är ändå väldigt nöjd.

Jag ska visa




Så kommer vi då till det jag egentligen ville visa. Det som gör mig till "utvald" bland alla kändisar. Ni ska inte bli avundsjuka nu för alla kan ju faktiskt inte komma så långt som jag (kanske får jag fängelse för detta, hjälp) i denna kändisvärld.

Med all rätt kan jag tycka



Drömma kan man väl få göra?

(Tack Lotta, för att jag för första gången i mitt liv ska få smaka på ÄKTA Champagne, en del av kändisvärlden, och samtidigt få vara tillsammans med världens vackraste vårblommor, tulpaner.)

Vi fick känna på våren när vi var i Skåne.

Så här, den första vårmånadsdagen, vill vi dela med oss av små vårtecken.

Klematisknoppar som pressar ut sig i solvärmen




Snödroppar som trotsar det mesta




Tockarp som bara står i ett flödande vårljus



Hoppsan där springer ju jag på vägen. Ni missade väl inte det?