Den kom tillbaka.
Sommaren alltså.
Enligt mina källor ska det vara fint väder fram till naionaldagen.
Därefter blir det lite com si com sa.



Men om det blir sol i så många dagar kan det vara bra med lite regn.

Vart blev sommaren av?

Ni sitter väl inte och tjuvhåller den i någon rosenberså?

Det är väl ingen konst att klippa en gräsmatta.




Konsten är att klippa en gräsmatta som inte är en gräsmatta.
Har man en gräsmatta har man också en gräsklippare och alltså även det motsatta;
ingen gräsklippare, ingen gräsmatta.


Vi har ingen gräsklippare. Vi har en trimmer.
Vi har ingen gräsmatta. Vi har stenar med ogräs runt omkring.
Jag tog trimmern mest för att få bort ogräset (groblad, kirskål, tistlar, nässlor och maskrosorna).
Tyvärr försvann det mesta som var grönt.
För sedan blev det inte mycket kvar.

Men...
Det konstiga är att det blev riktigt snyggt om än lite ökenlikt.
Det finns några fläckar som är tomma nu men det ser faktiskt klart mycket bättre ut.

Då kom jag på att vår "gräsmatta" är som vårt hår.
Det är på gräsmattorna man kan se familjens hårkvalitet. Dåligt med gräs = lite hår.
Ludde och jag har inte så mycket hår och det lilla vi har ser inte mycket ut för världen.

Det är ju inte  så att vi har fått några anbud om att vara med i schampo-reklam precis.





Alltså har vi trimmer.
Grannarna går där med gräsklippare och de riktigt hårfagra har till och med
sittgräsklippare, kan man tänka.

Vi har ju som sagt en hel del ogräs (gråa hårstrån)
och ett visst ökenlandskap (Luddes kalhygge)




Men så fixar vi till stråna och då ser det lite bättre ut.
De gråa stråna syns inte lika tydligt och inte har vi slitit särskilt mycket på frisörens verktyg.

Ungefär så där går jag och filosoferar och jag tror banne mig att det ligger mycket i det.
Ja, det finns ju de som kör med extra frö och näring i sin gräsmatta för att dölja för oss andra.
Det är samma sak som löshår, kan jag tro.

Nä, jag har inte gett upp jag bara konstaterar.

Det går nästan inte en dag utan att jag har känslan av att jag har glömt något.
Jamen så där att jag nästan stannar upp i steget och tänker "Vad var det jag skulle göra nu?".
Någon "förstå-sig-påare" har tipsat om att det då är bra att gå tillbaka till utgångsläget och liksom börja om.
Ja, det är ju en strålande idé, om jag kom på vart utgångsläget var.

Sedan går det en tid och då kan ibland minnet komma tillbaka men då är det så dags, tre veckor försent. 
Och då tänker jag; har tre veckor!!!  redan gått?
Det finns bara drygt 120 stycken sådana treveckorsperioder på ett år.

Tiden går så fort.

Fem månader har snart gått sedan vi var i Australien.
Vad har jag gjort?
Vad har jag egentligen hunnit med?

Snart är det sommarlov. Vilken lyx! Ja, det är verkligen lyx.
Då vill jag stoppa tiden, eller åtminstone sakta ner lite på den.
Då vill jag ha tillbaka alla treveckors perioder, de jag har glömt.




Jag vill ha en lång, lång sommar. Den längsta sommaren någonsin.
Jag vill ha midnattssol också och jag vill inte sova.
Jag vill gå därute och vänta på att fåglarna ska vakna
eller kanske för en gångs skull vara den som väcker dem.
Jag vill ta igen all tid jag har förlorat.
Förvisso sägs det att ingen tid är till spillo men vad vet de, som påstår det, om mig?

Jag vill också ge tillbaka.
Ge av allt jag fått.
Det tar tid, jag lovar.
Ibland förundras jag över hur det kom sig att jag fick allt.
Jag kommer inte ihåg allt men jag har känslan.
Där behöver jag inte återvända till någon utgångspunkt.
Jag går ständigt med känslan av att jag är rik.
Kanske för att jag har glömt det andra eller så har "det andra" aldrig funnits.

Aa... det var bara det jag ville säga.

Men hörrni... Vilket väder!
Och än varmare ska det bli.
Jaha, vad har vi hittat på i helgen då???
Agerat trädgårdsmästare har jag gjort och Ludde har slitit ont
eftersom jag ständigt pekar ut platser för nya rabatter och precis
där jag pekar finns det alltid andra saker som han måste flytta på.

Mina fina små plantor har fått kommit ut ett par timmar i ren solsken och
ytterligare några timmar under fiberduk.
Tyvärr kunde det bli risk för frost så vi fick snällt bära in de små liven till kvällen.




Vi har ett underbart fint liten fågelmatare som dessutom kan bli holk.
Helt plötsligt i går eftermiddag såg jag Maja balanserande på hustaket.
Jag rusade in efter kameran och här är några bilder på vår kisselikisselikiss; Maja.


   


     

   



Jag var ju tvungen att titta efter om det fanns fog för min oro och jajamensan.
Jag lyfte på taket. 
Där inne låg en vättskrämd liten blåmes.
Ludde satte upp galler så nu hoppas vi att den klarar sig och sina ungar.

Jaha, i morgon är det måndag igen.

I morgon ska det blir hela 11°C.
Funderar på att ta hem mina pelargoner.
De har varit på kollo hela vintern.
Ganska skönt att vara blomfri ett tag.
De har haft det ganska bra bortsett ett par rejält kyliga nätter.
En del spretar kanske lite mer än i höstas.
Andra har förlorat en kär stjälk som frusit ihjäl.



Ett ordentligt klädbyte i form av den allra bästa jorden skulle varit gjort för länge sedan
men än är det kanske inte försent.

Ett par nätter framöver kan det finnas risk för frost men därefter har nog
den största faran försvunnit.
Så kanske får de små plantorna komma ut och se sig om i helgen.
Vi har ju fiberdukar som vi kan bädda in dem i om det skulle bli för kallt.
I så fall kommer Fröken Rut bli salig.
Äntligen kan hon få komma in och sitta på bordet som nu är täckt av dessa små pjuttiga plantor.
Ja, ja, vi får se.

Ni vet häftpistoler?
Det är ju häftapparater med redig schvung.
Kadunk, säger det och sedan sitter det ett metallstift djupt i vad man nu "häftat".



Jag skulle häfta upp en del saker här i portarna.
Jag började att gå omkring i mitt eget hus, fem portar.
Kadunk, kadunk, kadunk, kadunk...
... kände mig lite kriminell. Det lät ju som ett pistolskott, eller nästan, lite.



Varje port fick sju kadunker.
Min länga klarade sig men sen, i 7:ans port tog stiften slut.
Hur är det möjligt?

Jag fick gå en bit för att hämta en nyckel.
Gå tillbaka nästan hela vägen för att upptäcka att det inte fanns fler stift.
Gå tillbaka och lämna nyckeln.
Då gav jag upp.




Vi har fint i vår port i alla fall.

Nu ska vi se vad som inte finns:
Inga stift till häftpistolen
Ingen grovdammsugare
Ingen stor, stadig skottkärra
Inget internet
Ingen färgskrivare
Ingen kopiator
Ingen mobiltelefon till fastighetsskötaren
Ingen pennvässare
Stämpeldynan har dåligt med färg (båda två förresten)
Papperet till kopiatorn är högblanka (men det gör ju inget. Vi har ju ändå ingen kopiator)

Ja, det här är bara vad jag sett och märkt sedan i onsdags.

Och... då undrar jag: Hur gjorde de förr i tiden?





De satt väl i styrelser med stämplar och pennvässare och hade inget att klaga
på för de visste ju inte vad de borde ha saknat.
Och jag som ger upp bara för "kadunket" i häftpistolen tar slut.

I morgon har vi vårt första styrelsemöte med den nya styrelsen i brf. Uven.
Jag kan sitta där och gnälla bäst jag vill för än är jag inte firmatecknare så jag har inte rätt att spendera ett endaste öre.



Undrar om jag ska köpa ett par fjäderpennor (för egna pengar) och lite bläck så kan vi hjälpas
åt att skriva 110 kopior.

Det blev lite kallare än förra helgen.
Det känns verkligen inte som vår i luften.
Kanske sjöng jag för lite igår.

Ärligt, jag sjöng ingenting alls och såg inte en endaste brasa.

Däremot rotade jag bland gömmorna.



Solcellslyktor, skyltar och det gamla och ihoplimmade fågelbadet kom på plats,
hur nu de små krakarna ens kan tänka på bad.
Ofta blir det här fågelbadet våra katters vattenskål.

Jag fortsatte mitt rotande och sprang upp och ner (inte upp-och-ner) för trappan.
Varje gång med händerna fulla.



Mitt fönster mot naturen och den där "sitta- i- lugn- och- ro-stolen" gör sig fint mot allt det gröna.
Tyvärr tog blåsten en fin en som vi hade här uppe men vad ska man göra?



De små husen ser allt sämre ut för varje år som går.
Ena huset har bara ett halvt tak men de får duga i år också.



Den fina grodan har jag fått av Lena, min syster-yster.
Här på berget får han stå tillsammans med fåglarkompisarna (de ser ju alldeles blåfrusna ut).
Ett litet rostigt fågelbad. Undrar hur bra det är med att ta ett dopp i rostigt vatten?
Ska kanske inte fylla på vatten i det.
Regnvattnet får väl vara för jag tror inte fåglar badar när det regnar.



Här på den röda delen gäller det att trycka upp så mycket som möjligt mot väggen.
Det lilla utskjutande taket ger åtminstone ett visst skydd för regnet.
I fönstret kan man se de så plantorna som växer och frodas och bara väntar på att få komma ut.



Jag säger bara Trästället/Skyrup och Förmedlingscentralen.

Varenda gång vi varit på dessa platser kommer vi ut med massor av bra-och-ha grejor.
Jag köpte sådana där ljusstakar till Ann-Marie för att hon tog så väl hand om mina små plantor i påskas.
Men så tänkte jag att jag kanske blir avundsjuk på henne och då köpte jag till oss också.



Det lilla vit-rosa paradiset.
Hittade tyvärr ingen duk som passade.

Ja, sedan hittade jag det fulaste man kan tänka sig.
Han låg där på hyllan i garaget.
Min favorit!

Han såg lite tufflig ut men jag rättade till kungakronan en aning, dammade ögonen och putsade kulan.
Vad är det som säger att allt måste vara vackert?
Stilrent, vad menas med det?
Den här kraken har sin egen stil och är nu dessutom ren.