Gu'så skönt och lyxigt det är att få åka taxi. få och få kan ju diskuteras och kommer också att göras här.

   I kväll blev vi mammor, Cathrin och jag, bjudna på en "hejdå-kväll" av Tim och Malin. Übertaxi kom och hämtade oss i en flashig svart BMW med skinnklädsel och Ramlösa i dörrarna. Chauffören körde lugn och fint hela vägen och överskred på intet sett den gällande hastigheten. På Über kör man på tid och inte taxameter, vilket kan förklara den ringa hastigheten. Hur som haver, vi kom till restaurang Tapas Aqui på Kammakargatan 9 alldeles för tidigt ändå. Vi betalade ca. 600 kr för resan som varit rena lyxen. (Varför älta om lyx och pris? Jo, det kommer senare.)

 

 

 

   Inga problem. Bord fixades, trots fredagskvällen fullbokning. Ja, vilken fantastisk personal de har där på Aqui. Drinkar beställdes och sedan maten. Och vilken meny... Hur är det möjligt att välja? Jag valde (trots beslutsångest) en drink, tre och en halv rätt och rödvin. 🍷🍻 Det blev frozen margarita,  mixt... någonting, oxfilé, lammracks och en halv osttallrik. Ärligt, jag vet inte om jag någonsin ätit något godare. Varje tugga var som att vara i paradiset. Om de nu inte bara serverar äpplen där...

 

   Vi tar en promenad längs Sveavägen, jag, Cathrin, Tim och Malin. Det är en underbar kväll. Lite kylig men ändå härligt skön. Det kör en hel drös med gamla amerikanska bilar som vill visa upp sig. Jag suckar lite men kan ändå inte låta bli att tycka att det är en viss tjusning med dem, trots allt. 

   Vi stannar till vid något ställe på Kungsgatan, invid McDonalds 🍟 Sätter oss ute, tar in lite vin och öl och njuter av kvällen. Tänk att vi mammor, jag och Cathrin, får den här fantastiska kvällen av Tim och Malin. Dels är det ju morsdag på söndag men mest är det nog för att Cathrin och jag åker bort på semester i sju veckor i början av juni. 🌴🌴 Vi vill liksom ha varandra så där riktigt mycket en kväll och allt är verkligen helt, helt magiskt. 🎆🎇🌟 Men alla sagor har ett slut. Så även denna... Det blir dags att åka hem. Tim stannar en taxi och "fårahjorden" hoppar in i bilen. Denna gång tar vi vad som erbjuds. En vanligt, enkel, tråkig Toyota (dock finare än min) 🚖 Vi läser inte skylten på fönstret som talar om priset. Vi vet ju vad den flashiga resan in kostade så vi har något att jämföra med men så blev det icke...

 

   Vid Huddinge visar taxametern 431kr och efter ytterligare sju kilometer, när vi ska betala står taxametern på 930kr. Hur nu det gick till?? Snacka om magi. Och det är nu som det magiska får ett abrupt slut. Alla vi fyra blir upprörda över priset och vi låter nog värre än en hönsgård. Tim, i framsätet, blir fullständigt galen 😁😡 Vi tjejer i baksätet håller med och pratar i mun på varann. Malin måste ut, får panik, men bakdörrarna går inte att öppna. Tim talar om vad han tycker om detta ocker och är tydlig med att han inte kommer att betala ett enda öre och han fortsätter att berätta vad han hade gjort om det inte funnits kamera i bilen. Jag börjar oroa mig för både chaufför och bil 😱 Malin kommer så äntligen ur bilen. Chauffören å sin sida hotar med att tillkalla polis 🚓🚔, vilket Tim uppmuntrar. Chauffören tillkallar polis och förstärkning. Cathrin försöker lugna alla inblandade. Jag försöker lugna Tim och få honom bort från bil och förare. Malin hämtar ny kraft och återkommer, denna gång i framsätet, med sina väl valda ord. Men så får vi, med Malins hjälp, bort Tim från bilen och jag börjar prata, lugnt och sansat med chauffören. Jag känner mig stark 💪🏼💪🏼 då jag börjar köpslå om att han ska köra hem Cathrin och mig utan att slå på taxametern. Känner mig riktigt duktig, faktiskt. Har väl aldrig vågat vara så här stöddig. Precis då ringer min telefon och Tim talar med en rejäl dos pondus att jag ska lämna bilen! Jag ska inte betala! Vi ska inte åka vidare! Han ska beställa en ny taxi! Han beställer en ny taxi! Den är på väg! Jag ska lämna bilen, NU! Polisen får gärna komma om en, två eller tre timmar (de har ändå inte tid att prioritera ett taxiärende en fredagskväll)! 

   Jag går ur bilen. Jag står vid chaufförens dörr och velar. Tim kommer ut igen från huset. Han talar om att jag ska komma. Han är ytterst bestämd. Chauffören frågar mig vad mitt samvetet säger. Tim ropar igen och chauffören frågar återigen om mitt samvete. 

    Jag lämnar bilen och chauffören och går mot Tim och Cathrin. Och just då inser jag att jag inte har dåligt samvete. Vi, ja, inte jag så mycket då, satte ner foten. Självklart kommer vi att betala 💶 om det blir fråga om det men just där och då kändes handlingen rätt. 

   Den nya taxin anländer. Han får lite problem då den gamla taxin inte tänker släppa förbi honom men till slut går det bra och vi betalar 149 kr för de sista sju kilometrarna.

   Nu, så här efteråt, känns det magiskt igen. "To my inspiration and shining star". 💥🌟

Nu är det kväll och det är nu i kväll som jag ska ringa till Eva. Vilken Eva? tänker ni. Och det tänker faktiskt jag också. Jag ska ringa till en Eva som jag inte känner men som kan komma att förändra stora delar i mitt fortsatta liv. Jag är faktiskt lite nervös. Jag vill ju göra ett gott intryck. (Och hur i hela fridens dar ska det gå till? tänker ni. Och det tänker jag också.) Jag var precis på väg att lyfta luren när jag såg att telefonen var näst intill utan batteri. Puh, vilken tur att jag upptäckte det då. Det hade ju verkat oproffsigt om samtalet brutits mitt i det viktiga. Ja, ibland har jag tur...

   Jag undrar om Eva tycker att det är bra att jag köpt halsband och koppel? Jag köpte ett i kornblått. Riktigt vackert. Men det syns nog inte så mycket när man har en pälsboll som har lika mycket hår som Rapunzel. Jag undrar om Eva tycker att det är bra att jag köpt en "fingertutt", en fingerhuva i tyg, för tandborstningen? Där varningstexter säger att man ska se till att inte hunden sväljer "duetten". Jamen, tandkrämen måste hon väl ändå bli imponerad av? Jag undrar om jag borde han köpt mat-och vattenskål? Eller pälsmattorna? Eller bilbältesselet? Oj, hur ska detta samtal gå? Tänk om Eva inte bryr sig om sådana saker. Tänk om hon säger att "Ja, du blir säkert en fin matte till Muskot."

 

 

 

"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår."

 

Visst finns det fåglar som är kläckta ur sorgens svarta ägg. Visst finns det sorgfåglar som kretsar runt ditt huvud. Låt dem kläckas, låt dem kretsa och låt dem landa. Då vet du vad sorg har att säga och vad den innebär. Då vet du också vad lycka betyder. Det behöver inte vara utopisk lycka. Det räcker med att veta att det inte är sorg. Det finns så oändligt mycket att känna tacksamhet och lycka inför.

 

 

 

 

 

Jag går i väntans tider. På något sätt är det väntan som är störst för den tar så förbenat lång tid. Man hinner tänka sååå mycket. Glädjas åt vad som komma skall. Längta, längta, längta ❤️

   Om minde än 40 dagar kommer jag att få se henne igen. Hon den där som försvann från mitt hem för snart ett år sedan. Hon den där som jag har sökt efter i skogen, bakom mossbelupna stenar, bland dimmor och solstrålar. Jag har till och med gått i regnet för att känna henne i varje droppe som landar på min kropp. Hon som faktiskt finns där som en kraft, som en livsgnista. Hon finns där. Jag har känt det. Hon den där som får mitt hjärta att gråta av saknad och skratta av kärlek. Hon den där... Hon den där som är det mest unika av allt unikt.