Det här är lilla fröken Piraten. Hon ska bli vår i sommar.

För att hon ska trivas håller jag på i trädgården och påtar.



Den här bilden tog jag för ett tag sedan men jag ska fota mer

Så skönt det skulle vara .....



Bara stå där och varken se, höra eller röra. Inte ha en aning om vad som sker runt omkring.
Det skulle säkert ordna sig ändå, det brukar det ju göra.

Och efter skolavslutningen skulle man dra upp sitt lilla huvud och ser vaket, nyfiket på livet igen,
så där som bara en struts kan se det.




Man skulle utstråla sitt inre "go" och inspirera världen utanför, eller?

Jag fick en gåva av en ung man en dag.
Det är närmare 10 år sedan men ögonblicket, stunden, sitter så djup i mig.

Jag fick hans känslor, hans tårar och han ord.
Jag har bevarat dem ömt och använt orden med största respekt.

En dag såg jag att han var ledsen.
Jag följde med honom ut för att få prata med honom.
Från hans underbart vackra ögon föll tårar av finaste kristall.

Vi satte oss på bänken i lekparken.
Hans fötter ritade mönster i sanden. Tårarna föll och blev till kratrar i mönstret.
Från början var dessa mönster ingenting och så började han prata.

" Vet du Mia? Vet du att jag har älskat skolan? men mest innan jag började i den.
Jag visste att den skulle vara något för mig för jag, jag var ju en stjärna."

Han ritade en stjärna i sanden med foten och fortsatte:





"Alla människor är faktiskt stjärnor, från början.
Stjärnornas uddar är olika för det är där vår personlighet sitter.
Det är alltså ett gäng 6- och 7- åringa stjärnor som kommer till skolan vid skolstarten.
Alla är i grunden lika med en stark nyfikenhet på vad som komma skall men ändå är dessa stjärnor egna personer med olika behov."





Han grät, Herregud vad han grät.
Hans vackra ögon var så sorgsna.
Han talade nog mest för sig själv och riktade orden till stjärnan i sanden.
Min närvaro var nog trygg och gjorde hans sorg legal på något sätt och han ville så innerligt gärna att någon skulle lyssna och kanske förstå.

Han lät stjärnan vara kvar och började "måla" en annan figur under.
Han "målade" en flaska.

"Den här får symbolisera skolan," sa han.




"Det är hit in, in i flaskan, alla stjärnor ska.
Men för mig, och många andra med mig, var det en omöjlighet.
Hur tror du att jag, med min personlighet, ska komma genom flaskhalsen?
Du ska veta att jag försökte men att jag aldrig lyckades.
Inte förrän mina uddar slogs av.
Då passade jag in i flaskhalsen och alla var nöjda.
Jag var nog också nöjd i början, mest kanske för att alla andra var det.

Men på utsidan av flaskan låg min personlighet, som klart och tydligt inte passade in. 
Där låg den äkta Christoffer.
'Christoffer i flaskan'  var ju han som fick bli en annan för att passa in.
Därför har jag aldrig känt mig hel i skolan.
Jag har aldrig känt att jag riktigt duger.
Bara när jag är den jag inte är."

Jag tänker ofta på stunden i lekparken.
Jag har aldrig förr eller senare fått en sådan gåva.
Vi grät tillsammans.

Om jag vill käcka till mig lite har jag flera härliga färger att välja mellan.





V2, H2 och H3 är varianter om man vill känna sig sexig



Och för oss som måste fylla ut BH'n med stoppning finns även dessa






Fantastiskt bra att man får mammografi till en futtig kostnad av 140 kronor.
Tacksam är jag.

På jobbet har vi en samverkansgrupp med bland annat polisen.




Vår lilla grupp vill förhindra att ungdomar far illa.
Tyvärr finns det alldeles för många vägval och flera av valen är verkligen fel.
Det vet de flesta ungdomar om men när sprit och droger kommer med i spelet blir valen inte som de borde.

Vår lilla grupp träffades tisdagen före Valborg.
För Valborg är dessvärre en "fyllehelg".
Poliserna, Maria och Robert, berättade att de skulle jobba hela helgen och ville veta om det fanns platser som var mer besökta än andra av ungdomar som nyttjar alkohol.
Vi satt väl där och suckade över all alkoholanvändning hos våra unga.
Det är verkligen tragiskt.

"De förstår inte sitt eget bästa", suck, suck.
"Vet föräldrarna om vad som händer?", suck, suck.
"Stackars familjer!", suck, suck.
"Man mäåste slå näven i bordet!" dunk, dunk
"Kära hjärtanes, var ska det sluta?" dunk, dunk

Tack och lov har det visat sig att det är bra när ungdomsgängen blir störda.
Dessutom har det gett goda resultat i minskad alkoholkonsumtion när polisen beslagtar och häller ut alkoholen.
Nick, nick, bra, bra.

"Våra" poliser är fantastiska människor. De är  trevliga och vill verkligen ungdomarna väl. De har ett stort hjärta och kan ta människor på rätt sätt, med respekt. Det har vi hört från fler.

Så vad händer?




Jo, Tina berättar om sin fantastiska "mösspåsättningsdag". Hon tar ju studenten i år och i torsdags träffades alla skolkamrater på Falken och firade sina fina mössor.

Där får de ta sig en öl eller ett glas vin, de är ju över 18 år.

"Det är nog den bästa dagen i mitt liv", sa Tina.
Hon fortsatte:
"Ja, vi hade så kul, trots att civilpoliserna beslagtog mitt vin. 
Hon, polisen, var förresten jättetrevlig. Hon heter Maria och kände igen mig. Hon frågade om hon inte har tagit alkohol av mig vid ett tidigare tillfälle. Å, det hade hon ju, från mig och Patrik..
Men den här gången gjorde inget för vi åkte hem till Patrik och drack sprit i stället." 

Det är då jag börjar fundera på att uppfinna något utöver suckar, hejarrop, dunkningar, huvudskakningar och nickningar.

Vid nästa möte kan jag göra cirkelrörelser med huvudet och hoa som en uggla och det betyder att alkoholen har, via arv från min dotter, satt sina spår.





Men man ska inte döma, har jag hört.

Carl Hammarén, journalist och aforistiker (samlare av bl.a. citat) sa:
"Det kan vara vanskligt att bedöma människor efter hur de tedde sig i sin ungdom.
Av en full student blir det ibland ett spiknyktert justitieråd."



Poeten Lord Byron lär ha sagt:
" Livet är som ett vin: vill man njuta det rent får man inte dricka det till sista droppen."

Så sant, så sant

Vi firade Tim i lördags.

Han blev 21 år i tisdags och kalaset fortsatte hela veckan.



Tänk vad tiden går fort.
Det sa alla till mig den dagen han föddes.
"Ta tillvara tiden för en dag kommer du att ställa dig frågan: 'Vart tog tiden vägen?' "
21 år har gått.
TJUGOETT ÅR!!!
Vart tog de åren vägen?

Jag är så tacksam för alla år.
Har kanske tagit de lite för givet ibland. Har ansett mig ha rätt till dem men det har jag ju förstått att "rätt till dem" har ingen. Jag har förtjänat dem. Det är ett mycket högre värde än att "ha rätt till..."

Jag fick en härlig eftermiddag med Ludde, Tina, farmor, Akkiz och Tim.
Vi grillade hos Ludde. Oxfilé, lammkotletter, potatisgratäng, vitlöksås, sweet and chilisås, sallad, knäckebröd (till Tina). Daimglasstårta och ryttarkakor serverades till kaffet. 
 








Det är på den här sidan som vi försöker skapa en trädgård.
Hundratalet plantor ska planteras.
De ska vänja sig vid den friska luften också så på kvällen är det bara att bära in alla krukor, amplar, urnor etc. igen.
Ludde tycker att vi har ett plant-dagis.



Ta tillvara tiden. Den går alldeles för fort och om morgondagen vet vi inget.
Vi vet att vi inte ska oroa oss för den. Morgondagen kommer och det är först då vi vet vad den har i sitt sköte.
Att oroa sig kommer knappast att ändra på dess innehåll,
Så ta tillvara tiden, den du har, just idag, just nu.

Jag är så tacksam för att jag har min familj.