Vi spelar luffarschack på tomten.
Fem i rad ska man lyckas få.



(Vi är mycket för just "rutor". Vi har ju fröken Rut, t.ex.)

Nähä, luffarschack är en bluff. Detta rostiga rutmönster är vår nya rosenspalje.



Jag ska fotografera hur det blev, när det har blivit något.

Idag har vi varit i Barkaby. Hörde ni det? Jag har lämnat hemmet!
Det var svårt men mödan värd.

Efter en evighet i köer kom vi dit, till Plantagen. Vi fick äntligen vårt bord som beställdes för fem veckor sedan, i Slagsta, men som i fredags visade sig hade utgått och ingen mer leverans skulle komma till lilla Slagsta.
Därav resan till Barkaby.

Vi åkte därefter direkt till Slagstas Plantagen för att få våra fåtöljer (märkligt nog fanns de i lilla Slagsta).
Stapelbara var de. Superbra!
Det stod i reklamen.
Perfekt, då får vi ju in dem i bilen och slipper fixa med släp.
Ja, det hade ju inte hjälpt ett jädra någe för vi har ändå ingen dragkrok.

18.45 anlände vi så åter till trygga Botkyrka.
Resan Barkaby  - Slagsta hade tagit tre och en halv timme.
15 minuter kvar innan stängning.

Fåtöljerna var inte stapelbara!




I denna bil ligger ett (100 cm i diameter) bord, fyra "stapelbara" stolar och ett underrede i min famn.
Ludde är fantastisk på att packa in.




Mödan som jag talar om, som var värd, kan ni se här.



Apropå att vara förtjust i "rutor"....

så är vi rutinerade och lite ruinerade just för tillfället men
Sittgruppen blev perfekt,
solen lyser och
blommor och växter frodas,
snart kommer kattungarna 
OCH mamma har kommit hem från sjukhuset!!!

Snacka om "fem i rad", högsta vinsten.

 

Bara lite vackert att vakna till








Jag skriver mer om dessa bedårande skapelser när jag fotat lite mer.

Då ska ni få se rosenspaljen som kom på plats i går eftermiddag.

Nu har köket flyttat ut.




Satt ute på gräsmattan och förberedde middagen.
Där skalade jag potatis till potatisgratäng.
Skrapade färskpotatis till potatissallad.
Klippte dill och gräslök från egen örtagård.
En jättebunke med fruktsallad blev det också.
Dessutom pizzasallad och vanlig sallad.

Köttet ligger i marinad och ska grillas senare.

Nu ska det bara fixas med lite sås.


Härliga sommar!!!!!!!!!!!!

Det finns låtar som fastnar, som jag spelar om och om igen.

Har väl aldrig intresserat mig för Bob Dyland.
Han gör säkert underbart bra låtar men vi har inte samma idé om musik, han och jag.

Ja, jag förstår att det är jag som ska ändra mig, apan och bananerna.

Efter 50 år i livet med dans, rytm och musik i mitt hjärta och själ måste jag bara säga:
Lyssna och njut!



Jag är inne på min hundrade gång, minst, och den blir aldrig dålig.

Vanligen kan en låt växa fram, behöver liksom tid på sig att bli riktigt bra men den här var färdigvuxen.

Jag tror att mamma kan tycka om den. Det är inget "dunka-dunka" den här gången.
Pappa kommer att undra om "Bobban" har ont någonstans, eftersom han gnäller så förbannat.

Vi har ju ett piano, pappa. Jag spelar och du gnäller och vi blir "Look-alike Bob Dyland".
Mamma eller Ludde kan ta "guran" om det blir för svårt för dig att göra två saker samtidigt, du är ju trots allt, man.





Jag älskar er och är så lycklig över att ni finns.
Tänk på det under tiden ni lyssnar. Den tar 5,53 min.

(Kommentera sedan!

Gå längst ner på detta inlägg (innan reklamen), klicka på den gröna texten med"kommentar.
Ni behöver inte fylla i URL/Bloggadress.
Prova, det är utvecklande.)



Bob Dylan - Blind Willie Mc Tell

Jag har en annan låt som fastnat.
Den var egentligen inte heller min typ av musik men den blev det.
Där är det ett måste att följa med till slutet av videon.



Jag återkommer med den.

Jag var trött igår när jag kom hem.

Orkade inte tänka på att laga mat.
Då kom jag på att jag har allt som krävs för att få den bästa av smaksensationer.

Middagen tog knappt fem minuter att göra, bara det är väl värt ett försök?

Så här såg skapelsen ut.



Vet egentligen inte hur jag kom på det men sedan dess är jag såld.
Jag kan komma att tänka på denna "middag" mitt på dagen och då finns det ingen annan mat i mitt huvud.
Går alldeles utmärkt att äta dag efter dag efter dag....morgon, middag och kväll.

Detta behöver man.




Rallarhalvor
Bregott,
avocado, mosad på mackan
aromat, efter tycke och smak
vitlökspeppar, efter tycke och smak
färsk ingefära (tunna skivor med potatisskalare eller kniv)
och
kanel, en touch  

Det kan låta lite märkligt men säg inget förrän du har smakat.
Andra har kommenterat en aning nedvärderande men tagit tillbaka när de väl fått smaka.

Faktum är att det är rena hälsomackan, har jag förstått.
Varför det är så kan du läsa nedan


Så här skrev "Örtbiten" 2006 om ingefära
"Ingefära stimulerar receptorer i magsäcken, vilket innebär att aptiten och matsmältningen stimuleras.
Ämnet Zingeron i ingefära har antiinflammatoriska
egenskaper. Ingefära har därför en positiv effekt på ledgångsreumatism. Shogaol är hjärtstärkande.
Ingefära stimulerar andning och blodcirkulation
i hjärnan och kan därigenom även reducera smärta vid huvudvärk.
Ingefära är effektivt mot illamående och åksjuka." 

Om avocadons näringsinnehåll skriver "Nyfiken Vital"

Vitaminer

Vitamin A: 1230 IU
Vitamin C: 15 mg
Vitamin B1: 0,2 mg
Vitamin B2: 0,3 mg
Niacin: 4 mg
Folsyra: 125 mg
Pantotensyra: 2 mg
Vitamin B6: 0,6 mg
Fler vitaminer finns i försumbara mängder.

Mineraler

Kalium: 1204 mg
Fosfor: 83 mg
Magnesium: 80 mg
Kalcium: 20 mg
Natrium: 20 mg
Järn: 2 mg
Innehåller små mängder av selen, mangan, koppar och zink.

Så här skrev DN om kanel
En halv tesked kanel om dagen sänker halten av socker i blodet hos diabetiker.
Den välsmakande kryddan är ungefär lika effektiv som flera vanliga mediciner,
enligt nya resultat från forskare i USA och Pakistan. 

Så här säger Göran Petersson
Professor i Kemisk Miljövetenskap
Kemi- och Bioteknik, Chalmers om 

Bregott
"Välj Bregott framför Becel för kärl och hjärta"

 

Piraten och Tigern




Jag hade ju en plan. Den var stötsäker, glasklar och snillrik.

Ludde och jag väntar på att unga fröken Piraten, ungen till vänster, ska bli "leveransklar".
Tolv veckor är en evighet, ibland.
Brorsan Tigern hade nytt hem, hade inte, hade, hade inte.... 
Då tänkte jag, smart som jag är, att Siv behöver och vill ju ha en katt. Hon kan ta Tigern. Smart va?

Problem uppstår, trots min genomtänkta plan.
Hon vill ha en hona och jag har redan, möjligen lite för tidigt,  gjort klart hos ägarna att båda katterna ska få ett hem,
ett hos oss och ett hos Siv.

Så..... nu undrar jag vad Fröken Rut ska säga.



Jag har diskuterat det med henne, att hon ska få ett syskon, en lillasyster.
Hon är väl inte alldeles med på det men har så smått börjat förstå att det bara är att gilla läget.
Hon är, i skrivandets stund, fortfarande ovetande.

Så det om detta....

Fantastiska små fågelholkar/fågelbord finns att köpa från
www.wildlifegarden.se/multiholkar.html

Man kan välja Torp, Skånelänga, Korsvirkeshus, Sjöbod, Funkis m.fl.




Holkarna är fantastiskt vackra.
Sådan har vi köpt.

Dessutom fick de bra betyg. 20/25
(okej, kommentren "Vackra men opraktiska" fanns med men man kan inte få allt.)

Vi har ju redan Lasses fina holkar men denna ska som sagt också få vara ett fågelbord under vintern.



Vi har tre fågelbad och ytterligare ett som inte kommit på plats ännu.

Fåglarna kan bada i mörkt eller ljusblått, rött eller grönt.
Det sistnämnda är ett hängande bad.











                                        
Hur blir det för våra fåglar om vi ska ha tre katter?

Ja, svaret har jag nog.

Vi är så stolta över vårt rödhake-par eftersom rödhaken inte accepterar andra rödhakar på "sin" tomt.
Talgoxen som boade i "min" Lasseholk. (Jag var stolt som en mormor/farmor.)

Vi lockar våra små fjäderfän med mat, husrum och bad.
Bakom buskarna lurar roven.


Söta små kattungar.....

Hm....

Ja, han och några andra ska hitta "bra-och-ha" delar till planet.

Han åkte i söndags kväll och de var framme vid fem-tiden på måndagens morgon.
En nätt liten resa på ca. hundra mil.
Otroligt hur långt Sverige är.

Ja, det är ju inte som när en annan behöver delar.
Ja, jag tänker på nya klackar till skorna eller något annat viktigt.
Inte åker jag väl 100 mil !!!!!!!!!!

KARLAR???

Det kanske är viktigt för vissa gällivaremyggor att få storstadsblod.
Sådana myggor som inte vågar vara sig själva.
Myggor som lever genom andra. 
Myggor som får en svärm omkring sig, av andra myggor som blivit imponerade.
Jamen, ni vet, vissa stockholmsmyggor känner kanske ett högre värde om de få i sig, exempelvis,
kändis eller kungligt blod.
Då kommer de, på något konstigt vis, "upp sig".
Det är viktigt för dem, att vara nära rikedom och makt.
Att få en doft av den rika världen.
De blir, om än bara i sitt eget inre och kanske endast för ett ögonblick, mer betydelsefulla.

Ja, nu har ju inte Ludde just den rikedomen som stockholmsmyggan jagar
(han har bara ett ruckel och en kommandora) 
och förhoppningsvis har myggorna från norr mer vett i antennerna.
Med information jag just lämnat borde myggmedel vara bortkastat.


Det finns drygt 2200 myggarter  i Sverige. Endast ett trettiotal är blodsugare.
De finns säkert uppåt i landet.
Stackars Ludde.





Puss och kram min älskling

Tidig blomning för solrosor.



Minns ni att jag inte kommer att sakna de solrosfrön som låg spridda över min köksmatta?
Ja, de låg ju där innan Tina åkte på sin Euro-trip.

(Märkligt nog har det inte tillkommit några fler sedan hon åkte.)



Det tog sin tid att gro men det är vackert när det blommar.

Det låg nog ett 50-tal pumpakärnor också och de bävade jag för.

Men vad händer när pumporna mognar?

Ungen har ju inte vett att vara hemma till skörden.



Jaaa, just det, suck, de slemmiga gurkbitarna....

Vart tog de vägen?

Om ni undrar så är det så här när en vegetarian invarderar hemmet.



Kanske gör det inte så mycket.

Jag har ju länge dröm om ett växthus.

Visste bara inte att det plötsligt skulle stå ett i mitt kök, bara så där.

Såg förresten ett på http://www.swedengreenhouse.com/ 

Åh, så fint det var!

Hittade ytterligare ett som skulle duga, innan gurkan kom in i mitt liv.



Nu är det, av naturliga skäl inte så aktuellt längre.

Kanske var det så att Tina ville göra mig glad innan hon åkte.

Kanske var det därför hon planterade och sådde här hemma.

Vågar bara inte nämna för henne att jag har en önskan om en jordkällare också.



Det här är jordkällaren i Värmland. Sååå fin. Men den passar nog inte i Uttran.

Vi fick en härlig midsommar med allt som hör till, nästan.

Det blev ingen midsommarstång, inte "små grodorna" eller säckhoppning.
Faktiskt inte dragspel och dans på bryggan heller.

Däremot fick vi sill och färskpotatis till lunch med en och annan snaps och tillhörande visor.

Vi grillade och såg solen gå ner, för en kort stund.

             


Vi pratade, skrattade och dansade till långt in på natten.

Det blev en riktigt varm och fin midsommar, trots det dåliga vädret.

Midsommar, vår nationalhelg





Vi  firar att sommaren har kommit.
Nu kanske värmen äntligen kommer.

Vi  firar årets längsta dag och kortaste natt.
Semestrar väntar. Ledighet med sol och bad.

Vi  klär vår midsommarstång med björklöv och blommar.
Naturen sprakar av färg.





Vi  hälsar sommaren välkommen med allsång, dragspel och gärna dans på bryggan.
Alla de folkkära sångerna sjungs. En stor helg för Taube och Vreesweijk.
En och annan "Berhagare" kommer säkert med.

"Han tog av sig sin kavaj
Sparka av sig båda skorna
och så spotta han ut snuset
Sa "min sköna får jag lov"
Hon var vacker han var stolt
rak i ryggen som en fura
Det var sommar det var glädje
och de dansade och sjöng"

Vi samlas med våra nära och kära.
De flesta är varma, glada och förväntningsfulla.

Att barnen ska få sin dans kring stången och säckhoppning samt kubb, är givet.



Vi äter färsk potatis och sill, jordgubbar och glass.

Vi vuxna har snaps, öl, cider och vin....

....som vi inhandlat i god tid.
Men trots den goda framförhållningen var det långa köer på systembolaget .

Varukorgarna var fulla.
Kanske väntas man ha många gäster (lite alkohol/man)?
eller bara några få (mycket alkohol/man)?
Vi som är här, på systembolaget, har en känsla av gemenskap.

Vi ska alla fira vår midsommar.




Även på Systembolaget går det att slå ett slag för miljön. Här kan man också köpa ekologiskt.




Då blir samvetet renare,
åtminstone innan flaskorna är tomma.
För sedan, när de är urdruckna, spelar det ingen roll om det stått "ekologiskt" eller "hembryggt" på etiketterna.
Man ser inte så tydligt längre.
Man känner inte så tydligt heller.
Bara de innersta känslorna fördubblas i kubik.





Vi äter potatis och sill.
Vi sjunger snapsvisor för att visa hur trevligt det är med snaps i glada vänners sällskap.
Vi äter mer sill, fler snapsar som sköljs ner med öl.
Vi struntar i sillen, tar en snapsvisa i stället och ytterligare en snaps, naturligtvis.

Vi skrattar och skojar, flamsar och tramsar.
Det är så härligt med midsommar.

Ja, det är så det ska vara.

Men för en del har bävan infunnit sig för länge sedan.
Ytterligare en helvetisk helg väntar.

För bl.a. BRIS, Astrid Lindgrens barnsjukhus, Kvinnojouren, etc. kommer midsommaren att bli hektisk.
Livet, efter midsommar, kommer att förändras för en del.

För ytterligare andra kommer det inte att finnas något liv.

Vi ansvarar alltid för våra handlingar.
Även för handlingen som för snapsglasen till våra munnar.

Vi har också ansvar för våra barn och för våra nära och kära.
Se till att vår största högtid får vara just det, för oss alla, ett tag till.

Vissel, vissel, trallala, trallala, zuuum, zum. Tamtidididam, dam, zuum, zum.

Nä... men vänta nu. Vad är det där?



Ja, jag håller på med sådant också. Med viss färgkänsla, kan jag tycka.

En försmak av det röda som komma skall och det blå som var härom dagen.

Ja, så går jag från denna sida till nästa....


På den här sidan  finns också ett litet bad för fåglarna.

De kan bada i vilken färg de vill. Välja sida.....




Här står jättefuchsior och tobaksplantor.
De har planterats med förhoppningen om att de ska bli gigantiska, vilket är svårt att tro just nu.





De dubbla rosenlisorna får nog lite för mycket sol här men det går ju att ändra på.
 De är planterade tillsammans med pelargonerna french vanilla.
Ja, och så hänger en liten indiankyndel på kanten också.




Vad har vi här då?

Överst är det halvhängande luktärt.
Därefter njurvinda och de två nedersta krukorna har lejongapsrankor, röda och vita, planterats. 




Det är nu jag undrar om det är möjligt med semester från hemmet.
"Spindeln i nätet" om ni minns...
Vem har tid att hjälpa oss att vattna?
Varje kruka har dessutom en etikett med hur vattningen och näringstillförseln ska gå till. Alla är individer och har faktiskt inte samma behov, precis som du och jag.
Det är kanske dags för spindeln att inse att det är bäst att stanna i nätet.
Semesterresor är till för andra.

Det regnar inte så mycket i dag men Götapetter så kallt det är.

Vi har överkurs i blomskötsel, har vi hört.
Sist när regnet stod som spön i backen bar Ludde och jag in alla (!) krukor under tak.

I går tog vi bara hand om en del stackare.

Och blåser gör det också. Det gäller att hålla i hatten och klä sig varmt och inte glömma paraplyet.





Hur ska det bli till midsommar då?
Jo, enligt SMHI ska det bli regn.

(Jag är riktigt trött på dem, Åsa Bodén, Lage Larsson, Peter Kondrup m.fl. De måste ju ha världens enklaste jobb. 
De trycker ju bara på "repeat"- knappen.)

Allt blir så tråkigt när det är så här.
Naturen blir i svartvitt.



Hur kul är det att plocka sju svartvita, blöta blommor och lägga under kudden?
De kommer att vara som en kladdig massa när man vaknar.
De stackars flickorna kommer att drömma om gelégubbar.

Regn gör gott, det fattar jag med men varför kan det inte vara i måttliga mängder?

Som det är just nu så mister motiven sin skärpa och sitt ljus,
blir liksom fotade med en gammal instamatic-kamera med kub-blixt, minns ni dem?



Stora delar av östra Europa och länderna vid Medelhavet kommer att få riktigt fint på fredag. Temperaturen kommer att visa mella 20 och 35 grader. Det är ju kul för dem men de firar ju, för tusan bananer, inte midsommar.
Varför ska färgerna bara räcka till dem?

Vi i Sverige ska få mellan 10 och dryga 15 grader. Hur rättvist är det då?

Men, som min chef säger; det är bara att gilla läget.

Då tänkte jag, lite fiffigt; Lägg nästa bild på minnet.
Tag med den på fredag när du ska klä midsommarstången.
Du får gärna lägga den under kudden också.
Kanske drömmer du om marsipangrisar, vad vet jag , men det gör inget.
(Oftast har de en riktigt god rumpa, doppad i choklad.)

Du kan komma hem till Ludde och mig om du behöver en eller sju gärdesgårdar för vi har en.
Ja, den är inte i hopsatt än men pinnarna ligger på marken så du behöver inte hoppa så högt.

Och kom ihåg att det blir säkert trevligt ändå och det kommer en ny midsommarafton nästa år igen.

Jag kommer hem efter en lång dag på jobbet.

Jag hör att det är någon hemma.
Jag blir glad.
Det ska bli kul att prata lite med barnen.
Höra hur deras dag har varit, vilka planer de har och kanske de undrar hur jag har haft det.

Jag ska precis ropa "Hej", när Tim skriker:


- Ducka! för fan.....




Jaha, då går jag där, dubbelvikt.

- Flytta på're!

Flytta mig till vad?
Ska jag ställa mig mer till höger eller vänster?
Nedåt eller uppåt?




- DÖÖÖ!

Vad är det för ton??

Så talar man inte!!!


Nä, nu behöver vi ett allvarligt samtal, min son och jag.  
- Hördudu, min son, vi måste prata om hur du talar till din mor.

Blicken som möter mig är varm och full av kärlek.

Den där förstående blicken.
Precis som om han verkligen längtat till detta tillfälle, denna pratstund.


Han visar med hela sin själ och hjärta att han också verkligen vill prata.

Våra blickar möts och jag ser....

... att det naturligtvis inte är till mig han talar.

Det är till sina "data-kamrater".
De spelar nutidens "familjespel".
Det är så bra för man behöver inte träffas, fysiskt.
Man kan sitta kvar i sitt eget hem och ändå vara som en enda stor familj (i krig).

Vart tog "Fia med knuff" vägen?



Eller är det så att CS, Counter Strike, är just nutidens "Fia"?
För i CS knuffar man ju ut med buller och bång. 
Dessutom kan man skrika åt sina medspelare
(men ibland låter det som de är motspelare).



Det märkliga är att de andra faktiskt hör för det finns ju mikrofon i hörlurarna.
Man kan vara hur ilsk som helst, slå på både tangent- och databord.
Skrika fula saker och kalla varann för precis vad som helst.
Åh, jädrar Amalia, vad man får skjuta.
Ja, ibland dör man ju själv också men det gör ingenting för det är bara att börja leva igen.
Man har fler liv än katten.

Och efteråt kan man prata om hur KUL(?) det är att spela CS.

Hej, min älskling.
Jag är glad att se dig.
Kul att du är hemma.
Jag har saknat dig.


Själv har jag både ryggskott, efter allt duckande, och även vissa svårigheter att komma ner på plats igen.

Det är så sant, så sant.

Tina är ute på sitt grönbete.
 Hon har åkt iväg på sin Euro-trip och kommer säkert att ha det alldeles underbart bra.
Nu är det bara lite tomt här hemma.
Jag följer kartan och undrar om hon också gör det.
I bland kan man ta sig fram? baklänges också (hon har praktiserat på det tidigare).
 Det tar bara lite längre tid.

Efter en kväll fylld av städning och packning var humöret ganska lågt på oss båda.

Då gick jag in till henne och fann en helt slut dotter i sängen.
Energin kom tillbaka och vi skålade för hennes resa.

Herregud, vad jag kommer att sakna henne!

  

Och samtidigt finns det saker som jag inte kommer att sakna.



Inte heller gurkbitarna på golvet. De är så kladdiga.
Eller solros- och pumpakärnorna som nästan slagit rot i köksmattan
eller
den självhäftande, honungsglaserade kranen eller datamusen

Men i det stora hela är det bara petitesser.

En dag var det dags igen för en bussresa.

Det är trevligt att åka buss och titta på människor. En del är fullständigt vanliga, andra inte.



En del apar efter och vill också ha kul.



Det passar sig inte. För de sura minerna finns överallt. De avundsjukas blickar. De som har glömt hur det är att vara glad. De som ständigt klagar. Deras ord behövs inte. Blickarna räcker.
Jädra surkärringar. Hoppas att jag aldrig blir sådan.

Det är inte så kul med allt detta regnande men andra saker, innomhussaker, blir ju fakiskt gjorda.





I går startade dagen med att vi tog ut tjälknölarna som legat i ugnen under natten.
De ladesi lag, fem timmar framåt.
Fem kalkonbröst späckades med vitlöksost och stektes (skulle grillats men, men)
BBQ-spett stektes också + sås till dem.
Två av de brödlimpor vars recept finns på "gott" snoddes ihop.
Potatisgratäng och
ryttarkakor gjordes innan Ludde kom med Kents skär-maskin så att vi kunde skiva upp tjälknölarna tunt.
Kökskvällen avslutades med att jag gjorde sås till tjälknölarna.

Regnet fortsatte och dropparna blev allt större.

Jösses, vad det kan regna.

Go´morron!
Vad ska vi göra idag, Ludde?

- Jag vet vi bygger ett vattenfall, säger jag.
Åh, nej, hennes hjärna är rörigare än vad jag trodde (eller hoppats på),  tänker min älskling. Men för husfridens skull säger han:
- Hur hade du tänkt dig då? min älskling.
Planerna i hjärnan tar form.
Ludde tänker: Det bästa mot träningsvärk är mer träning.
- Ja, jag tänkte ett vattenfall utan vatten, säger jag.
- Jahaaa, utan vatten? Ett vattenfall? Hur tänker du då? min älskling.

Så här:








Och sen ett litet fågelbad, tänkte jag.
Med vatten den här gången, kanske?
Jamen, det är väl självklart.
Jo, det är väl det.





Så blev den "blå" sidan klar, eller nästan klar.




Tack och lov har Ludde en hörntomt så det finns fler sidor kvar.

Vi kan ta den röda...
Härligt med ytterligare en morgondag...

Det var kallt, riktigt kallt.

Bara 7 grader på morgonen.
Jag tyckte så synd om alla fina tjejer som hade sina nyinköpta, tunna sommarklänningar på sig.

Vår Tina skulle springa ut ca. 13.36.

Hon kom och var så strålande glad, lycklig och vacker, ni vet så där som bara hon kan vara.
Vi såg henne och var så stolta.

Jag tror att farmor skrattade lika mycket som Tina.

Tina var så glad över att vi var där och gladast var hon nog för sin bror,
han som är den störste i världen för henne, kanske större ändå.




Pappa var där.
Han hade knåpat med plakatet och lyckats riktigt bra.
Det var så härligt att se de två.
Hon sååå lycklig.
Han sååå stolt.






Gudmor Lotta var där.
Hon lovade, för 19 ½ år sedan då hon höll det lilla knytet vid dopet,
att finnas vid Tinas sida.
Det har hon verkligen gjort.





Lollo, förstås!
Lollo som delat lägenhet och liv med Tina och nu, i skrivandets stund,
är de två på Euro-trippen tillsammans.





Sofia, en av de äldsta, äkta vännerna till Tina.
Hon visste vad en student ville ha, nappflaska med vin.




Mitt solljus, mitt solljus.




Jag önskar att världen en dag nås av dina varma strålar.
Jag delar så gärna med mig, för jag vet att det finns till oss alla.
Du underbara människa.
Lev och var lycklig!

Ja, vad håller jag på med???

Hur kan jag få tiden att gå?
Jo, det ska jag tala om. Jag har terapiarbete. Jag rensar min hjärna (det bör väl gå ganska fort, kan man tycka), när jag påtar i Luddes trädgård. Jag planerar, han gräver. Jag planerar, han hämtar plattor och sten. Jag planerar, han köper och bär jord, bär jord, bär jord och bär jord. Jag planerar.....

Så här blev vår nya rabatt




Här finns rosor, sommarljus, luktärt, underblomma, blåklint, liljjor, dalior, fjärilsbuske, fjärilsblommor, penseer och tomater, kryddor (timjan, dill, gräslök, körvel, persilja) och lök.
I trädet hänger ett par korgar med pelargoner.

Syrénhäcken bakom gav oss hundratals blommor, för en alldeles för kort tid.









Smälter in i miljön gör vår lilla grod-vindflöjel




Vi köpte några solcellslampor som vi blev riktigt nöjda med. Vi hängde ut lite ljuslyktor i det gamla trädet.
Sen satt vi bara där och njöt. Sommarkvällen hade inte fått sin värme men vad gjorde det?

Så där ja', då var jag igång igen.

Det är så lätt att tro att allting faller om jag inte är med och håller i trådarna.
Alltså ska jag vara överallt och göra allt, helst själv. 

Då visar det sig att så inte är fallet.
Det mesta, bortsett kontanter till Euro-trippen, b-vitamintabletter och inte minst klackskorna, faktiskt blev nerpackat.
Ungdomarna klarar sig alldeles utmärkt utan min hjälp.




Så nätet är tomt just nu. Spindeln? Ja, hon väntar på nästa byte.