En fantastisk god middag på Kolgrillen, blev det igår.

Tsatsiki och bröd som entré.





Vi åt friterad ost till förrätt.
Så gott!
och en drös med grillspett till varmrätt.

Vi hade riktigt mysigt och roligt.
Tack, mina älsklingar.



Det är så här jag vill fira min dag.

Det är så fantastiskt, att det fungerar
men vi skulle vilja ha skype.
När jag pratar med henne känns hon så nära som om hon bara skulle vara på jobbet eller något.
Sedan ser jag, till min fasa, att sträckan är enorm, säkert närmare 15 000-16 000 km, fågelvägen.
Ja, långt bort är det i alla fall.




Tina skickade en bild till mig.
Så vackert, så mycket Tina!




I morse ringde hon klockan 7.
Kors i krösamoset vad vi skrattade.
Hon sa: "Du har spaden i örat?"
"Va", sa jag.
"Du har spaden i örat."
Jag undrade vad hon dillade om. Man har ju hört talas om vaxproppar men spadar, nej.
Alltså frågade jag återigen vad hon sa.
Nu talade hon så där övertydligt som man gör med människor som hör dåligt. 
"Du          har          spa'et           över     va?
Spaweekend som vi gav till er för tre år sedan.
Du    har    kvar    det   va?"

Det är inte varje morgon man får skratta så magen värker
och vid 51 års ålder har jag kanske rätt att höra lite dåligt.

Jamen, det är väl lite våraktigt i alla fall?
T.ex. är vinter OS snart slut, tack och lov.

Hemma hos Ludde har vi fått några träd fällda.
Inte så några heller. Det blev nog ett ganska stort antal men alla var ju inte gigantiska.
Varför fälla träd?
Jo, jag sår frön. (Nu i kväll har jag sått 15 olika sorter.
Bra va'?
Har bara 36 andra sorter kvar.)
Sommarblommor vill ha sol.
Träden skuggar.
Bort med dem.

Frön är som människor.

Jo, det är sant.
Vissa ska ha kallt, andra varmt. En del vill täckas andra inte.
Ytterligare andra ska tryckas ner ordentligt medan det finns de som knappt vill bli berörda.

Men glest ska varenda rackare sås.
Vilket frö vill bo i höghus?
Vem har hört talas om förortsfrö?
De är väl inte japaner, heller? 
Nä, nä, yta ska de ha.


 

Ja, det är klart,  om man bara ser vart de är och får tag på dem.
Hur svårt är det förresten att missa "glesheten" när antalet är så ynka?
Allting blir färre och mindre nu för tiden.
Jag menar det som finns i denna lilla påse kan ju vara en bluff.
Det kanske är kackerlackans ägg. 
Och där står jag och fuktar och värmer upp bädden åt dem?
 Hur ser man skillnaden?
Ja, sen ja', det förstår väl jag med.
Det finns väl ingen kackerlacka som är förklädd till solros heller.

Men tänk om det börjar krasa i krukorna i natt.
Skrapa i plast men hullingfötter...
Blixtsnabb sorti.
Men ljudet efter sex stycken sockiplastfötter hänger sig kvar.
(För det är så det låter när en kackerlacka springer över golvet.)

Och våren är på väg.
Bara en ynka minusgrad under fredagen och lördagen (och ev. REGN?)

Det härligaste med vintern är att få längta till våren.

För om vi alltid hade vår så skulle vi ju inte veta när den riktiga våren kom, eller hur?

Nu är jag inne på växthus igen.
Ludde och jag fick denna gång inspiration från www.florum.nu
Dessutom övergav vi tanken på att ha växthuset på vår plana tomt.
Florum fick oss att tänka om och kunna nyttja en annan del av tomten.



När snön är borta ska vi upp och mäta.
Jag tror det lutar åt en beställning.
LASSE, hörde du?
Vi har nya projekt efter verandan.
Kul va?

Ja, mycket har ventilerats i helgen och tack vare OS har vi inte ens sett nyheterna på TV.

Nu känner jag hur det krusar sig i hårlockarna...
OS, hur urtråkigt som helst!
Antikrundan kommer tillbaka om tre veckor!
Jag undrar vad svenskarna skulle tycka, om antikrundan sändes från morgon till kväll.
06.00-10.45  Mattor från olika tider
10.46-12.00 Konstglas
12.01- 14.35 Tavlor
etc. etc.
I TRE LÅNGA VECKOR???
Nog skulle det knorras i buskagen.
Varenda träd skulle se ut som ormhassel.
Det krusar sig nämligen för träden också.

Bland annat just det satt vi och pratade om framför vår lilla vedspis.


Lilla fröken vedspis som skänker oss så mycket värme och glädje.
Nu väntar nyheter och "En annan del av Köping".

I morse hade vi frukostbesök

Anna, Magnus och vovven Ishta.
Vår frukost är inte lik din frukost.
Vår frukost är annorlunda.

Först har vi äpplen och päron som är skivade i Moster Huldas skalare.




Den både skalar och skivar i ett nafs.
Skivad banan,
skivad vitlök,
skivat ägg,
skivad färsk ingefära
och kanel.




Detta läggs i enhärlig blanding på smörgåsen som i de flesta fall är för liten.

 Två stora koppar kaffe.
Till påtåren serverades dessutom kanelbullar.

Nu är klockan snart ett och frukosten är avslutad.
Anna och Magnus åkte till nästa ställe.
Ludde la sig på sofflocket och jag sitter här och knappar på tangenterna
tillsammans med Fröken Rut som gärna vill hjälpa till.
Det är söndag, seghetens dag.

Idag ska det bli fiskpudding så att det står härliga till.



Inte vilken fiskpudding som helst heller.
Det ska bli Petras pudding!
Varför har jag inte gjort den på så länge?
Ja, det kan man undra.

I går blev det småfranska á la Flisan.
Med extra honung, som sig bör.
Eller hur Flisis?



Sen blev det kanelbullar.
Med mycket smör, vanillinsocker och naturligtvis kanel.
Panik...
Inget pärlsocker!
Klockan 22.40 blev det promenad till jouröppet = Kenth och Ann för att låna detta vita guld, pärlsocker.

Och lugnet la sig återigen i Uttran framåt 3-tiden.

Har egentligen ingen inspiration till att skriva.
Det blir så ibland.
Mina tankar och ord bygger oftast på bilder.
Ibland vet jag vad jag ska skriva och söker då bild till orden.
Ibland ser jag en bild som får tankarna att strömma.

Min kamera har inte så många nya bilder.
Det blir så när man inte hinner ut i ljuset.
För ljuset i bilden spelar en stor roll för mitt skrivande.




OCH ljuset är på väg... Soltiden idag är 07.39 - 16.27
Den sista februari, om 18 dagar, går solen upp 6.47 och ner 17.14
Den 28 mars ställer vi om till sommartid.
Soluppgång 6.25, solnedgång 19.22!





Vad nu Maja har med det hela att göra?

Ja, snö finns det i alla fall.

Idag har vi skottat snö i flera timmar.



Taket på ruckelaltanen bågnade.
Men det fanns det som var viktigare.
Först måste vi skotta "kattgångar".



(En lätt känsla av "The shining" infann sig.)

Ja, därefter blev det tak- och infartsskottning.
Nu värker kroppen och de sägs att den värsta träningsvärken kommer först 24 timmar efter träningspasset.
Ja, det låter inte särskilt välkomnande.

Nu väntar "En annan del av köping".

Hur kommer det sig att gångarna är så trånga då?

Jo, det står ju tanter och farbröder i mitten av dem.
Och står inte de där så kan man lita på att deras kundvagn eller kundkorg är placerad i mitten.
Ingen kommer fram, ingen kommer förbi.
Åhh, jag tror jag blir tokig



Jag minns att min mormor gjorde likadant.
Hon stod där, i gångens mitt och hade ingen koll på de stressande människorna runt, bakom eller framför henne.
Hon var inte någon nätt liten kvinna som smidigt gled åt sidan.
Nä, hon stod stadigt på jorden, så att säga.

- Morrmorr! Flytta dig, sa jag och drog -slet och svettades- för att få henne åt sidan.

(Men en gång, minns jag nu, jag var väl 5 eller 6 år, la jag mig på golvet i butiken. Mormor, sin vana trogen, i mitten av gången och jag själv tvärs över hela gången med mormor stående rakt över mig. Till skillnad från henne hade jag ett uppdrag. Jag ville se om hon hade sina fula eller fina trosor - underbyxor hette det på den tiden- på sig. Och då är det ju en helt annan sak att stoppa upp de andra kunderna.
Nog om detta.)


 
Vilken ålder är det då på dessa stoppklossar?
Minst pensionsmässiga hela bunten.




Kan inte de handla mitt på dagen? Någongång mellan 10 och 15, är väl ett bra förslag?
De är ju hemma då och när vi sönderstressade och slitna arbetare har tid att
handla skulle det vara rena E4 i matbutikernas gångar med omkörningsfil och grejer.
Möjligt är att det på golven eventuellt blir lite fult av gummistreck
från skornas sulor, vid de tvära inbromsningarna.
För övrigt en genial, helt genial idé, kan jag tycka.




Ja, men i det verkliga livet som jag lever i ser verkligheten annorlunda ut.
Där skiner gummistrecken med sin frånvaro.

I dag skulle vi ha möten under eftermiddagen och kvällen.
Ingenting att bjuda på till fikat, suck.
Jag erbjöd mig att ta en snabb sväng till centrum på lunchen.

Jag är ute efter en simpel butterkaka.
Hur svårt ska det vara att hitta en sådan?
Svårt, för att inte säga helt omöjligt, ska det visa sig.
Jag letar och letar.
Tjuvlyssnar på kunder som tycker att 29.90 är ocker för ett par semlor.
Jag ler för mig själv och tänker att det står åtminstone inte i vägen när de gnäller.



Butterkaka? butterkaka?... ingenstans.
Där kanske...
Jag ser så dåligt men det hjälper inte att gå nära.
Jag måste stå en bit ifrån för att få den rätta läslängden till ögonen.
Vad händer?

En ung tjej, i gymnasieåldern, försöker tränga sig förbi.
Hon stönar och suckar.
Vad har hon så bråttom för nu'rå?
Ahaa, jag förstår att det är det äldre paret,
de med semmeldiskussionen som hindrar hennes framfart.
Ja, jag förstår henne SÅ väl.
 
Hjälpsam som jag är flyttar jag på mig för att inte försinka henne än mer.
Jag menar JAG, om någon vet ju hur hon känner.
Ja, jag står väl där och väntar mig ett leende, oss "trånga-gångar-motståndare" emellen, tillbaka.
Ett leende?
Ha-ha! Nä, glöm det.
Inte från den stroppen, jädra ouppfostrade wannabe.




Och det är nu jag ser...
att det inte finns något gammal semmelpar.
Det finns ingen kundvagn eller kundkorg som stoppat den unga dames väg.

Det är jag...!

Jag har stått mitt i gången för att kunna se vad hyllorna har att erbjuda.
Mina ögon behöver ett visst avstånd, numer.
Det är jag som har gått och handlat mellan klockan 10 och 15.

Jamen, vad är nu detta?
Välkommen till den verkliga världen lilla Mia, "wannabe".