Du var värd så mycket mer.
Jag vill bara att du ska veta det.

♥

Jag hänger inte med...
allt ska vara så avancerat.

När jag äntligen tycker att jag har fått kläm på saker
visar det sig att jag fått allt om bakfoten.

Jag är så trött på TV3's Tv-tablå.
Samma sak var eviga dag, "2½ män" visar de miljoner gånger om dagen.
Intelligensbefriat, kan jag tycka.

Så kommer Telias Tv-tablå och den är än värre.
Varenda dag har de "Du bestämmer", på alla dygnets timmar.
Samma program hela, hela tiden.



Min första tanke är ju att tittarna till detta program måste ha dåligt självförtroende.
Vem skulle annars sitta och titta timme efter timme på ett
program som heter "Du bestämmer"??
Kanske en människa som helt saknar intelligens...

That's all I have to say about that. ...

Ja, det tror jag på...
eller jag inte bara tror, jag vet.

För det är när alla andra slutar tro som det kan gå käpprätt åt fanders.
Men finns det någon, om än bara en endaste som fortfarande tror så finns det hopp.
Jag har fått det bevisat för mig vid flera tillfällen.

Men
jag tror inte att jag kan sitta i sin ensamhet och "tro" för mig själv
(inte enbart i allafall).
Jag tror att jag måste stå framför, nästan tätt inpå, och verkligen mena vart enda ord jag
uttrycker. Orden ska inte studsa. Det är mitt ansvar att se till att orden går in,
in till ett mottagande hjärta, in i ett medvetande.
Mina ord måste stämma överens med mitt hjärta och mitt medvetande.
Det kan göra skillnad.



Motsatsen då???
Att vända ryggen till.
Att inte bry sig.
Att det är allas vårt eget ansvar.
Att förneka sitt eget "gamla"liv.

Nä, kom igen... det är dåtid.
Vi lever här och nu...
... det kallas nutid.

Det är nu, just precis nu som det finns en chans att göra skillnad.
Och när man tar chansen och lyckas
finns det faktiskt inte ord för alla känslor som kommer till en.
Det är värt att pröva.
Men man måste tro...
tro på sitt eget ord...
tro på att de sagda orden, sagda med kärlek, gör skillnad.



"Den av er som är utan synd skall kasta första stenen"
Jaha, nu var det ju som vanligt inte jag som kom på att säga det där.
De är gamla... väldigt gamla,
nedskrivna av en Johannes och de sades vid ett specifikt tillfälle som inte hör hemma just här och nu.
Men orden är ju sanna!
Det är ju så det är.
Vem är vi att döma?
Vi små människor på jorden. 

Det är så lätt att se till allas fel och brister.
Vem har inte fel och brister?
Hur det kommer sig att jag inte har så många kvar?
Enkelt...
Jag hade människor omkring mig som inte gav upp.
De trodde på mig.
De gav mig fler chanser än en.
Det var det som gjorde skillnad.



Idag förstår jag hur värdefullt det är.
Jag hoppas att jag aldrig glömmer värdet i det.

Det här är till dig, du underbara "unge".
Jag är glad att du idag kan se vad som alltid funnits i dig men som du
har varit för blind för att se.
Jag är glad att du tog av dig dina skygglappar och förstår att det jag säger är sant.
Jag är så lycklig för din skull.