Jag fick en koppartunna av pappa och mamma en gång

Det är en härlig bytta att plantera i.
Men när regnet kommer dränks det mesta eftersom jag vägrar att göra hål i den.

På trädgårdsmässan köpte jag ett paraply med liljekonvaljer på.
Det är ett rejält paraply.
Ja, det är nog 1 meter i diameter.
120 kronor är väl inte hela världen?




Då ska Ludde hjälpa mig att få till ett regnskydd för blommorna i min koppartunna.
Vi ska ta ett rör med tyngd i botten och ställa i byttan.
Det kommer att sticka upp en meter eller så
vilket innebär att jag måste få till det så att det inte står där och ser anskrämligt ut.
Och...
...när regnet kommer går jag ut med mitt fina liljekonvaljparaply,
placerar det i det uppstickande röret och vips har vi ett skydd.
Vilken bra idé va?

Vaknade sent idag
Hade ställt klockan på 9.00. Vaknade strax innan vilket gjorde mig nöjd.
Jag kan ju inte sova bort dagen...
.... det kunde jag.
Hade glömt att ställa om mobilen till sommartid.
8.50 blev plötsligt 9.50 vilket gjorde att jag missade en timme.



Både råbocken och domherren var vakna.
Trisse vankade fram och åter för att få sin frukost.
Fröken Rut var halvvaken.
Hon slängde en blick åt mitt håll men vände bara på sig för att slumra en liten stund till.
Hon väntar oftast på att vedspisen ska värma puffen som står framför spisen och när den fått behaglig temperatur kan hon masa sig till den och slumra ett par timmar till.
Majamin var redan ute på upptäcktsfärd.

När hon är på upptäcktsfärd leder den oftast till trädet där fåglarna äter sina måltider


 

På mässan köpte vi fröer.
Inte till fåglarna utan till oss.
Nu ska här börja groddas.
Läste nämligen att broccoli ska vara enastående nyttigt och
broccoligroddar än mer.

Det blev 4 stycken små odlingstråg och två stora och 17 påsar groddfrö. 
Tio av dessa var broccoli sen var det alfaalfa, rädisa, mungobönor och så något annat som jag glömt.
Jag tycker alltid att jag gör goda affärer och det blev det även här.
120 kronor billagare. Försäljaren prutade själv.
Jag neg och tackade så mycket.
Glad för vår goda (i dubbel bemärkelse) affär.

Tidig morgon - mässan väntade
Vi kom exakt när de öppnade och det fanns gott om plats både för bilen och oss.

Först tog vi ett "titta-runt-varv"...
... ska ha, ska inte ha, ska kanske ha, ska absolut ha/inte...



En hängmatta skulle jag vilja ha.
Men vi har inte två träd som står i närheten av varann.
Jo, kanske uppe i skogen men hur kul är det att ligga där och gunga
och Ludde skulle säkert bli sjösjuk och jag får springa dit med
postafen eller ingefära för att dämpa hans illamående.

Hängmatta går bort, synd.

Härliga madrasser att sitt-ligga i på altanen.
Ska vi inte ha, synd.



Armeringsjärn har blivit poppis.
Vi har kommit på en ny idé med hur vi kan använda dem.
Ska ha, roligt!



Egentligen en lekstuga men nu fick jag lust att bygga en sådan men använda den till redskapsbod.
Jag vill också ha gräs på taket, spetsgardiner i fönstren, jordiga spadar och rostiga saxar.

Jag tror faktiskt att det skulle kunna vara genomförbart. Kul!




Läcker fågelholk.
Vi ska fixa fler holkar hos oss.
Något måste vi ju göra för de stackars fjäderfäna innnan de blir kattmat.
Tråkigt att det ska behöva vara så men..



Hyllan här blev jag riktigt förtjust i.
Ja, ja, jag vet att den nästan inte syns för allt som är runt omkring men det är lite charmigt.
En sådan här hylla skulle lätt dekorera trädgården med lite vackra blommor på hyllplanen och kanske en hängande ampel här eller där.



Lagom stora odlingslådor för kryddor.
Dessa måste ju vara enkla att snickra ihop och placera ut var helst det passar.
Jädra snyggt med att blanda sten i vissa. Praktiskt då man kan gå på den och nå lådor längre bort.
Måste kolla möjligheterna.

Nästa gång ska jag berätta vad som inhandlades.

Men kära hjärtanes

Det är klart att barnen ska ha bullar.
Fler bullar åt ungarna.

Tekniken har gjort framsteg men än kan jag inte skicka bullar per sms eller per fax.

Så om ni vill ha bullar får ni smsa eller faxa hit er själva.

♥♥♥

En liten söt bild kan jag bjuda på så här över nätet (hur nu det går till).

Det blev tandläkaren idag. Rotfyllningen skulle bli klar.



Egentligen gör det mig inget att gå till tandläkaren men
bedövningssprutan/-sprutorna är inte så kul.
Eller... ja, de går också an men den i gommen är inte kul.
Eller... den är också okej om man jämför med
hängläppen som man ska släpa på resten av kvällen.

Jag känner mig annorlunda.
Vill helst vara ensam och suga på hängläppen ifred. Vill inte visa mig.
Men så inser jag hur fjantig jag är och försöker ändra mig.
Den stora intalningen börjar.
Det är ju ingen fara. Så mycket syns det ju inte.
Nä, det är ju bara att vara som vanligt.
Ingen märker något.

Då kommer Tina hem och hinner inte mer än innanför dörren förrän hon viker sig dubbelt av skratt.
Hon har sett min läpp och kan bara inte sluta skratta.
Så fort hon ser mig bubblar det i henne igen och till slut står hon bara och pekar mot min läpp.
Inga ord kommer fram. Skrattet sitter i vägen.

Det är då jag är glad över att faktiskt vara ensam och att hon också är det.
 Jag och Ludde som skulle till Lasse och Maria.
Nu vill jag inte visa mig, igen.

Men så kommer jag på...



Det går ju alldeles utmärkt bra att hänga upp "slappot" med gummisnodd.
Glad ser jag ju ut i alla fall.
Livet blev lite enklare.

Det är nu Tinas sympati kommer fram.
Hon vill inte att jag ska känna mig ensam med hängläpp.




Nu mer sitter varken hon eller jag och hänger läpp.
Livet är för kort för att göra det.

Kvällen blev alldeles perfekt.
Ludde och jag åkte till Lasse och Maria.
Ludde bjöd storslaget på de semlor han fått av Lotta och alla var glada.




I stället för som sagt, sitta hemma och hänga läpp rekommenderar jag
att införskaffa en påse gummisnoddar.

Borde tagit en runt hakorna också, ser jag.

Jag åkte till Arlanda sent i lördags kväll
för att möta Tina.
♥
Ja, det är sant!
Hon är hemma nu.




 Hon ville ha det så, hemligt alltså.
Jag som har så svårt att hålla glada, lyckliga, kurriga, bubbliga hemligheter, höll tyst.
Ja, jag sa ju till Ludde förstås men förövrigt var min mun urande tyst.

Hon kom ut från dörrarna.
Det var ju här (nästan) jag lämnade henne.
Då vi fick så bråttom att vi inte ens hann vare sig fika eller kramas, för lite drygt femton månader sedan.

FEMTON MÅNADER!

Ja, så fanns hon hos mig igen, i min famn.

Hon landade den natten när fullmånen var som störst.
Vargmåne.
Så stor har den inte varit på 20 år.




Hon landar nästan exakt två dygn före vårdagjämningen.

Vi kom ut från Arland strax före 23.30.
Vi åkte till Mölle.
Vi gick ner till sjön.
Ut på bryggan.
Satte oss på fårskinn.
Tina hade mössa och två högervantar, mina skor och vinterjacka.
Vi tände ljus, fyra stycken som vi spred ut lite på bryggan.

Vi drack en termos med grönt varmt te.

Vi pratade, skrattade och tramsade.
Såg den otroliga månen, rakt framför oss.
Tina fick en kallsup, av snön.
Hon har inte sett snö på två år.
Tog upp snö i vantarna och drog in doften...
Det är nog bara hon, i hela världen som vill lukta på snö.

Ja, Tina är hemma. Nu blir dagarna annorlunda.




 

Mosaik

"Allting kan gå itu men mitt hjärta kan gå i tusen bitar..."
är ju en gammal låt med Björn Afzelius.
Undrar om han tänkte på mosaik då han skrev den.



Varje del av detta hjärta har varit delaktig, tagit stort ansvar för överlevnaden.
Pumpat, pumpat, pumpat...
...dag eller natt, pumpat, pumpat pumpat.
Syresatt nytt blod när det gamla inte haft något syre kvar.
Gett, gett och gett för att tvinga friskt nytt blod att komma ut i ådrorna.
Aldrig gett upp, pumpat, pumpat, pumpat.
Gett fortsatt kraft, gett liv.
Har egentligen inte krävt så mycket tillbaka.

Att välja rätt väg är att lyssna till sitt hjärta.
Men om vägvalet kom av lyssnandet till sitt hjärta och det ändå blev
fel vad ska man lyssna till då?
Kanske inte lyssna alls...
... inte vara delaktig.

Någonting dog men hjärtat fortsätter sitt pumpande, pumpande, pumpande
bara lite mindre delaktig.

Det märks att jag är lite otränad.
Har träningsvärk i triceps efter bullbaket i helgen. Jo, det är sant.



Jag skulle baka kardemummabullar och i receptet stod det 3 teskedar stött kardemumma.
Jag stötte nästan två påsar kardemummakärnor i en mortel.
Ni som krossat dessa kärnor vet väl hur stenhårda de är men att få träningsvärk är väl ändå droppen?

Apropå droppen...
... Jag har blivit kär i våra istappar och kan bara inte låta bli att fotografera dem.
I lördags var det sannerligen ett tacksamt göra. Som det droppade.



Finns det en bättre vårföraning än takdropp?

Ja, just det... Vi har fått en ny familjemedlem.
Eller hon är ju gammal men visar en nygammal sida.
En sida som vi trodde skulle försvinna men ack, så vi bedrog oss.

Fröken Rut - Surrutan...



Hon kan vara kurrig som en kurbitsmålning då hon sitter mellan oss.
Hon spinner, småpratar och kelar så vi tror att hon är en god katta men icke...
Hon ger sig på sina egna (Trisseman och Majamin) när de sover i godan ro/tro.
Hon attackerar dem bakifrån och ger dem rejäla smällar.
Ludde har döpt om henne till Fröken Kadaffi.

Jag blev så arg på henne idag och det märkte hon eftersom hon hade för avsikt att ge sig på mig också då hon fick utskällningen. Men jag är mognare än så... jag spottade på henne.
Jädra kattskrälle.

Det var droppen.




Majamin är rädd och osäker. Gömmer sig helst under min säng.
Trisseman tar det ganska lugnt.
Han försöker hitta på andra saker som kan vara honom till glädje.
Vi har inte samma uppfattning om vad som är bra glädjeämnen.
Men hur lätt är det att uppfostra en katt.
Så han får väl sitta i sitt träd och vara lycklig.
Här är han: Fågelskådare Trisse-man

Näpp, det blir det inte.

Jag har inte tid. Veckan har fyllts med annat trivialt, arbete.
Nu är det helg och då blir det inte heller tid, tror jag.

Har jag sagt att det knakar i frökrukorna?

Det var årsmöte i fröbytarklubben idag
(Tim trodde jag var med i en förbrytarklubb haha)




Det är mycket som ska hinnas med innan vi träffas.

Jag har sått alla frön som ska sås i början av våren utom ett nytt gäng stockrosor
 och de frön som finns kvar byter jag bort.

Kvar finns väl ett hundratal olika blommor trots att bytardagen är till ända.

Vi träffades i Sickla Allé strax före lunch och drack nypressad apelsinjuice.
I ugnen väntade fyllda paprikor och på bänken stod ett fat med kokta skivade rödbetor med chevré, hjortronsylt och valnöt. När alla medlemmar var på plats intog vi den fantastiskt goda måltiden.

Sen byttes det fröer så det stod härliga till.



Vi har en passiv medlem.
Han heter Gusten och hade inga fröer med sig men var heller inte särskilt intresserad.




Dagen avslutades med fika nere på badbryggan där vi samlade alla medlemmar.



Ja, här sitter vi. Antalet två (+ en passiv) är nog det lägsta antal man kan ha för att starta en klubb.