Vackraste dikten
En av världens vackraste dikter
Natten är grå och dyster
Här går jag, lillasyster
Denna kalla vinternatt
går jag med min stora hatt
Den gör mig döv
Den gör mig blind
Den skyddar mig från kylans vind
Någon tar min arm
Jag blir varm
Värmen sprids uti min kropp
Mitt hjärta fylls av hopp
Jag tar av mig min stora hatt,
i denna kalla vinternatt
Då ser jag en sol så stor
Där står han, min storebror
Dikten är skriven av världens vackraste lillasyster till världens vackraste storebror.
Ny adress
I början av året skulle min lilla familj få flytta hem till Ludde under tiden det pågick stambyte i vår lägenhet. Vi såg fram emot det, alla fyra. Nu är det ju inte riktigt så att Ludde bor i ett slott ( bara i våra ögon) så det blev lite ont om plats men det var aldrig något problem. Tim fick ett rum, Tina ett och Ludde o jag sov i vardagsrummet i 14 dagars intervaller eftersom Tina bodde växelvis hos sin pappa. När hon var hos honom og vi hennes rum.
Ludde har i flera år jobbat med sitt hus. Från början var det så igenväxt på tomten att man knappt såg huset. Successivt har huset vuxit fram och växtligheten rensats bort. Än är det mycket kvar men nu är vi på rätt väg.
Han har fått det så fint innomhus. Det är verkligen värme och trygghet.
Hur som helst... Tina skulle en eftermiddag bli hämtad av en killkompis och han undrade därför var hon bodde. Tina försökte förklara att det var på vägen efter skolan. Ja, det fattade han ju av namnet på vägen, men sen då? Jamen, det är bara en liten bit längre fram, försökte hon förklara lite tydligare.
Alla har vi ju våra miltolpar och kännetecken för att orientera oss rätt. Så även kamraten. Han undrade: Jamen, är det före eller efter "rucklet"? - Nu är det så här, sa Tina, att det är i rucklet.
Ludde och jag har skrattat så mycket åt detta.
Då finns Hasse. Han är tusenkonstnär och har gjort denna till oss som ska sitta på husväggen så att alla kan se.
Visst är den läcker?
Vem är vem - sökandet slutar aldrig
Det är inte alltid så lätt att veta vem man ska vara.
Jag tycker att det är ett ständigt sökande.
Om man alltid är glad tror ju folk att man inte har några sorger. I alla fall inga stora sådana.
Men även en clown kan gråta och det behöver inte vara glädjetårar. En clown kan känna smärta för ord som yttras från andra eller från sig själv. Ni vet att ord är alltid sagda och kan aldrig tas tillbaka.
"Det finns bara en väg till glädje och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka."
"Kom ihåg att de lyckligaste människorna är inte de som får mer, det är de som ger mer."
Det finns en liten elaking också som försöker komma fram ibland som länge har funderat på att få ge tillbaka.
"En dag... då ska jag minsann...!"
Men vänta lite nu.... De tankarna tar ju bara energi. Ska man använda det lilla man har till någon annan? Någon som inte är värd det?
Men "att förlåta alla är en lika stor synd som att inte förlåta någon".
"Att förlåta är att sätta en fånge fri och upptäcka att fången var du själv."
Så finns ju den snälla. Den som alltid gör vad som förväntas. Den som aldrig säger nej och som alltid ställer upp. Den som man alltid kan vända sig till med sina problem. Den som lyssnar, ger råd och bara ger av sin tid. Den som alltid finns där när man behöver.
Hon ger och ger och glömmer bort sig själv. Det är nästan som hon endast lever genom andra. Hon vill kunna säga NEJ ibland men det blir ,på sin höjd, ett kanske. Ack, så mycket energi det finns att ge till andra.
"Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja"
"Att jag finns är inte samma sak som att jag lever"
Då tror jag mer på den som fortfarande inte riktigt hittat sig själv. Den som kan se att
"Tack och lov är fötterna nedåt idag".
Men man får se upp så man inte utger sig för att vara någon man innerst inne inte är.
Då finns risk att man blir medlem i "Löjliga Familjen".
Okej, det här var inte en av mina bästa dagar men jag har fler dagar på mig.
Eller
Nu sa jag "Ja"trots att jag borde sagt "Nej". Vad ska jag göra nästa gång det händer? Jag måste ha en plan.
Eller
Den där sopproten som sårade mig är bara "Den lilla människan på jorden", det är inte jag. Om han/hon nu nödvändigtvis vara tvungen att göra mig illa bevisar det bara hur mycket större jag är.
"Alla spelar vi olika roller mest hela tiden. När vi spelar riktigt bra prisas vi för vår 'ärlighet' "
"Det är inte lätt att finna lyckan i oss själva, men det är omöjligt att finna den någon annanstans."
Jag avslutar dagens inlägg med detta:
"Den enda garantin för att alla ska få fortsätta leva är;
respekten för natur och livet,
respekten för våra medmänniskor
och
respekten för de som är annorlunda än en själv."
Jag tycker att det är ett ständigt sökande.
Om man alltid är glad tror ju folk att man inte har några sorger. I alla fall inga stora sådana.
Men även en clown kan gråta och det behöver inte vara glädjetårar. En clown kan känna smärta för ord som yttras från andra eller från sig själv. Ni vet att ord är alltid sagda och kan aldrig tas tillbaka.
"Det finns bara en väg till glädje och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka."
"Kom ihåg att de lyckligaste människorna är inte de som får mer, det är de som ger mer."
Det finns en liten elaking också som försöker komma fram ibland som länge har funderat på att få ge tillbaka.
"En dag... då ska jag minsann...!"
Men vänta lite nu.... De tankarna tar ju bara energi. Ska man använda det lilla man har till någon annan? Någon som inte är värd det?
Men "att förlåta alla är en lika stor synd som att inte förlåta någon".
"Att förlåta är att sätta en fånge fri och upptäcka att fången var du själv."
Så finns ju den snälla. Den som alltid gör vad som förväntas. Den som aldrig säger nej och som alltid ställer upp. Den som man alltid kan vända sig till med sina problem. Den som lyssnar, ger råd och bara ger av sin tid. Den som alltid finns där när man behöver.
Hon ger och ger och glömmer bort sig själv. Det är nästan som hon endast lever genom andra. Hon vill kunna säga NEJ ibland men det blir ,på sin höjd, ett kanske. Ack, så mycket energi det finns att ge till andra.
"Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja"
"Att jag finns är inte samma sak som att jag lever"
Då tror jag mer på den som fortfarande inte riktigt hittat sig själv. Den som kan se att
"Tack och lov är fötterna nedåt idag".
Men man får se upp så man inte utger sig för att vara någon man innerst inne inte är.
Då finns risk att man blir medlem i "Löjliga Familjen".
Okej, det här var inte en av mina bästa dagar men jag har fler dagar på mig.
Eller
Nu sa jag "Ja"trots att jag borde sagt "Nej". Vad ska jag göra nästa gång det händer? Jag måste ha en plan.
Eller
Den där sopproten som sårade mig är bara "Den lilla människan på jorden", det är inte jag. Om han/hon nu nödvändigtvis vara tvungen att göra mig illa bevisar det bara hur mycket större jag är.
"Alla spelar vi olika roller mest hela tiden. När vi spelar riktigt bra prisas vi för vår 'ärlighet' "
"Det är inte lätt att finna lyckan i oss själva, men det är omöjligt att finna den någon annanstans."
Jag avslutar dagens inlägg med detta:
"Den enda garantin för att alla ska få fortsätta leva är;
respekten för natur och livet,
respekten för våra medmänniskor
och
respekten för de som är annorlunda än en själv."
Detta eviga, eviga regn
Ska det aldrig sluta?
Hur många droppar finns det egentligen? Det enda jag vet är antalet vattenmolekyler i en vattendroppe. Det har jag ju pratat om tidigare. Inte antalet förresten. Det är faktiskt 2000 triljoner stycken (men är inte det samma sak som 2 triljarder?), i varje! Jösses Amalia så många molekyler.
Faktum är att jag bara läst en jämförelse om antalet stjärnor i universum och alla sandkorn på världens alla stränder. Det låter väl som viktig fakta som man nästan inte klarar sig utan eller?
Stjärnornas antal har uppskattats till 70 triljarder ( 70 000 000 000 000 000 000 000 ) hur man nu räknat ut det.
Man antog att sandkornens storlek är mellan 0,125 - 0,5 mm i diameter.
Man antog vidare att varje strand var i genomsnitt 50 meter bred och täckt med 1 meter sand.
Och sen var det bara att räkna.....
Räkna, räkna räkna...= 4,8 triljarder = 4,800 000 000 000 000 000 000.
Alltså ett ganska fjuttigt antal om man jämför med stjärnorna som alltså är nästan 15 gånger fler.
Apropå stjärnor.... jag måste få berätta en lite anekdot om stjärnor, sjöstjärnor.
Den är hämtad från boken "Varför växer gräset". En helt fantastisk bok som jag varmt rekommenderar.
Sjöstjärnor
En turist kom gående på en övergiven strand i Mexico och han kunde snart skönja en annan man på avstånd. När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en by i närheten. Denne höll på att kasta saker i vattnet.
Turisten trodde först att mannen kastade små flata stenar för att få dem att studsa på vattnet, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av tusentals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.
Mannen förklarade för turisten att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Turisten blev förbluffad av mannens ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst.
- Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder, sa han. Vad tror du att det har för betydelse att du står och kastar tillbaka några få av dem?
Mannen log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sa sedan:
- Det har betydelse för den här.
Faktum är att jag bara läst en jämförelse om antalet stjärnor i universum och alla sandkorn på världens alla stränder. Det låter väl som viktig fakta som man nästan inte klarar sig utan eller?
Stjärnornas antal har uppskattats till 70 triljarder ( 70 000 000 000 000 000 000 000 ) hur man nu räknat ut det.
Man antog att sandkornens storlek är mellan 0,125 - 0,5 mm i diameter.
Man antog vidare att varje strand var i genomsnitt 50 meter bred och täckt med 1 meter sand.
Och sen var det bara att räkna.....
Räkna, räkna räkna...= 4,8 triljarder = 4,800 000 000 000 000 000 000.
Alltså ett ganska fjuttigt antal om man jämför med stjärnorna som alltså är nästan 15 gånger fler.
Apropå stjärnor.... jag måste få berätta en lite anekdot om stjärnor, sjöstjärnor.
Den är hämtad från boken "Varför växer gräset". En helt fantastisk bok som jag varmt rekommenderar.
Sjöstjärnor
En turist kom gående på en övergiven strand i Mexico och han kunde snart skönja en annan man på avstånd. När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en by i närheten. Denne höll på att kasta saker i vattnet.
Turisten trodde först att mannen kastade små flata stenar för att få dem att studsa på vattnet, men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut. Hela stranden var full av tusentals sjöstjärnor som spolats upp av vågorna.
Mannen förklarade för turisten att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna skulle de dö av brist på syre. Turisten blev förbluffad av mannens ambitioner och frågade om det inte kändes hopplöst.
- Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden, för att inte tala om alla andra stränder, sa han. Vad tror du att det har för betydelse att du står och kastar tillbaka några få av dem?
Mannen log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sa sedan:
- Det har betydelse för den här.
Nu vet jag vilka som är fartsyndare - fartdårar?
Vanliga bilköer
Dag efter dag ser det ut så här, in till jobbet och hem från jobbet, till affären och hem, överallt finns det bilköer.
De är tätare i rusning, naturligtvis men illa nog när man än åker.
Det ser likadant ut om antalet filer utökas.
Hur kan det komma sig?
Har vi fått så himla många fler bilar?
Nähä då, jag har svaret.
Min forskning går tillbaka drygt 30 år i tiden.
Min pappa och jag skulle jobba tillsammans på Olof Palmes gata, då hette den Tunnelgatan. Han körde bil. En bajsbrun SAAB.
Tidigare hade han haft hatt när han körde bil men fått höra att "Gubbar med hatt" är dåliga bilförare SÅÅÅ han bytte till keps, vilket 100 000 andra gjorde under en natt. Så listigt. Ingen märkte något, trodde han.
Vi bodde i Huddinge, åkte Huddingevägen med start strax innan OK/Statoil-korset, mot Mässan. Vid Mässan svängde vi vänster, mot Västberga. Och det var denna sväng som fick mig att börja forska.
Hur kom det sig att vi direkt la oss i vänsterfilen? Vi körde inte fort. Vi skulle inte svänga. Men trots detta blev det vänsterfil så fort vi kom ut på Huddingevägen. Varför? Dragningskraft?
Hursom helst blev jag tvungen att fråga min far, där han satt koncentrerad vid ratten.
- Jag kör alltid i den här filen, svarade han.
- Det var inte svar på min fråga. Jag frågade,varför?
- Det är behagligt att köra här, fick jag då till svar.
-Men varför? envisades jag.
Det blev tyst och han satt en stund och tänkte. Ingen, och jag menar verkligen INGEN hade någonsin kommenterat hans körning tidigare så han var säkert väldigt ovan att svara på en fråga om sin bilkörning.
Sen kom svaret. Hör på detta!
- Jag ska ju svänga vänster, sa han.
- Vaddå svänga vänster? Jag förstod ingenting.
-Ja, där borta vid Mässan ska jag ju svänga vänster.
Efter ytterligare 5 km svängde vi. Suck
Det orsakar onödiga köer, än idag, när folk inte använder innerfilarna om man kör sakta. Ytterfilerna, kan vara fler, är omkörningsfiler!!!
Om man blir omkörd på insidan, vilket är tillåtet på bla. Essingeleden (om man inte överstiger hastighesbestämmelsen) bör man tänka på att byta en eller kanske två filer till höger.
För idag har de keps-burna hört ryktet om dåliga bilförare så idag sitter de helt omaskerade och orsakar kaos i trafiken. De kan se ut som du eller jag men de känns igen på bilkörningen.
Vet ni vad min mamma sa till mig när jag fått körkort och orsakade kaos på mitt sätt i trafiken. Ja, hon sa inte så mycket när vi satt i bilen. Då kippade hon mest efter luft och försökte trampa hål, med sin "broms", i min rostiga Renault 5's golv.
Men sen när hjärtat slog normalt och hon åter fått luft i lungorna sa hon:
- Jag förstår inte var du fått ditt temperament ifrån, när du kör bil. För pappa är så lugn, så lugn. Vi hinner se om folk satt nya gardiner i fönstren eller om byggnationerna på tomterna kommit längre. Vi hinner prata om dagen och vad vi ska ha till middag. Pappa är så lugn. Han är alltid först i alla köer och skriker aldrig åt någon i trafiken.
- Nej, men be honom titta i backspegeln för en gångs skull, och se hur de som ligger bakom ser ut. De som inte har intresse av nyuppsatta gardiner, svarade jag lite surt eftersom hon inte förstod fartens tjusning i en rostig Renault 5.
Så fartsyndare behöver inte vara samma sak som fartdårar.
Kör oftare i de inre filerna. De är inte heller lika slitna och nu förstår ju alla varför och hur rätt jag har, eller hur.
Behöver kanske glasögon
Vad är detta?
Ja, uppenbarligen något som norrmän spar på.
Hur är det möjligt att här i Sverige väntar man på att detta lilla elände ska sluta med sitt dåliga beteende. Ett beteende som absolut ingen står ut med. När beteendet har avtagit är inte risken så stor att det ska komma tillbaka, sa de.
Eller hur???
Så här tror jag. I besparingstider talar man på ett helt annat sätt än man skulle gjort i "goda tider". Bara en som är insatt i problemet kan ifrågasätta. Vi andra, dummerjönsar, tackar för informationen och drar ett lättnadens suck, till nästa anfall kommer, för visst kommer det?
Hur är det möjligt att här i Sverige väntar man på att detta lilla elände ska sluta med sitt dåliga beteende. Ett beteende som absolut ingen står ut med. När beteendet har avtagit är inte risken så stor att det ska komma tillbaka, sa de.
Eller hur???
Så här tror jag. I besparingstider talar man på ett helt annat sätt än man skulle gjort i "goda tider". Bara en som är insatt i problemet kan ifrågasätta. Vi andra, dummerjönsar, tackar för informationen och drar ett lättnadens suck, till nästa anfall kommer, för visst kommer det?
Vackert namn, för att säga något positivt; appendix vermiformis
Ett litet skruttigt bihang som inte fyller någon större funktion men som kan kräva ingrepp och det gjorde det för Tim. Först här i Sverige men duttanimej och dattanimej, inflammationen la sig efter två dygn och lite till, på sjukhus (ta upp en sängplats för att kolla lite blodkroppar). Ut med eländet då!
Duttanimej, ingen fara, onödig operation, doktorn vet bäst.
Ungen hinner väl inte mycket mer än komma hem och resa till Norge förrän det blir samma smärta, illamående och kräkningar. Det lilla eländet gör sig till känna.
Ett litet skruttigt bihang som inte fyller någon större funktion men som kan kräva ingrepp och det gjorde det för Tim. Först här i Sverige men duttanimej och dattanimej, inflammationen la sig efter två dygn och lite till, på sjukhus (ta upp en sängplats för att kolla lite blodkroppar). Ut med eländet då!
Duttanimej, ingen fara, onödig operation, doktorn vet bäst.
Ungen hinner väl inte mycket mer än komma hem och resa till Norge förrän det blir samma smärta, illamående och kräkningar. Det lilla eländet gör sig till känna.
"På vissa sjukhus tas blindtarmen bort med hjälp av så kallad titthålskirurgi (laparoskopi), där ett kikarinstrument förs in genom tre små hål på magen. Det verkar dock inte som om den här tekniken har några särskilda fördelar jämfört med vanlig operation."
Nu kommer vi till problemet.
Jag pratade med mitt stjärnljus igår och han berättade att det var två hål. Två?
Har Tim missat ett, eller är det ett norskt sätt att operera?
Nu kommer vi till problemet.
Jag pratade med mitt stjärnljus igår och han berättade att det var två hål. Två?
Har Tim missat ett, eller är det ett norskt sätt att operera?
Trött på det här vädret!!!!
Jag är så trött på alla livsgivande regndroppar. Inte ett nytt utomhus-foto sen hur lång tid tillbaka som helst.
Jag har en del vackra bilder kvar men har verkligen ingen lust att slösa dem en regndag som denna. Idag blir det tråkbilder.
Det regnar "pytte"smått, smått, stort, mycket, badkarsvis etc. men regnar gör det ta mig tusan hela tiden.
Jag vet att det ger liv och det ska gudarna veta att mitt hår också vet. Det lever ett jädra tonårsliv med trots som "huvud"diagnos. Och vad ser man på TV-reklamen? Köp och köp, än det ena än det andra. Produkter hit och dit för att få "VOLYM".
Hur ofta har man sett ut så där då?
Jag undrar om hon och jag verkligen har samma hårtyp? För det är något som inte riktigt stämmer med spegelbilden och reklamen men det kan ju bero på att jag köpte spegeln i någon billighetsaffär och då vet man ju hur det är med kvalitén.
Ja, det ska jag säga att volymen är nog trevlig när den sitter i håret men i detta eviga regn rinner den kladdiga volymen ner efter hakor och nacken, som ett klister, likt glidskyddet under mattor, som håller kläderna på plats. Man får nästan duscha av sig kläderna nu mer och hur dyrt blir inte alla volymprodukter? VA???
Är det någonstans jag inte behöver mer volym så är det ju på kroppen. Ja, skrapa bort det och lägg i burkar är ju en idé som jag faktiskt inte provat, än.
Jag hittade ett par skor i garderoben härom dagen och undrade varför jag inte har använt dem. De var helt okej och väldigt sköna. Det var inget promenadväder = det var regn!!
Och det var då efter en stund på våta gator som jag kom ihåg varför jag ställt undan dem....
Om det hade varit solsken och torrt hade jag fortfarande använt dem men kolla vad jag hittade...
Hål !!! Inte konstigt att jag trodde jag blivit Jesus ( ni vet, han gick ju också på vattnet).
(Ja, jag kan ju berätta att jag inför detta foto först la i ett sudd i hålet för att visa hur stort det var. Det ramlade ju liksom ihop annars. Jaha, så försvann suddet in i hålfoten. Efter ett evighetshets lirkande kom suddet fram. Då tappade jag en enkrona i skon. Det hade aldrig hänt om det inte hade regnat.)
Och hur vackert blir det i naturen?
Så här ser det ut.
Tråkigt och trist, färglöst om man överhuvudtaget ser något.
Men så här borde det ha varit.
Så... nu känns det lite bättre.
Jag har en del vackra bilder kvar men har verkligen ingen lust att slösa dem en regndag som denna. Idag blir det tråkbilder.
Det regnar "pytte"smått, smått, stort, mycket, badkarsvis etc. men regnar gör det ta mig tusan hela tiden.
Jag vet att det ger liv och det ska gudarna veta att mitt hår också vet. Det lever ett jädra tonårsliv med trots som "huvud"diagnos. Och vad ser man på TV-reklamen? Köp och köp, än det ena än det andra. Produkter hit och dit för att få "VOLYM".
Hur ofta har man sett ut så där då?
Jag undrar om hon och jag verkligen har samma hårtyp? För det är något som inte riktigt stämmer med spegelbilden och reklamen men det kan ju bero på att jag köpte spegeln i någon billighetsaffär och då vet man ju hur det är med kvalitén.
Ja, det ska jag säga att volymen är nog trevlig när den sitter i håret men i detta eviga regn rinner den kladdiga volymen ner efter hakor och nacken, som ett klister, likt glidskyddet under mattor, som håller kläderna på plats. Man får nästan duscha av sig kläderna nu mer och hur dyrt blir inte alla volymprodukter? VA???
Är det någonstans jag inte behöver mer volym så är det ju på kroppen. Ja, skrapa bort det och lägg i burkar är ju en idé som jag faktiskt inte provat, än.
Jag hittade ett par skor i garderoben härom dagen och undrade varför jag inte har använt dem. De var helt okej och väldigt sköna. Det var inget promenadväder = det var regn!!
Och det var då efter en stund på våta gator som jag kom ihåg varför jag ställt undan dem....
Om det hade varit solsken och torrt hade jag fortfarande använt dem men kolla vad jag hittade...
Hål !!! Inte konstigt att jag trodde jag blivit Jesus ( ni vet, han gick ju också på vattnet).
(Ja, jag kan ju berätta att jag inför detta foto först la i ett sudd i hålet för att visa hur stort det var. Det ramlade ju liksom ihop annars. Jaha, så försvann suddet in i hålfoten. Efter ett evighetshets lirkande kom suddet fram. Då tappade jag en enkrona i skon. Det hade aldrig hänt om det inte hade regnat.)
Och hur vackert blir det i naturen?
Så här ser det ut.
Tråkigt och trist, färglöst om man överhuvudtaget ser något.
Men så här borde det ha varit.
Så... nu känns det lite bättre.
