Nu står den på plats,
den där som blev ett impulsköp
som egentligen inte blev ett köp
men som hur som helst är på plats.




Den kom i en stor kartong och jag tänkte att jag läser bruksanvisningen först.
Det kan ju vara bra att veta hur den ska monteras.
Jag bläddrade lite snabbt i häftet och höll väl på att falla baklänges när jag så detta.



Oj då, tänkte jag. Inte undra på att det var extrapris.

Men jag hade tittat på fel sida.
Jag hittade rätt och monterade de tre delar som fanns precis som det skulle men själva rullbandet ville inte fungera.
Det visade sig att jag hade klämt en kabel (oj, det lät det...)
klämt en sladd, säger jag i stället.
Det fanns en sladd och den lyckades jag strypa.
Men nu har allt ordnat sig.

Jag tar mig tid att se på filmer så att jag får lite tips.
Titta ni också. 

Åh, jag tror jag dör...

Jag säger bara det att skulle Phil Collins komma och ringa på dörren
och sjunga Mama!!!!

(så skulle det nog kännas lite fånigt)

- Sorry Phil, I'm not your mama. And this feels a little bit knasigt.
You are eight years older than me, mr Collins.
So I can omöjligt  be your mother. 
But your låt, "Mama", is very mäktig så if I could I hade velat different, hade jag sagt.

Yes, mr Collins, I know that I have to listen to hela låten and sing along.
And I will do so, of course.
Thank's for the lyriken, mr Collins.
Goodbye
(hade jag sagt)

 I can't see you, mama.
But I can hardly wait
oh To touch and to feel you, mama
Oh, I just can't keep away
In the heat and the steam of the city
Ooh, it's got me running and I just can't brake
So say you'll help me, mama
'Cause it's getting so hard, ooh

Now I can't keep you, mama
But I know you're always there
You listen, you teach me, mama
And I know inside you care
So get down, down here beside me
Ooh, you ain't going nowhere
No, I won't hurt you, mama
But it's getting so hard, ooh

Ha ha ha, ha ha ha, awh
Ha ha ha, ha ha ha, awh

Can't you see me here, mama,
Mama, mama, mama, please?
Can't you feel my heart?
Can't you feel my heart?
Can't you feel my heart, ooh?
Now listen to me, mama
Mama, mama
You're taking away my last chance
Don't take it away !
Can't you feel my heart?

ha ha ha,ha ha ha awh

It's hot, too hot for me, mama
But I can hardly wait
My eyes, they're burning, mama
And I can feel my body shake
Don't stop! Don't stop me, mama
Ooh, make the pain, make it go away, hey
No, I won't hurt you, mama
But it's getting so hard, ooh

Now I can't see you, mama
But I know you're always there
You taunt, you tease me, mama
But I never, never, never can keep away
It's the heat and the steam of the city
Ooh, got me running and I just can't brake
So stay, don't leave me, mama
'Cause it's getting so hard, ooh

Don't go, no no don't go
No no no, don't go...
ha ha ha
dont go
ha ha ha awh
no dont let me go
dont go

Texten handlar inte alls om det som jag tänker, känner eller tycker.
Men det gör ingenting för Phil Collins och jag kommer aldrig att behöva diskutera det.
Jag tänker inte öppna när han ringer på.
Så var det med den saken .

Mobiltelefonen väcker mig.

Vem uppfann den egentligen?
Äh, strunt samma jag ger skulden till Alexander Graham Bell,
åtminstone så här tidigt på morgonen.
Undrar förresten om det var han som var dövstum?
Ja, så var det nog.
Så här i den arla morgonstunden skulle jag också önska att jag vore det.



Den är envis , den där mobilen. Jag stänger av och den ljuder igen.
Snooze kallas det numer.
Jädra modernt ord, snooze???
På min tid hette det inte så...
... minns inte vad det hette.
Det kanske inte ens fanns.
Men det fungerade.



Ja, vart var vi?
Morgon, tidig morgon, snooze...
Natten går så fort.
Undrar om någon smyger in och ställer fram klockan?
Ja, så skulle det kunna vara.
En tidstjuv! Det har ingen vare sig skrivit eller filmat om...
Nog...

Det är tyst i huset.
Ja, för det finns väl ingen som frivilligt har för tanke att väcka tuppen, mer än jag då.
Jag "snoozar" en gång till, tredje gången...

Dra mig baklänges på ett bananskal!!!
Håret!!
Jag måste ju tvätta håret!!!

Nu chockar jag "snoozet" och stänger av.
Rusar upp.
Jädra hår.
Ingen kommer ju ändå att se någon skillnad.



Torrschampo, finns det nu för tiden?
Vet inte, jag har inget.
Minns att min syster hade någon sprayburk i en illgrön färg.
Det skramlade om den när man skakade den som om det vore en kula i botten.
Den luktade riktigt illa. 
Undrar om det går lika bra med potatismjöl?

Äh, det blir till att tvätta eländet.
Men först ska kaffet fixas och datan ska sättas på, mailen ska kollas (på tre håll).
Och klockan är redan 06.30. Hur ska den här dagen sluta?

Jag har en snabb kaffebryggare och en seg dator så då jämnar det väl ut sig? 
De är färdiga ungefär samtidigt så i stället för alla eländes nyheter 
som står i DN får jag lite gladare nyheter per mail.
Bakker, Odla och Plantagen har utförsäljning ☺
Jag kan förbeställa Zlatans självbiografi hos ett antal webbsidor.
Jag hälsas välkommen till "Livsenergi".
"Kreativ Insikt" har skickat medlemsbrev. ☺
Jaaa, det är mycket att läsa så här på morgonen...
... och håret är fortfarande otvättat.

När det blir ont om tid och dagen knappt har börjat blir det inte alltid som jag tänkt.
Men oftast så är det ingen som märker någon skillnad, som sagt.
Själv tycker jag att åtminstone utvecklingen på volymschampo har gått framåt.

Idag blir det bara lite bilder och text till dem.

Det var så härligt i helgen, sista sommarhelgen för det här året.
Det där lät lite gnälligt men jag menar att september är höst.
Sommaren är förbi vad gäller månader i alla fall.
Det kan ju fortfarande bli en fantastisk höst.



Så här såg min blivande platå ut i juni.
Ludde hade redan här hunnit långt om man jämför med hur det såg ut när han startade.
Tanken med platån är att jag ska få en egen plats.
(Dit jag kan bege mig när världen utanför är alltför orättvis)
Jag ska få en bänk med tillgång till sommarvatten
så att jag kan jorda ner och gegga bäst jag vill utan att stå böjd
som en grisknorr över baljor utspridda på gräsmattan.





Det är så himla fint.
Jag stod och diskade ur krukor och tvättade lecakulor i helgen och Ludde klöv ved, på sin sida.
Men han får låna min platås kanter till veden bara för att jag har fått det så fint.

Åter till blommorna

Det är vackert ljus så här i slutet på augusti.
Jag tycker att färgerna kommer fram bättre, till sin rätt, kan man nog säga.



De konstiga hängena är "rävsvans", olika sorter och färger.
De här i rött och rost och i de andra krukorna kom även gulgröna hängen.
Annorlunda, verkligen värd att odla.



Skuggorna är längre och effektfulla.
Jag går runt och tittar i rabatterna.
Den lilla axmalvan som är mums för rådjur står ju
faktiskt kvar på ett par ställen (av hundratals).
Den är bara 2-3 cm i diameter men ganska hög, ca. 40-50 cm.
Den är fantastiskt fin tillsammans med...



...sommarens hit; Daggsalvia Victoria.
Jag ska odla den till dig, mamma.
Den är verkligen blåaste blå och inte mums för de förb**nade rådjuren.
Alla står kvar.
Synd att de inte är perenna.
Jag ska se om jag kan ta frön.
Underbar!



Den bästa tomaten???
Sådan mor sådan son; "Tiny Tim".
Hur tänkte jag nu då?
Vad har jag med tiny att göra?
Ja,ja...
Det är fler sorter men jag har glömt vad det var.
Nu börjar de mogna.
Mums.



Och så...
Placerade i en av komposterna.
Har fått växa utan att rådjuren upptäckt dem.
Krasse och kejsarvinda.



Det här var baksidan, eller framsidan.
Det beror på hur man ser det.
Om det blir bra väder och färgerna kan komma fram
ska jag visa andra sidan, Lasses veranda, en annan dag.

Som ni förstår vill jag visa lite BLOMMOR
och annat som finns hos oss

eftersom inte alla har Facebook (mamma och pappa t.ex.) vill jag börja visa denna fina möbel


Det kommer från Göteborg, ja, inte ursprungligen men ändå.
Ludde hämtade det.
Bordet väger kanske 150 kg.
En lyftkran la det på släpet och fem kamrater (en var på toa) bar upp det.
Det står där det står, stadigt.
Jag vet inte om det ska få vara så här grått eller om vi ska olja de.
Då kommer det att bli alldeles rött.
Jag tycker att det är vackert till bergen och "stenåkern".



Trisse har fått på nöten av "gangsterkatten" (troligen en vildkatt).
De möttes vid kattluckan när "gangsterkatten" varit inne och länsat matskålarna.
Efter det blev Trisse än mer kelsjuk och trygg i vår närhet.


En del blommor har kommit



Denna kallas tuppkam.
Jag trodde att den skulle bli hög med stora kammar.
Kammen är fjuttiga 5 cm lång och 3-4 cm hög.
Jösses så fjuttigt men dekorativ.



En vattendroppe vilar i majsen.
Detta är popkornmajs. Mycket dekorativ.
Blir ca. 1 meter hög.



Det här gamla tråget har agerat baktråg, skoställ, förvaringsplats och nu på höjden, lite på sniskan, för blommor.
Det inköptes för snart 25 år sedan i Skåne.
Lite linolja och balsamterpentin gör susen.








Så blev de fler...

Jag avslutar med en del av Fröken Rut.
Hon ville inte vara med på bild men
tyckte det var okej att bli kammad.

Funderar igen (bli inte orolig, mamma. Det är bara funderingar)

Hur kommer det sig att vissa orkar och andra inte?
När räknas man bort?
När blir man ett oönskat ogräs?
Alltså en ört som växer på fel plats?
Fel plats i mina ögon.
Vem är jag att bestämma?

"Och dem som vi kallade för "svin"
De var ogräs och borde ha rensats bort
liksom den vackraste av blommor, lupin
som får sin blomstertid alldeles för kort."

"Men de har själva valt sin ruin.
Du skulle hamna på slott.
Du som var så fin
skulle kunna leva så flott."



För fyra år sedan planterade jag en vallmo.
I tre år i rad har jag av misstag "trimmat" bort den, varje gång den har försökt att visa sig.
Jag har nog fått för mig att det varit maskros, (de duger ju inte) då jag röjt runt med trimmern.
Det är så svårt att se skillnaden så där i början.
Och så, för fjärde gången gör den ytterligare ett försök att få mig att se den.
Jag såg, den dög och fick finnas kvar.
I år räknades den inte som ogräs, tydligen.



Bara funderingar om...
vem som duger,
när man duger,
och varför man duger, 
vem som avgör.
Avgör?
 Är det inte du och jag som avgör?
Eller kan vi skylla allt på alla andra?

Jag vet... 
Det finns det en vallmo i varje lupin - om än osynlig för ögat.
Det är inte alltid skönheten syns men under ytan finns en kraft som det vackra skulle avundas.
Kraften att orka lite till.
Beundransvärt.
 

Det måste vara nu det.
Nu är den vackraste tiden.
Tiden då allt, nästan, är klart. Utslaget, grönt, efterlängtat och nytt.
Nu finns det fågelungar i bo med stressade föräldrar som matar, matar och matar.
Föräldrar som aldrig ger upp.
Det är underbart att se dem.
Vilken fokusering...
Konstigt att jag snart kan vara blasé.
Då jag tar allt för givet.

Har idag sett vad Majas intrång gav för resultat



En hel drös oruvade ägg.
Så underbart vackra små ägg i ett underbat vackert bo vävt av mossa och en hel del katthår.
Men hur vackert hem det än var så fanns inte tryggheten.
Lilla blåmesmamman fick inga ungar i år.
Hon valde att fly.
Hellre fly och behålla livet -om än utan ungar-
än att låta dem växa upp i ett bostadsområde med terroriserande terrorister
där det aldrig finns garantier för säkerheten.
Troligen gjorde hon ett klokt val.
Djur gör ofta kloka val.
 

Nä, jag har inte gett upp jag bara konstaterar.

Det går nästan inte en dag utan att jag har känslan av att jag har glömt något.
Jamen så där att jag nästan stannar upp i steget och tänker "Vad var det jag skulle göra nu?".
Någon "förstå-sig-påare" har tipsat om att det då är bra att gå tillbaka till utgångsläget och liksom börja om.
Ja, det är ju en strålande idé, om jag kom på vart utgångsläget var.

Sedan går det en tid och då kan ibland minnet komma tillbaka men då är det så dags, tre veckor försent. 
Och då tänker jag; har tre veckor!!!  redan gått?
Det finns bara drygt 120 stycken sådana treveckorsperioder på ett år.

Tiden går så fort.

Fem månader har snart gått sedan vi var i Australien.
Vad har jag gjort?
Vad har jag egentligen hunnit med?

Snart är det sommarlov. Vilken lyx! Ja, det är verkligen lyx.
Då vill jag stoppa tiden, eller åtminstone sakta ner lite på den.
Då vill jag ha tillbaka alla treveckors perioder, de jag har glömt.




Jag vill ha en lång, lång sommar. Den längsta sommaren någonsin.
Jag vill ha midnattssol också och jag vill inte sova.
Jag vill gå därute och vänta på att fåglarna ska vakna
eller kanske för en gångs skull vara den som väcker dem.
Jag vill ta igen all tid jag har förlorat.
Förvisso sägs det att ingen tid är till spillo men vad vet de, som påstår det, om mig?

Jag vill också ge tillbaka.
Ge av allt jag fått.
Det tar tid, jag lovar.
Ibland förundras jag över hur det kom sig att jag fick allt.
Jag kommer inte ihåg allt men jag har känslan.
Där behöver jag inte återvända till någon utgångspunkt.
Jag går ständigt med känslan av att jag är rik.
Kanske för att jag har glömt det andra eller så har "det andra" aldrig funnits.

Aa... det var bara det jag ville säga.

Men hörrni... Vilket väder!
Och än varmare ska det bli.
Jaha, vad har vi hittat på i helgen då???
Agerat trädgårdsmästare har jag gjort och Ludde har slitit ont
eftersom jag ständigt pekar ut platser för nya rabatter och precis
där jag pekar finns det alltid andra saker som han måste flytta på.

Mina fina små plantor har fått kommit ut ett par timmar i ren solsken och
ytterligare några timmar under fiberduk.
Tyvärr kunde det bli risk för frost så vi fick snällt bära in de små liven till kvällen.




Vi har ett underbart fint liten fågelmatare som dessutom kan bli holk.
Helt plötsligt i går eftermiddag såg jag Maja balanserande på hustaket.
Jag rusade in efter kameran och här är några bilder på vår kisselikisselikiss; Maja.


   


     

   



Jag var ju tvungen att titta efter om det fanns fog för min oro och jajamensan.
Jag lyfte på taket. 
Där inne låg en vättskrämd liten blåmes.
Ludde satte upp galler så nu hoppas vi att den klarar sig och sina ungar.

Jaha, i morgon är det måndag igen.

I morgon ska det blir hela 11°C.
Funderar på att ta hem mina pelargoner.
De har varit på kollo hela vintern.
Ganska skönt att vara blomfri ett tag.
De har haft det ganska bra bortsett ett par rejält kyliga nätter.
En del spretar kanske lite mer än i höstas.
Andra har förlorat en kär stjälk som frusit ihjäl.



Ett ordentligt klädbyte i form av den allra bästa jorden skulle varit gjort för länge sedan
men än är det kanske inte försent.

Ett par nätter framöver kan det finnas risk för frost men därefter har nog
den största faran försvunnit.
Så kanske får de små plantorna komma ut och se sig om i helgen.
Vi har ju fiberdukar som vi kan bädda in dem i om det skulle bli för kallt.
I så fall kommer Fröken Rut bli salig.
Äntligen kan hon få komma in och sitta på bordet som nu är täckt av dessa små pjuttiga plantor.
Ja, ja, vi får se.

Det blev lite kallare än förra helgen.
Det känns verkligen inte som vår i luften.
Kanske sjöng jag för lite igår.

Ärligt, jag sjöng ingenting alls och såg inte en endaste brasa.

Däremot rotade jag bland gömmorna.



Solcellslyktor, skyltar och det gamla och ihoplimmade fågelbadet kom på plats,
hur nu de små krakarna ens kan tänka på bad.
Ofta blir det här fågelbadet våra katters vattenskål.

Jag fortsatte mitt rotande och sprang upp och ner (inte upp-och-ner) för trappan.
Varje gång med händerna fulla.



Mitt fönster mot naturen och den där "sitta- i- lugn- och- ro-stolen" gör sig fint mot allt det gröna.
Tyvärr tog blåsten en fin en som vi hade här uppe men vad ska man göra?



De små husen ser allt sämre ut för varje år som går.
Ena huset har bara ett halvt tak men de får duga i år också.



Den fina grodan har jag fått av Lena, min syster-yster.
Här på berget får han stå tillsammans med fåglarkompisarna (de ser ju alldeles blåfrusna ut).
Ett litet rostigt fågelbad. Undrar hur bra det är med att ta ett dopp i rostigt vatten?
Ska kanske inte fylla på vatten i det.
Regnvattnet får väl vara för jag tror inte fåglar badar när det regnar.



Här på den röda delen gäller det att trycka upp så mycket som möjligt mot väggen.
Det lilla utskjutande taket ger åtminstone ett visst skydd för regnet.
I fönstret kan man se de så plantorna som växer och frodas och bara väntar på att få komma ut.



Jag säger bara Trästället/Skyrup och Förmedlingscentralen.

Varenda gång vi varit på dessa platser kommer vi ut med massor av bra-och-ha grejor.
Jag köpte sådana där ljusstakar till Ann-Marie för att hon tog så väl hand om mina små plantor i påskas.
Men så tänkte jag att jag kanske blir avundsjuk på henne och då köpte jag till oss också.



Det lilla vit-rosa paradiset.
Hittade tyvärr ingen duk som passade.

Ja, sedan hittade jag det fulaste man kan tänka sig.
Han låg där på hyllan i garaget.
Min favorit!

Han såg lite tufflig ut men jag rättade till kungakronan en aning, dammade ögonen och putsade kulan.
Vad är det som säger att allt måste vara vackert?
Stilrent, vad menas med det?
Den här kraken har sin egen stil och är nu dessutom ren.

Vilken underbar tid det blev.
Och vilket underbart väder vi fick.
När vi kom i torsdags var alla grenar kala, utan utsprickande knoppar
och när vi åkte hem i måndags hade allt exploderat.



Egentligen är den där explosionen lite synd.
Jag vill njuta av vårens första tid, länge.
Visst vill jag ha värmen också men det gör ju inget om det drar ut på tiden med att spricka ut överallt.
Eller spricka ut???
snarare brisera.
Samtidigt är det en härlig känsla att se
vitsippor
blåsippor
scilla
påskliljor
tulpaner
på ett och samma ställe.



Gräset är grönare på andra sidan?
Ja, visst är det grönt men om det är grönare någon annanstans
är ointressant.  
Så härligt att låta skorna stå kvar i hallen och komma ut på en alldeles "nykläckt" gräsmatta.








Ta eftermiddagskaffet (om "någon" sätter på kaffe och hämtar koppar) på ett av alla sittställen.
Att få ha några dagar till att göra väldigt lite eller inget alls.
Att kunna sitta och läsa, lösa korsord eller babbla utan att behöva bry sig om tiden, om än bara för ett ögonblick.

Nu måste jag fixa till mig för snart väntar årsmötet i föreningen
och någon ordning ska det väl bli här också.




Tack mamma och pappa för att vi alltid är så välkomna.
Tack för att ni orkar med oss
(och jag er ♥ )

Idag ska det bli en resa till Tockarp.


Nu är det länge sedan vi var där.
Vi tar med oss två av katterna.
Fröken Rut (Katt-Affi) får stanna hemma och passa huset.



Vi önskar er alla en riktigt härlig Påsk
och hoppas att vädret får hålla i sig så att ni får lite sol.
Vi behöver ju den så väl.

I morse klev jag upp 6.30
Det är mycket att hinna med.
Var tvungen att plantera om eller "omskola" som det så fint heter.


   


I dag blev det
krassens (30 st),
tomatens (15 st)  och
lupinens (15 st) morgon.

Vi får se vilka som står på tur i kväll

 

I dag var det väl den mest fantastiska dag man kan önska.
Vi vaknade tidigt och Ludde tog kratta och borste med sig ut för att
slutföra det sista grus och lövkrattet runt huset som han slet med igår.

Jag hästgödslade det mesta som såg ut att vara en planta.
Jag hällde aska på syrenerna. Vet inte om det är så bra för blommningen men ja, ja.



Det är en härlig tid nu.
Det riktigt hörs när knopparna växer.



Men vi har faktiskt en liten snöhög kvar. Den ligger så till att solens strålar inte når
den och då vägrar den försvinna. Äh, vad gör väl det?

Vi har haft en riktig slitarhelg. Ganska roligt slit, tycker jag.
Men det blir alltid så att man tror att man ska hinna så mycket mer än man faktiskt gör.



Jag gick på blomjakt. Hittade en del som var på gång.
Jag tog bort vintertäcket från rosor och klematis.
Ganska bra såg det ut bortsett att den ena klematisen ser lite hängig ut.
Den ser faktiskt väldigt hängig ut. Befarar att den är död.

Vi köpte en ny paviljong. En lite större.
Den satte vi i hop.
Vi tvättade möbler och bar ut dynor.
Så himla mysigt.

Egentligen är jag rätt nöjd med bloggens nya utseende
trots att det inte blev som jag hade tänkt.

Det är tack vare/på grund av (beroende på hur man ser det) Tina
som jag började pyssla med bloggen.
Tänk så mycket det finns kvar att lära här i livet.

Problemet är att det har tagit väldigt lång tid för mig och
så kanske det blir när man blir äldre.
Men så tänker jag att; "Vad har jag att förlora?"
Ja, många timmar förlorade jag ju men då tänker jag: "Vad har jag vunnit?



Tänk att det nästan alltid går att vända negativt till positivt.

Att skriva/säga; "glöm inte bort" kan ersättas med; "kom ihåg" vilket ger en mer positiv klang.
Jag kan nästan ingenting - Jag är duktig på lite
Inte svårt - Lätt

Fy i attan vad det är grusigt i hallen - Så härligt det är att dammsuga när det verkligen smattrar i röret

Ja det finns ju en hel del och inte orkar jag skriva upp allt...
...men det går ju bra att bara tänka tanken att försöka få ur sig fler positiva meningar.
Egentligen inte för andras skull utan för sin egen.



Vart tog snön vägen?

Plötsligt är all snö borta och marken har kommit fram.
Det känns lite konstigt att ses igen efter sex månader.
Jag har liksom glömt vad som fanns där under.
Hittade en blomkruka som vi inte hade kommit ihåg (ganska positivt) att ta in.
Många torra och väldigt döda (går inte att få till mer positivt) ettåriga växter
hänger fnasiga ner över kanterna.
Jag hade inte hjärta att ta bort dem eftersom de fortfarande var vid liv
då den första snön kom, i november.



Tänk att snart kommer vi att ha värmen och sommaren här.
Är det inte underbart?
Först våren som är ljuvligast av alla årstider, sedan sommaren med
ljumma mornar och kvällar och riktigt varmt under dagarna.
Det är lätt att hitta positiva superlativ.
Var glad över vad som väntas i naturen framöver.
Och/Men om ett halvår är det höst igen...

Skulle jag vilja veta vad som ska ske i framtiden?
Nä, jag tror inte det men om det fanns ett litet hål
som jag kunde få kika in i ibland för att veta hur jag på bästa sätt
ska handskas med en situation skulle inte vara så dumt. 



Eller tänk om det är så att kikhålet faktiskt finns där
men att det är bara jag som har svårt att tyda det som visas för mig.
Och när något visas, så där övertydligt
för att jag verkligen ska förstå,
ja, då tror jag att det är naturen som spelar mig ett spratt.




Den dagen (den 1 december 2010) jag såg solringen,
halofenomenet gick min tanke till Tina i Australien.
På något sätt kände jag mig alldeles trygg i min vetskap om
att hon hade det bra, där långt, långt borta.
Det var därför solringen visade sig för mig, fick jag för mig.
(Högre än så kan inte ens naturen skrika.)
Tina skrev senare att det var en av hennes bästa dagar.




När jag var liten trodde jag att regnet var Guds tårar och att solen var trösten från hans mor
för även en Gud måste väl ha en mor som tröstar?
Så tokigt man tänker när man är liten.

Funderar ofta på vad som är vackrast i livet

Hittills har jag inte funnit svaret.
Kanske mest eftersom jag efter alla dessa år fortfarande håller på att definiera ordet "vackrast".



Är det vackraste vad jag ser?
eller vad jag känner?
eller vad jag hör?
eller kanske det jag tänker,
eller är "vackrast" allt litet och inget?

Inget? Hur kan det vara vackrast?

Är inte den totala tystnaden vacker?
Då jag inte hör någonting.
Den mäktiga tystnaden som lägger sig som ett lock och omsluter mig.
När jag nästan inte vågar andas eftersom risken då är stor för att det magiska ska försvinna.




Är det vackraste bilderna, de som ögat kopierar
eller är det bilderna som finns i bildarkivet inom mig, fantasierna, som är vackrast?

Är det vackraste det som förväntas eller är det det som är oförutsägbart?

Vad är vackrast i livet?
Absolut vackrast i livet?
Är det kanske just det, livet?
Varken mer, varken mindre.
Stort som smått.
Bara kort och gott livet.

Det var årsmöte i fröbytarklubben idag
(Tim trodde jag var med i en förbrytarklubb haha)




Det är mycket som ska hinnas med innan vi träffas.

Jag har sått alla frön som ska sås i början av våren utom ett nytt gäng stockrosor
 och de frön som finns kvar byter jag bort.

Kvar finns väl ett hundratal olika blommor trots att bytardagen är till ända.

Vi träffades i Sickla Allé strax före lunch och drack nypressad apelsinjuice.
I ugnen väntade fyllda paprikor och på bänken stod ett fat med kokta skivade rödbetor med chevré, hjortronsylt och valnöt. När alla medlemmar var på plats intog vi den fantastiskt goda måltiden.

Sen byttes det fröer så det stod härliga till.



Vi har en passiv medlem.
Han heter Gusten och hade inga fröer med sig men var heller inte särskilt intresserad.




Dagen avslutades med fika nere på badbryggan där vi samlade alla medlemmar.



Ja, här sitter vi. Antalet två (+ en passiv) är nog det lägsta antal man kan ha för att starta en klubb.

Då så var väl allt packat då, fyra gånger.

Jag har plockat i och fixat, plockat ur och joxat men slutligen var jag nöjd.
Tänkte avsluta kvällen med en dusch. Alltså en duschdusch.
Inte den här vanliga snabba morgonduschen
utan den här som kräver både det ena och det andra
(samt sanering i avloppsbrunnen).

Väl i duschen behövde jag shampo. Inget shampo??
I resväskan så klart. Dropp, dropp, plask, plask, riva, slita...

Aah, där!
Jag blir så trött på mig själv.

Står i duschen och funderar hur en julafton i Byron Bay ser ut.
Det kommer jag nämligen inte att få uppleva.
En jul utan... just jul.


Där måste det vara svårt att få ihop till en snögubbe, tänker jag, eller än värre att hitta en julgran.
Undrar om tomtarna i Byron Bay funderar på hur bra våra tomtar har det.
Eller går det att fira jul utan julklappar?

I morgon klockan 15.00 åker Tim och jag mot Arlanda.
Ludde är snäll som kör oss mitt i "Kalle Anka och hans vänner".
Vi flyger 18.25 mot Peking.
Landar i Peking 8,5 timmar senare.
Flyger mot Sydney efter 5 timmars väntan.
Den lilla rutten tar 14,5 timmar.
När vi landar i Sydney är klockan 9.30, lokal tid och 23.30 svensk tid (lördag kväll).
Om vi tar buss från Sydney till Brisbane
tar det ytterligare 13 timmar + 3 timmar med annan buss till Byron Bay.
Hmmm...
Lite lockande med flyg.
www.jetstar.com  www.virginblue.com.au