Då var det dags igen. Fröfnattet har startat.
Egentligen är det inte mitt fel (som vanligt). Det är pensionärernas fel!

Vi har ju ett projekt på skolan.
Ett projekt där vi får vara tillsammans med pensionärerna på Rosendalsgården.
Innan jul träffades vi och julpysslade. Vi var i Huddinge kyrka på adventsgudstjänst också.
Mycket mysigt, alltihop.

Nu har vi nya planer. Vi ska så frö och måla stenar och krukor för att dekorera deras uteplats.

Det var nu fröfnattet slog in.
Som en åttaarmad bläckfisk satte den sig över mig, fröfnattet alltså.
Snäll som jag är erbjöd jag mig att åka till Plantagen och inhandla jord, fröer och minidrivhus.

Sen kom jag hem och läste min mail.
Då började fingrarna självmant skriva på tangetbordet, www.impecta.se
Ja, sen var jag av med 250 kronor.  


     

    

   

Jag tror att bilden blir lite större om man klickar på den.

Och detta hade naturligtvis aldrig skett om vi inte hade haft vårt projekt med pensionärerna. 

Så konstigt det blev

Jag fick tomt på ord.
Det är som om de inte vill infinna sig.
Inte en klurig tanke.
Inte ens en enkel tanke. 
Inte en lustig händelse som kanske inte är så lustig från början men som brukar kunna "lusta" till sig i min hjärna.
Men nej, det är tomt.

Min hjärna brukar följa en bana, ett spår. Tankarna följer varann.
När den ena tanken börjar få ont om kraft ger den andra tanken ny energi av sitt överflöd.
På så sätt orkar den första tanken vidare och blir ofta riktigt kristallklar med hjälp och stöd av den andra.
De följer varann, mina tankar.
De följer samma spår.




Men nu är det är som om mina hjärnhalvor och tankar har slutat sitt samarbete.

De går åt olika håll.




En tanke är vansinnigt rolig. Den andra vansinnigt tråkig.
= +-0
Resultatet blir ingenting, varken roligt, tråkigt eller tänkvärt.

Men jag vet ju att det finns hopp.
"En labyrint är ett system av gångar avsett att förvirra och att vilseleda den som färdas i den."

Det gäller bara att få hjärnhalvorna på samma spår, att få dem att tänka i samma banor igen.

Lite klurigt blev det ju trots allt, eller hur? 

Ärligt, jag har nog aldrig haft en bättre resa.

Tina sa att om du stannar i Byron en vecka kommer du att tycka att det är en fin plats.
Om du stannar två veckor kommer du att älska denna underbara plats.
Efter tre veckor vill du stanna och går inte det kommer du ständigt ha en längtan tillbaka.

Tina berättade också om att det sägs att under Byron Bay ligger det en jättestor kristall.
Den ger energi. Men om du stannar för länge tar den också energin ifrån dig.
Snickelidingsnack kan man tycka och tro
men faktum är att var och varannan av de människorna som jag pratade med sa samma sak.
De kände efter ett tag att de var tvungna att lämna Byron för ett tag för att senare återvända.



Bortsett kristallen, vad är det då som gör platsen så speciell?

Ja, den är en otroligt avslappnad plats.
Den saknar längtan att vara något som den inte är. Detta sprids till människorna.
Här duger alla, precis som de är.
Från övervintrad hippies med batikkläder och dreadlocks till supersurfers.
Jag såg inte ett endaste silikonbröst, inte fejkade läppar eller vanskapta bodybuilders.

Du placeras inte in i fack.
Alla är barn, och tillåts vara det. Det kan ju låta lite klyschigt men det är inte ovanligt att du ser äldre på en skateboard, surfingbräda eller kite-surfing (då du surfar med en drake).


     


Så vänliga människor
Byron Bay står för så mycket som är bra för oss. 

Många jobbar som volontärer för barn, äldre, evenemang etc.
Bara för att det känns bra och man vill göra något för någon annan som kanske behöver en hjälpande hand.
Överallt finns det ekologiska produkter.





Människorna verkar äta och leva sunt med bl.a.
promenader, simning, healing, reiki (helande handpåläggning) och yoga.
Alkohol och tobak och godis är väldigt dyrt. Egentligen mycket bra, när man tänker efter.
Väldigt få är överviktiga.
Folk promenerar vart helst de ska. Tyngda av kassar eller surfbrädor.
(Förvisso enklare i det klimatet, men ändå.)
Det finns en otrolig värme mellan människor, kända som okända.
På morgonpromenaden hälsar alla på alla, ett "god morgon".
Om någon stöter till dig får du alltid ett "ursäkta".

Har aldrig sett en sådan ren stad

Här fimpar man inte på gatan om man ens röker under promenaden.
Jag såg ett fåtal fimpar men då fick jag leta.
Rökning är inte tillåten på allmäna platser och det följs.
Vi var på en stor marknad och ingen rökte.



Ingen röker på stranden.
På stranden finns absolut ingenting.
Inte en solstol att hyra, inte en enda bar, inte ett enda parasoll och absolut inget skräp.
Rökning sker nästan inte alls i stan heller.
Många restauranger har rökförbud men i bland finns det rökbord ytterst mot gatan.
 
Alla kastar sitt skräp i soptunnorna.
Om du tappar skräpet medan du håller på att knöla in det i tunnan, tar du självklart upp efter dig.
Alla tar ett eget ansvar för att hålla sin stad ren och fräsch.
Sådant imponerar på mig.



Jag lär ju återkomma om resan men slutar för denna gång.

Sa mycket regn

Det fortsatter att regna helt kopiost.
Det ar rekord sedan matningarna borjade.
Kul att fa vara med om rekord nagongang...

Vagar ar avstangda och folk kommer inte harifran.
Stora delar av Brisbane flyter. Vet inte hur det ser ut for oss.
Men vi ska ju till Sydney sa det gar nog bra.
Det har inte regnat idag, inte sarskilt mycket i alla fall och enligt www.klart.se ska det endast komma ytterst lite regn i morgon och ingenting pa torsdag.



I gar var Tim och jag ien djurpark i Currumbin.
Tank att jag har fatt sett och hallt i en koala.
Jag fick traffa Winston, en wombat och jag har gosat med kangurur.
Det var en fantastiskt harlig dag, till stor del i tjocka moln och regn, men anda.
Jag har manga bilder men har inte Tinas dator idag sa de far vanta.



I dag var alla vi tre tillsammans med min granne Julie. hon har bil och korde oss till Cristal castle. Ett stalle fullt av kristaller och stenar. Fantastiskt vackert, trots duggregn ochtjocka moln. Vi akte vidare till en liten stad och darefter till the lighthouse, fyren som finns har. Den ligger pa australiens ostligaste punkt.



Tina jobbar kvall och Tim ar med kompisar.

Nu ska jag ga hem och lasa min bok och vanta pa att en ny dag ska komma.

Vad har hant sedan sist?
Sist blev det en langpromenad langs Tallows beach, genom lite vattenmark till Main beach. 
En stracka pa hur langt som helst kandes det.
ungdomarna hade annat for sig sa flocken var borta fran mig.

Igar var det hallande regn igen.
Vi gjorde absolut ingenting, bortsett att vi tog en promenad till stan.
Tina kom till mig efter jobbet. tim hade forsvunnit med nya kamrater.
Tina var sa trott, sa trott. Klockan sju son hon.
Jag stirrade i taket under nagon timme men somnade sa smaningom.
 Vi hade stallt klockan pa 6 for att ga till en en tee tree lake. 
Men regnet fortsatte, sa fick ocksa somnen gora.

Tina borjade jobba 12 och tim fick gora en langpromenad med mig.
Molnen ar sa tjocka men anda ar solen starkare an undr en hogsommardag hemma, markligt.

I morgon aker tim och jag till en djurpark.
Hoppas, hoppas pa koalor, wombit och kangurur.



Det har ar min rokhorna, inte fel.




Tina, Tim och Mike



Wategosbeach. En liten strand. Bra for nyborjare.



Tim efter sin surfing dag

Nu stanger stallet och jag maste sluta.

Har sallan skadat ett sadant regn som vihaft det senaste dygnet

Egentligen skulle Tim och jag foljt med grannen, Julie, till Cristal Castle i gar. Det ar ett stalle, 45 min bilvag harifran, dar allt handlar om kristaller, healing och sadant.
Men regnet vrakte ner, hela dagen och Cristal Castle ar utomhus.



Tina skulle ha arbetstid fran 12 till 18 men det visade sig att hon fick fortsatta sitt pass till 24.
Det blev en dag med absolut ingenting.
Tim och jag chansade och gick till stan vid 17-tiden nar det blev ett litet uppehall men det varade inte lange och vi fick ta skydd pa ett cafe'.




Jag hade tvattat alla handdukar och t-shirs och det kan jag saga, de torkade inte.
Det var en fruktansvard vind ocksa sa nar det blev uppehall for en kort stund blaste vattendropparna fran traden och man blev lika blot som i regnet.

Strax fore 01 kom Tina och krop ner i min sang. De andra ungdomarna skulle pa nagot. Men av olika orsaker, bla. arbetstiden kunde inte Tina folja med.

Sjalv tog jag min bok och laste medan regnet smattrade pa allt som fanns. Min dag slutade tidigt.
Valdigt skont.




Idag vaknade jag vid 7. Det regnade inte.
Men nar jag skulle ga hit till Green garage borjade det igen sa jag fick vanda och hamta ett paraply.

Vi far se vad det blir i dag.

Oj, sa stressigt allt blev
Det ar inte sa att vi har sa mycket att gora men allt tar sadan tid.

Igar skulle Tim surfa. Det var min granne (hon heter tydligen Summer och ingenting annat) som skulle lara honom. Det var bara att ta bradan och borja ga. Alla gar har. Vi behovde en strand med bra nyborjarvagor. Den fanns ca. 4 km bort. Brant uppat och brant nedat. Ga, ga ga.
Men det var det vart.



Det var lagom molnigt sa risken att bli brand var inte sa stor.
Summer och Tim ovade och sa plotsligt klarade han av att sta upp. Han var inte sa bra pa att svanga men det far han ova pa senare.

Efter knappt tva timmar borjade den langa promenaden hem.



Val hemma borjade vi laga en sen lunch.
Brattom blev det for jag skulle mota Tina pa en marknad som fanns pa stranden i stan. Det var en marknad som bara ar en gang om aret.

Laga, koka steka, ata, diska, rusa ivag.
Hann precis bara traffa henne nar hennes telefon ringde och hon skulle till ett nytt jobb.
Poff,. sa var hon borta

Motte Tim istallet, efter att ha forvirrat mig en aning, pa turistkontoret.
Vi bestallde en liten tur till en djurpark. Pa mandag ska vi dit och forhoppningsvis fa se koalor, kangurun och wombats.




Det har ar parakiterna i min tradgard.

Maste rusa

Forst vill jag tacka er for alla kommentarer.
Om ni bara visste hur vardefullt det ar for mig att lasa dem.

I gar missade jag helt att skriva, eller nar jag och min granne, Summer och Tim skulle ga till stan var internetstallet stangt.
Summer ar en aktiv tjej som gar upp tidigt pa morgonen for att simma i havet, riktigt tuff simning, i 1 och en halv timme. Sen tar hon nagon yogakurs innan hon springer till fyren och utsiktsstallet innan hon ger sig ut for att surfa. Vi ar inte sarskilt lika alltsa men igar kvall tog hon med sig mig till regnskogen. Det var kolande svart ute och i regnskogen finns ingen belysing mer an de hon skulle visa mig, lysmaskarna.
Hon hade varit dar nagon kvall innan, efter regnet, och da fanns det tusentals av dem men inte nar jag var med men vi sag sju stycken i alla fall.

Plotsligt knakade det till. Mitt hjarta stannade. Man har ju hort talas om allt som ar farligt har. Samma sa att det troligtvis bara var kangurur. Precis som om det skulle lugna mig. Hon sa att de ar skygga och mycket snalla. Da blev jag lugn.

I dag har Tina "egen" tid och Tim och jag har fatt sta ut med varann.
Vi at frukost och promenerade till Tallows, den strand som inte har sa manga besokare eftersom strommarna ar sa kraftiga dar. Men vi var pa det andra stranden, Main beach, i gar och da dok det upp sma maneter med meterlanga branntradar.
Samma blev forresten brand av en nar hon surfade igar.

Vi solade och badade, aven jag i de otroliga vagorna.
Vi var val insmorda idag men orkade bara stanna en liten stund.
Det ar sa himla varmt och solen inte bara steker, den friterar.

Lunchen blev en omelett med lok, spenat, ruccola, fetaost, kyckling och tomat. Ah, sa gott det var.

Nu sover Tim middag och jag skulle ga for att handla brod, ett valdigt annorlunda brod i en valdigt harlig affar med enbart ekologiska produkter. Gissa vem som visat oss den?

Nar jag kommer hem ska Tim och jag ga till Green Garage och ta en iskaffe.

Bilder kommer men da maste jag lana Tinas dator. Jag har fotat mina frukostkamrater. Spindlarna!!!
Ar egentligen inte sa fortjust i dem men han jag hyr rummet av sager att de stora spindlarna oftast inte ar farliga utan det ar de sma man ska akta sig for.
Med min daliga syn har jag inte sett nagra sma men jag ar val medveten om att de troligtvis finns dar nagonstans ovanfor mitt huvud.

Om jag skrivit eller stavat fel/konstigt kan det bero pa att de flesta bokstaverna pa tangentborden bara syns till halften sa ibland maste jag chansa.

Hor snart igen

Nu har ett nytt ar startat

Gardagen blev en slappar dag. Tim har ont i foten och dessutom ar vi ju branda.
Vi satt hemma mest hela eftermiddagen.

Vi hade det mysigt.
Spelade lite kort och at nudlar till lunch. 
Pa kvallen at Tim och jag varsin gigantisk kottbit. Jag blav verkligen proppandes matt.
Men det blir man nog nar vikten pa kottet narmade sig halvkilot.
Tina at en fantastisk sallad.

Jag foljde med hem till Tina dar det var party men jag lamnade innan tolvslaget.
Jag gick hem till min lilla tradgard och lyssnade pa nattens festande utanfor och var bara glad over att fa lyssna till syrsorna och odlorna och slippa delta i festerna, skriken och skratten..

Australien ar annorlunda och jag lar mig aldrig.
Trafiken tillexempel. Nar jag gar over gatan kommer bilarna fran fel hall, varenda gang.
Jag ar sa tacksam att jag inte har hyrt bil. Det hade aldrig gatt.
Jag vet att jag ska titta at vanster men jag kan ju inte skilja pa vanster och hoger. Jag ska ga pa vanster sida men kommer pa mig sjalv att jag likt forbaskat befinner mig pa hoger hand.

Ja, sa ar det det dar med solen som jag inte forstar.
I min hjarna gar solen fran oster till vaster.
Har vandrar den over himlavalvet. Det kanns som den gar fran soder till norr. 

Det ar sasong for mango just nu. Hur underbart later inte det?
En mango kostar 30 svenska kronor.
Likasa en liten avokado, 30 kr.
Undrar vad priset ar nar det inte ar sasong.


Ett paket 25-pack cigaretter (onodigt, ja, jag vet men i alla fall) kostar 100 kr.

Jag traffade en svensk kille hemma hos Tina igar, Martin Nordstrom, fodd -89. Han kom till Byron Bay i forrgar och ska stanna/resa i ett ar. Uppvaxt i Huddinge. Gatt i Stenmoskolan och Kallbrinksskolan. Haft Torsten som rektor och Stefan och Kirsi som larare pa hogstadiet.

Jag som trodde att varlden var stor.

Nu har jag suttit och skrivit pa en annan dator dar jag inte kan lagga upp bilder men jag ska lana Tinas dator fler ganger och sitta pa Green garage, dar de har internet.

Ungdomarna ar lite sega idag sa jag fick egen tid.

 

Det ar har jag sitter och fikar pa morgonen tillsammans med papegojorna.

Rokning ar inte sa val sett har. De vill nog egentligen ha ett rokfritt Byron Bay.
Men om alla rokrum ser ut sa har ar det en frojd att vara rokare.

Detta ar alltsa en del av min tradgard.




Den har gangen leder in till mitt rum fran gatan.
Det ar ju nastan sa att man vill ga pa den hela dagen.




Det var sa har jag hittade Tina i parken.
Hon lag och vilade efter jobbet.
Vilken harlig vila.



Har satt vi och vantade pa att regnet skulle forsvinna
Nar det val gjorde det var vi tacksamma for att det inte blev klarbla himmel. Jag undrar hur det hade gatt da med vart stackars skinn.