tiamintia -

Rex city cafe 8

Rex betyder kung på latin

Jajamensan

City cafe betyder "fika i Uttran". 8 betyder ju åtta.

Nä, jag skojar ju bara.

Det här är namnet på min nya cykel.

Jo, det är sant! Jag har blivit med cykel.

Exakt så här ser den ut.

Med cykelkorg och allt (ingen ringklocka men den kan jag bara åka och hämta).

Hon bor i Tinas rum på en gul matta. Det är ju ofta i hennes rum jag finner prinsessor och andra kvinnliga ättlingar till världens kungahus.

Det här är min hjälm

Jo, jag måste ha hjälm (och den måste synas i trafiken) och det borde alla andra som jag möter också ha

oavsett om de kör bil, går eller cyklar.

Det är ju lite vingligt så här i början.

Jag började med att öva i Skåne

Där finns det färre bilar, cyklister och gångtrafikanter.

Man måste öva, särskilt rumpan.

Har man en macrorumpa har man väldigt ont.

Jag hade väldigt ont men med ont ska ont fördrivas, upp på cykeln igen.

Det är mycket man inser när man införskaffar en cykel.

Det hade ju varit bra med lite träning under åren som gått.

Det är väldigt mycket att ta tag i, om man så säger.

Konditionen är katastrofal,

det är ju för mycket av allt och sadeln är någon liten microgrej

som häftat sig fast ända in i sätesbenet.

(Oftast har jag hittat den när jag kommit hem men ibland gör det så ont att jag tror den sitter kvar.

Det tar ju ett tag att leta och ytterligare ett innan jag är säker.)

Men när jag så köpte denna juvel såg jag till att det var bättre sittyta, man är ju kunglig numera.

Jaha, det var väl allt jag ville förtälja idag.

Vad man kan lära sig av detta?

Hm...

"Det är aldrig försent."

"Ge aldrig upp."

"Kör inte från livet - uppskatta och njut av det."

(Det där sista vet jag inte om det ska vara med för ibland är det med livet som insats man beger sig ut på gatorna.

Inte jag då, utan alla andra som inte vet att jag är ute.)

2012-08-27 @ 18:18:00 Permalink Bäst i livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Karda och spinna

Funderar lite på det här med livet

Jo, jag vet att jag varit inne på det tidigare men jag får liksom inte kläm på det.
Hur är det möjligt att det ständigt ploppar upp nya idéer? Borde inte allt vara gjort snart?

Jo, nog tycker jag det. Men se icke...

Mitt nya projekt är alpackor.

Som vanligt när det gäller mig är det inte 50%. Som vanligt finns inte tanken på att tänka efter, gärna före. Och det bästa av allt, tanken på att inte lyckas eller att det inte är någon idé har aldrig funnits. Nu är det alpackor till 110% som gäller.

För jag har aldrig förr varit med alpacka och ett liv utan att ha prövat är ju inget liv. Förutsättningarna finns ju. Ja, inte här i lägenheten (det skulle se ut om ordförande hade denna nya typ av inneboende) men i Tockarp.

Vet ni att en alpacka är så fiffigt skapad att den faktiskt inte förstör gräsmattan vare sig med fötter eller mun. Så varför skulle jag inte kunna få ha en lite flock här utanför mitt fönster, egentligen?

Det finns många fantastiskt bra sidor att läsa om dem. Jag ger er dessa fyra nu så blir det fler senare.

http://www.alpackaforeningen.se

http://www.alpakahof.com

http://www.alpacka.se/

http://www.lj.se/tenhultsnbg

Tänk att det finns en skola, ett naturbruksgymnasium som har alpackor. Det måste vara en otroligt bra skola. Tänk om jag fick börja i skolan igen.

Och klicka på detta:

http://www.alpacka.se/dokument/skanskan_120311-webb.pdf som jag hittade. Det är ju hur fantastiskt som helst.

Nå, åter till ordningen

Vad ska jag då med dem till?

Bortsett att umgås och vara nära

ska jag ta vara på deras ull.