Sverige och språket

Min fundering gäller alla nya ord och förkortningar som kommer, de flesta från Amerika/ Storbritannien, tror jag.
LOL, b4, brb, btw     
 



Var på en skoaffär som hade REA men på skylten stod det SALE.
På hyllan med JUST INKOMMIT stod det JUST ARRIVED. Jag förstod men gjorde alla det? Blir affären lite bättre om skyltarna står på engelska? Mer attraktiv kanske?  för vem? Kanske går försäljningen upp.

Vad sägs om "Round, deep massagebadkar" som finns att köpa på Bauhaus. Där finns också "Alpha tools".
Är det här okej?

                                   


Fann den här på en bloggsida

Tigersås & gravlaxsås har också tveksamma ingredienser

LIVSMEDELSBUTIK | UPPSALA

En medelålders kvinna kommer till mig i kassan och säger:

- Har ni inte vanlig cola?
- Jo, det står en halvpall på gaveln där det brukar stå, svarar jag.
- Nä, det är inte vanlig cola det är ju passionssmak på den!
- Nej det är vanlig cola, det finns ingen med passionssmak, svarar jag.
- Du ska inte komma här och tala om för mig, jag vet att det är så! säger hon.

Jag säger att det är för att det är fotbollstider som flaskan ser lite annorlunda ut än den brukar, men hon ger sig inte och struntar i colan.

När hon gått går jag och tittar på flaskan för att förstå vad hon menar med det hela.
Där står "Share the passion".




Ska vi inte värna om våra dialekter och om vårt språk?



Tidigare lärde vi oss att det var skillnad på tal- och skriftspråk men det gäller inte längre.
Det finns ord som vi faktiskt har men som blivit stympade (jag skratta,  jag stanna etc.) utan att någon har lagt märke till det. Det får bara fortsätta som ett led i språkutvecklingen.



Och "invandrarsvenskan" som en del tar till när de ska visa sig stora och starka. Det riktigt skär i öronen när tonåringen (som inte borde tala så)  talar den typen av svenska och samtidigt förklarar att "problemet i Sverige är alla invandrare".
Härom kvällen hade jag lagt mig med fönstret öppet som vanligt. Utanför, ganska sent, gick några Djurgårdssupportrar och skrek ut vilket lag som var bäst. Slutklämmen på "Djurgår'n, Djurgår'n" var " The best fucking team in the world".
Jösses, sorgligt.



Många anser att våra invandrare svär mycket och att det låter töntigt eftersom de inte kan språket. Men det är nog så att det är vanligt att just svordomar kommer först eller enklast in i ett nytt språk sen får det låta hur töntigt det vill i svenska öron. Hur pratar svensken själv då? "Fuck you", mother fucker, up yours etc. Hur töntigt låter inte det då? 



Om vi nu är så rädda om Sverige som vi säger, hur bra visar vi det? Hur är det med våra traditioner, familjeband, "Håll Sverige rent", respekten, lagar och inte minst moralen? Stöttar vi det? Stöttar vi Sverige?  Ska man inte vara stolt över sitt lands traditioner? Nu ska det snart firas Halloween, hur svenskt var det?





Ju mindre gemensam tro vi har, desto mer splittrat blir folket. Ju mer splittrade vi är blir desto otryggare blir folket. När en människa är otrygg blir hon rädd och om det gäller ett helt lands folk är de lätta att vilseleda och manipulera. 
Är människan äldre finns det trygghet i hemmet (låst dörr). Det blir naturligt att stanna där. Resultatet blir, mer isolerad.
Går man ut ser man till att vara minst två.
Men tron på att duga, trots att man gått vilse och blivit lurad finns kvar åtminstone för de yngre och hjälpen för detta kan tyvärr vara droger, av alla slag.
Folket i ett drogat land är lätt att ta över. 

Men nu blev det ett annat , ser jag.











 

Jag blev så ledsen över att höra hur en vän har det.

Jag läser om hennes sprickor och förstår vad hon menar.
Ska försöka förklara hur jag ser det.

Om du ser dig själv som muren här nedanför, en mur som trots sina sprickor är stabil.
Den håller ihop, precis som du. Men det går inte att laga fallna stenar med "Plastic padding".
Varje sten har sin givna plats och fallna stenar måste läggas tillbaka med omsorg av någon som förstår sig på hur. Någon gång måste kanske muren repareas, på sina ställen. Kanske försiktigt formas om.
Någon som förstår sig på och har sett att det är nödvändigt kommer att med skicklig hand ta bort sådant som kan skada dig och lägga dit sådant som läker dig. Det kommer att ske med sådan finess att det nästan inte att märkas. 
  


  Vattnet (dina tårar) som rinner ner för stenarna i muren är nödvändiga för att grönskan ska stabilisera och täta de större sprickorna och även ge chans till ny grönska som gör dig stabilare och vackrare.  Stenen blir renare och ser klarare ut. Låt tårarna komma, det stärker dig.  


Hellre en levande stenmur än en ensam, oformbar stenbumling


Kan du se bitterheten i denna stora, starka sten.
Här finns ingen grönska, inget levande.
Man måste ha förmågan att ge om man ska kunna få.
Kan man skönja en torkad tår som runnit på kinden?
Stora stenar gråter inte.

"Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män."

De sista raderna ur Sten Selanders dikt "Spela kula"

 

Tvättstugan väntar

Har bokat tid i vår nya tvättstuga. Så fräsh det har blivit! Det ska bli kul att prova de nya maskinerna. Jag har en hel del trasmattor som ska tvättas. En del ska med till Värmland och en del ska till min älskling.

Jag tror att det är ca. 15 stycken. Hur nu det ska gå till att tvätta dem på fyra timmar?
 Kanske att ni inte visste men i mig bor en annan fantastisk person...
får jag presentera...



Madam Mim

Som ni ser finns det vissa likheter.
Faktum är att en eftemiddag för 6-7 år sedan knackade en tjej på min dörr.
- Ursäkta att jag stör men får jag komma in och titta hos dig, sa hon.
Jag hade en väninna hos mig och tänkte att nu får jag en till.
-Självklart, sa jag förstås.
- Jag brukar inte titta in hos folk men när jag går förbi ditt fönster kan jag inte låta bli.
Där stod jag och sträckte på mig.
Jag tyckte det var kul att andra tilltalats av min heminredningssmak.
- Är du häxa? frågade hon plötsligt.
Min haka blev lång, kan jag säga.

Det visade sig att det inte var/är vanligt med grenar i taket eller fontäner (vattenfall som jag kallade det innan jag kom på ordet fontän) på golvet, stallyktor i både fönster och hängande i grenarna och massor med annat (änglar, vindspel, guldstrutar, pärllyktor, ljuskronor, fågelbon, ägg, stjärnor m.m.) hängande från taket.

Jag dömde henne inte utan kan förstå hennes tanke. Titta ska ni se...




Herregud...Inte undra på att sonen kallade vårt hem för UFF. Jag köper ju allt som är gammalt, då som nu. Och det ni ser, mina vänner är inte allt. Här kommer fontänen. Håll i er.





Japp, så är det. Fontänen står till vänster, om ni inte hittar den.
Och där är ju mitt vackra fönster, nästan längst bort till höger, ser jag. 
Det ser värre ut på bild, kan jag säga .
Det här är inte heller allt men man vill ju inte få rykte om sig att ha för mycket saker.
Min mamma oroar sig över om det inte är mycket att damma?
Jag kör med högtryck, så hur mycket det är att damma vet jag inte.

Och kanske är det så att det finns en liten häxa i mig.

Skönhetsresa

Väl på hotell Bouganvilla (fint lägengetshotell) fick vi program för veckan. Vattengympa och promenad längs med Medelhavet( ju längre ut man går desto bättre tar det, fick vi veta), dagligen. Frivillig träning och mycket egen tid. Skönhetstips och hårskulptering skulle komma senare under veckan. Några dagsutflykter fanns också på schemat. Där satt vi som en skolklass och blev presenterade för alla som skulle engagera sig i var och en av oss. 

Då står han där, terroristmördaren, mitt i bland oss kvinnor och presenterar sig som "Pera hårskulptör" (sedan många år tillbaka har han "Hair and beauty" i Solna där jag också senare blev kund). Jag tycker ändå att han kunde sagt något, vilket han senare minsann fick höra.

Att sluta röka



Till natten satte jag på mitt nikotinplåster, man måste ju försöka med dessa nymodigheter.
På morgonen blev det som sagt vattengympa. Vattnet i poolen var kallt för det var fel på värmen men det var bara att jobba än hårdare så skulle vi få upp vår egen värme. Efter passet tog jag en nikotintablett för nu var det svårt.
Vi packade vattentäta cylindrar med nödvändigheter för vattenmaschen. I min låg till slut rumsnyckel, några pesetas, (en tändare och två cigaretter).
Strax efter blev det promenad mot stranden, in med ett tuggummi också.
 


Det var härligt att gå och jobbigt (när vattnet slutar under hakan (nu ska det ta)). Vi hade bra tempo. När vi stannade för att dricka och vila satte jag mig på sanden. Strax därpå fick jag en värre hjärtklappning än tidigare. Jag ville inte säga något utan satt och var lite orolig för mig själv, i dubbel bemärkelse. Då kom svärmor med pekfingret i luften "Sitter du här och röker?" Ja, det gjorde jag. Hade ingen aning om hur det gått till. Men i stället för att slänga cigaretten spottade jag ut tuggummit och slet av mig plåstret. Så gick det med min rökfria resa.


Aromaterapi




För mig var det något nytt hokus-pokus som måste prövas. Jag minns att det luktade stark och fräsht av örter.
Jag fick tre olika eteriska oljor; peppar, apelsin och en till som jag glömt.
Det hela var som ytterst njutbar massage. (Så här efterät förstår jag inte att jag inte har gjort om det. Jag har liksom glömt bort.) Örterna som jag fått skulle göra mig pigg men efter massagen skulle jag ta det lugnt och inte gå till stranden.
Jag satte mig med några kvinnor från gruppen och tog ett glas juice i skuggan av ett parasoll.
Kvällen och natten blev allt annat än lung.


Märkligt men behändigt var att var och varannan hette Gudrun. Det var bara att ropa på "Gudrun" så var det alltid någon/några som svarade. En av alla dessa Gudruns var en liten och lite egen kvinna, kan man säga. Men hon hade en hel del annorlunda saker att berätta om, efter alla sina resor jorden över, om man bara gav sig tid lyssna att prata med henne.



Ett tips på "dagenefter mående" hade hon, som jag fick nytta av efter för mycket sangria.
Om du har druckit för mycket ska du ta C-vitaminrika frukter som ex. apelsin. Dela dem i klyftor och vänd dem snabbt i salt. Ät och skölj ner med massor av vatten.

Ja, nu orkar jag inte med denna skönhetsresa mer. Det var kul att få uppleva men det räckte med denna enda gång.

Björken utanför min balkong

Så vacker!

Några dagar senare, den 24 oktober.


Vilken härlig da', ah, hahahaa.
Man blir härligt gla' oh.hohohoo.
Hela livet ler ah hahahaa
Kan man önska mer oh.hohohoo

Tänk vad man varit med om. "Skönhetsresa" till Mallorca t.ex.
Ja, det var länge sedan, kanske för 15 år sedan, men ändå. 

Min dåvarande svärmor och jag fick ett ryck. 
Hon hade läst om resan till Cala Bona, Mallorca, i Svensk Damtidning och blev sugen. Dessutom skulle en del kändisar med och jag hängde på. Jag skulle få aromaterapi, vattengymnastik, styrketräning, skönhetstips, råd från en "hårskulptör", sola, bada, shoppa och äta god mat (framdukad). 
Jag skulle inte röka när jag kom dit, åtminstone inte på dagarna så jag köpte nikotinplåster, - tuggummi och -sugtabletter (samt en limpa Pröda Prince, för säkerhetsskull)
Dessutom var träningskläderna nerpackade. Minns ni hur man skulle se ut när man tränade på den tiden? Någon baddräktsliknande body med urringad rygg, gärna string och matchande shorts i något ytterst töjbart material. Kanske ett pannband också.

På Arlanda får svärmor syn på Ewa Roos (Vilken härlig dag ah hahahaa man blir härligt gla´ ah hahahaa)

och dyker på henne för att presentera sig (åh Herregud, så pinsamt). Även Gudrun Andersson, Stickans fru, och skönhetsexperten (på den tiden, i allafall) Olly Grun, blev också presenterade av min svärmor.
Själv står jag där jag står och tänker: "Hur är det möjligt?"


Väl på planet ser jag en man. Han ser riktigt otäckt skrämmande ut, minst som en mördare eller terrorist.



Han sitter några stolsrader bakom och stirrar på mig, hela tiden = jag är den utvalda gisslan. Vi satt på ickerökarplatser i planet men jag bytte plats med olika rökande personer under resan. Så kom jag att hamna bredvid denna hemska mördare/terrorist. Han stirrade på mig, sa inte ett ljud och jag var för rädd för att inleda en konversation. Jag rökte snabbt och skyndade tillbaka till min plats och berättade mina farhågor för svärmor. Hon skrattade och hade absolut noll koll på att detta skulle bli vår sista resa, i livet.


Fortsättning följer....,.

Jag och min granne åkte och plockade. Vårt plockställe valdes inte av så många. När jag såg de andras förstod jag varför. Deras var stora blanka och fina. Våra var små och såg torra ut om man jämförde. Men smaken hos våra slog de andra med hästlängder.

Och då kom tanken igen....
Varför döma utsidan när det ändå är insidan som räknas?

Det har gått ett år och tre månader sedan Matthias dog.
Det var inte hans val. Han var inte sjuk.
Allt förändras, ja, så är det.
Ibland sker förändringen på ett ögonblick.
Livet för oss som finns kvar ser annorlunda ut.

Sorgen är inte lika stark idag och vi har gått vidare på olika vägar, en del raka, andra krokiga. Det har funnits en mängd återvändsgator men idag står vi här.
Men saknaden är fortfarande stor och så kommer det kanske att vara.

"Du är så saknad, av din familj, dina bröder och systrar och din älskade tjej, Emelie."



Saknar dig så!

Var är solen i mitt liv?



Det är kyligt när du inte är här.
Jag saknar dig så!

Det kom regndroppar på vindrutan
i morse


Vatten är livgivande. En rättighet kan man tycka.

Jag såg ett program från Bolivia, där bönder saknade det mesta men framförallt vatten.
Barnen drack vatten från pölarna utmed vägen. Många barn blir sjuka, i diarréer och får kräkningar, ett alltför stort antal dör på grund av dåligt vatten och bristande hygien.

Ett annat program, från Indien, visade hur bra månniskorna hade som bodde uppströms vid en flod. De var lyckliga att ha möjlighet till floden som var deras badrum, tvättstuga, diskho, sopstation och taolett.
Nytt fräsht vatten flöt fram dag efter dag 

De fattiga, som bodde längst ner, utmed samma flod, fick ta det vatten som erbjöds.
 (Med en doft av den rikare världen?)



Hur många vattenmolekyler innehåller en vattendroppe?



Svaret på den frågan gick att läsa i Illustrerad Vetenskap för många, många år sedan.

Om du tänker dig en telefonkatalog. Tänk dig katalogens alla tecken. Om du staplar telefonkataloger i en stapel upp till solen kommer det ändå att finnas fler vattenmokekyler i vattendroppen än vad det finns tecken i stapeln.
Undrar vem som har räknat fram det? 

1 000 000 eller 1 000 000 000

Att räkna till en miljon med en sekund i taget tar drygt 11 dygn. Att räkna till en miljard tar drygt 30 år!
Mycket att räkna nu i bankkrisetider.

Här kunde han ju inte vara, tänkte jag. Här, på ett stenbord finns ingenstans att varken gömma sig i eller leva av. Stackars lilla snigel måste komma till lämpligare miljö. Det skulle ta oändlig tid för den att själv ta sig bort så djurvän som jag är tog jag snigeln och flyttade den bort till andra änden av tomten där det finns buskar, snår och följsamt gräs. En bra miljö för en snigel, tänkte jag.



Långt senare slog mig en tanke..... Vad vet jag om denna snigels liv och leverne. Tänk om han hade kämpat hårt för att ta sig till denna "platta". Kanske är bordsskivan sniglarnas "halkbana" där de får känna fartens tjusning eftersom ytan är så hal och glatt.

I Italien, Cervinia tror jag, finns "den flygande kilometern" (hastighetsrekord på skidor). Tänk omdetta bord blivit "den flygande metern" och äventyrslystna sniglar får möjlighet att glida fram i otroliga hastigheter som annars bara finns i deras drömmar.



Nu får min snigel ett tufft jobb, att hittta tillbaka. Eller så har jag faktiskt räddat den från, för sniglar, en olämplig miljö.
"Plattan" är inget bra ställe för små sniglar.

                                                                 


Tidigare fanns även westin, Julia. Men hon var gammal och efter nästan 14 år tog vi farväl, förra sommaren.

Vi tycker att det är viktigt med regler, för alla. Det är då man vet vad man har att rätta sig efter. Livet blir enklare så.

Djur ska leva och vara nära naturen. Man ska inte förmänskliga dem. (En liten mössa och halsduk kan de kanske ha i vinterkylan.)  De är närmare naturen än vi och ska få vara fria.

En katt ska således inte tro att våra sängar tillhör henne. En katt kan sova ute om nätterna eftersom katter är ett nattdjur. Jaga råttor och hitta sovplats utomhus är vad som gäller.

En hund kan lätt lära sig tomtgränsen och behöver inte vara kopplad/bandad om de fått fasta tyglar. Hunden kan strosa fritt och ligga på gräsmattan i solen och bara njuta av att göra som den blir tillsagd. Dessutom älskar hundar den friska luften och har absolut ingen längtan in.

En hund ska inte tigga och köket är en matlagningsplats för människor och där har hundarna ingenting att göra under själva matkoket. Hundar har inga som helst problem att förstå det om de har fått bestämda regler från början. Det gäller att visa vem som bestämmer och "var skåpet ska stå". Basta!



*


Nämen oj, vad är nu detta?
Fröken Rut  i sängen, både under natten och dagen.
Och på alla hårstrån runt omkring henne kan man förstå att det inte var första gången.
Hm....

Vad är detta för öron?




Jasså Jango... Med koppel och långt snöre eftersom grannen inte vill ha någon kanin-jakt på sin tomt. Han är liksom rädd om sin kanin och Jango är trött på att få sitta på landets alla polisstationer och vänta på att husse hittar honom. " Ibland är ju husse så seg att det tagit tre dagar innan han kommer och hämtar mig. Har han inget liv?", säger Jango och nickar glatt då han efter fem minuter  tröttnat på den friska luften och helst av allt vill ligga på mattan i hallen.

Nämen..... Köttfärs på bänken och en hund! nedanför?? I ett KÖK??
Hujedanimej...
Seså gå iväg med dig...
Schaaas...







Ja, vi har fått en prao i vårt kök, herr Jango och livet är inte alltid så lätt att rå på. Ibland måste man kanske ändra på sina principer och göra livet lättare för en själv och andra.
Det var dagens tips till en lyckad dag.
 

 Önskar att alla som fryser kunde få lite värme

och för ett ögonblick få känna närhet och trygghet.
Visst tar man mycket för givet?  
            

Önskar alla en fin lördagkväll och hoppas att söndagen också blir en bra dag.

I morgon tror jag att jag ska berätta om snigeln som jag "räddade"

reAgera hette stället.





Jag är så tacksam att jag kom dit. Silvio hette min sjukgymnast som jag trodde skulle vara en tjej (men se där hade jag fel). Silvio var en fantastiskt trevlig man som frågade mig t.e.x.

Vad gör dig glad eller lycklig?
Hur är du som person?
Hinner du med dig själv och dina behov?Är du lugn eller rastlös?




Han bad mig att stå i naturlig position, framifrån, från sidan, bakifrån och nästa sida.

Är du alltid på väg?
Din kroppshållning säger det.




Silvio undersökte min rygg, höfter och nacke. Nacken var så öm att han behandlade den på en gång. Det lät som ett stenkross. Sådärja'.

Jag vill vara försiktig med bröstryggen och inte behandla den idag för där kan psykisk smärta lagras så vi tar det lite lugnt med det. Ofta kan fysisk smärta höra ihop med händelser i livet, kanske trauman. Alltså vill vi se dig som en helhet och behandla hela dig.




Ja, nu sa han kanske inte exakt så (det är därför jag väljer bort sitationstecknen). Jag var så lyckligt förvirrad. Har jag hört orden förut? "Jag ska tänka på vad som gör mig lycklig." 
Nu ska Silvio ha tid för att tänka ut något som skulle passa mig och min onda rygg, höft och arm. Vi ska träffas nästa fredag och då ska han presentera en behandlingplan.




Att jag lät åren gå utan att komma iväg var nog bra. I dag är det  viktigare att se till hela människan. Det var inte lika vanligt förr. Och nu vid denna mogna ålder är jag också medveten att jag är värd det.
Jag vet inte om min ambition är att kunna böja mig baklänges, ställa mig på armbågarna och hålla i min fot, vart skulle den gå förresten? Oj, jag glömde...  med ett ben i marken och ett i luften (så att det inte blir för enkelt).
 Nej, men jag skulle vilja slippa värk och rädslan för att den plötsligt kommer som ett brev på posten/ett mail på datan (modernt nu för tiden).

Nu väntar räkor och vin (nu har den perioden börjat).



Ja, ja jag vet att det är en vodkaflaska, dessutom tom (bra till flädersaften)  men vinet är inte här och jag hittade inget annat, får duga. Har lite bråttom nu.

Jag vaknade i morse med en längtan till Skåne

Kanske är det för att min dotter önskar att vi kan fira jul där. Jag har själv samma önskan men det blir ingen jul om inte hela familjen är med. Och så härom veckan, frågade jag sonen om det fanns en möjlighet för oss alla att åka dit.
Ja, sa han.
Så nu blir det så.
Min man, mina barn, mina föräldrar, min syster och mina två syskonbarn och jag, tillsammans under ett par dagar. Kunde jag få en bättre julklapp?
NEJ!!!!!!!!!!!!
Jag är så lycklig, tack.

Vet inte om någon kan förstå hur en längtan dit kan vara så stark.



En ung kille, Tom, som jag haft äran att lära känna frågade mig om jag känner till en grupp som träffas varje år för att gräva bort Skåne från Sverige? I den gruppen är jag inte medlem, kan jag säga.

Denna lilla oas har funnits i hela mitt liv. Min farmor och farfar bodde här när jag växte upp. Precis där bilden slutar, i framkant, fanns ladugården som tyvärr var tvungen att rivas pga. sin dåliga kondition men vi har rätt att bygga upp den igen, om andan faller på.

Husen har renoverats och byggts till  under åren. Men allt nytt ska vara i gammaldags stil, vedspis, vedkamin,  trägolv och takbjälkar. Mina föräldrar har och fortsätter än idag med sitt arbete att bevara "oasen" till oss barn. Jag tror att det ger dem styrka. De är inte så unga längre men fortsätter som sagt och har ständigt nya projekt.

Brygghuset



Här inne finns tvättmaskinen och längre in, längre till höger som inte finns med på bilden finns en jordkällare som idag mest används till krukförvaring under vintern. Min mamma älskar blommor och runt huset står ett överflöd av blommor. Hon fyllde 80 i somras och fick två vattentunnor av oss. Där kan hon samla regnvatten och slippa springa ut och in för att fylla på.




Fick syn på dessa tunnor på blocket. Då var de trävita. Jag använde körsbärslasyr och målade stålbanden med svart rostfärg, minns inte vad den heter. Mamma fick som sagt två och vi behöll fyra! 







 

Såg ett program igår om Donna. Hon har en önskan om att bli världens tyngsta kvinna.
Självmord - säger en del och jag håller med men vad jag tyckte var beundransvärt var att hon aldrig, inte för någon, verkade skämmas över sin ofantliga kroppshydda eller sin hysteriska aptit, egentligen ganska tragiskt, men beundransvärt.
   Att se henne öppna sin mun och äta ravioli direkt ur burken, pizza, sushi eller vad som helst var  ju som att se ett flodhästgap där maten bara glider ner. Jag vet inte om den tuggades.
   Förvånandsvärt att se likheter med anorexi (fast tvärtom) som hennes "tillstånd" hade. 

Dåligt samvete om hon inte åt.
Undvek rörelser för att spara på energin
Frossa helt öppet


Förtränga skador - är ju en likhet
Svårigheter att röra sig
Komplikationer

Varför räknas inte detta till en sjukdom?
För normalt är det ju ändå inte.

Ja, det är ju tur att Anna Skipper kommer ikväll.

Det måste ha varit kallt i natt.

Dimman lättade när solen värmde men då var klockan närmare 8.
Jag undrar hur det är för de som inte har ett hem. Nu menar jag de som verkligen är hemlösa.

Under duntäcket igår började jag läsa boken, Hemlös - med egna ord. Det är illa nog med skräcken att inte ha någon given sovplats men vad som också gör mig ont är andra människors syn på personerna. De är människor som du och jag, de har känslor som du och jag, de vill få respekt som du och jag menär det så du ser dem?
Köp tidningen, om du bor i Stockholm, för de är deras sätt att få in sin inkomst - hälften av pengarna går direkt till försäljaren. Tidningen är dessutom mycket läsvärd. Den väcker tankar och känslor
Köp boken också och tänk efter....


Kråkan



Här är en av våra två kråkor. Oftast sitter den/de mycket närmare eftersom vår granne matar dem.
Kråkorna har blivit ett kärt sällskap, åtminstone för henne och oss. De är trogna och sitter och väntar när det, enligt dem, är matdags.
Under sommaren badar de och plaskar runt i fågelbadet så det står härliga till. Jag tänkte sy varsin handduk till dem och hänga på bänken ovanför badet. "Kråka 1" och "Kråka 2" kunde krokarna vara märkta med.
Ett år föddes en kråkunge utan stjärtfjädrar. Den dog säkert så småningom eftersom den varken kunde flyga eller fly. Men de andra kråkorna gjorde allt i sin makt för att rädda den från björktrastar och katter.
Den kråkan var annorlunda och skadad men hade sitt värde ändå.

Att blanda gammalt och nytt är både kul och snyggt.



Oh, så snygg det ser ut med vedboden och dörren

Så här blev dörren till altanen. Ja, jag förstår att det är svårt att förstå varför man har en dörr till en altan men det kan jag förklara vid ett senare tillfälle.
De fina gångjärnen och handtaget inhandlades i Skyrup, i Skåne. Det heter " Trästället" men har miljoner saker av alla möjliga material. De har säkert en hemsida. Vänta ska jag kolla.Oahoo, kolla vad jag kunde och snabbt gick det för mig att förstå.  http://www.trastallet.se/



Det fina gamla låset köptes också i Skåne, hos www.sjokvistens.se
Där trodde jag inte att ägarna skulle vara så trevliga (har ingen aning om vad jag fick det ifrån) men ack vad jag bedrog mig. Vilket härligt trevligt par. Vi fick hur mycket råd och hjälp som helst.
Det lilla handtaget ovanför låset kommer också från Skyrup.




När man ändå har vägarna förbi Skåne så kan man passa på att hitta till Stualängan också. www.antikportalen.se  eller  googla på Stualängan.
Stualängan har sålt mycket till mig och lite ha-galen har jag nog varit. Men även det är en annan historia.

Jag undrar om Ras Cricket känner mina barn. Nej, så är det naturligtvis inte men jag tycker att texten i låten "Skin" stämmer in på dem.
Stjärnljuset , min son och solljuset, min dotter .
Ras Cricket har verkligen, verkligen lyckats!
Ge er tid och lyssna.....

Den kom till mig för drygt ett år sedan och finns sedan dess i mitt huvud och spelas om och om igen. Jag har en replay-knapp i mitt huvud. Det märkliga är att jag aldrig tröttnar på den.




Skin
av Ras Cricket

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil, saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så för det bara blev så, vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann, hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.
Värme som sätter mig i brand och jag känner hur du glöder min vän,
passionen och kärleken de växer med den.
Kan vara mörkret där ljuset kommer sen.
Svårt att ta farväl, svårt att va isär.
Önskar mitt hjärta, önskar du vore här.
Jag önskar du vore här.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Försöker förklara, jag försöker berätta hur du lyfter mig, får en tung man att lätta.
Försöker sätta ihop fast det inte riktigt går.
Värmen och kärleken läker mina sår.
Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står.
Känner du förstår vad jag genomgår.
Tills vi möts igen sitter jag och räknar dar.
Du är speciell, för mig helt underbar.
Jag står kvar, to my insperation and my shining star.
To my insperation and my shining star.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.


Ja, jag var bara tvungen att säga det

Årets sista rosor ger jag till mina älskade barn



som ni kan titta på efter arbetsdagens slut.
Jag är så tacksam för att ni finns.
Jag älskar er oändligt.

Alla överlevde, tack ock lov.  Kraschen var så stark att stenen klövs. Bilen började brinna. Alla var medvetslösa men en vaknade till och drog ut sina kamrater i panik och ringde larmcentralen.  Det räddade sannolikt deras liv. Några kommer att ha men för livet p.g.a. att man gjorde fel val.
Vad är rätt val efter något sådant här?
Bara du vet?
Gör det som kan ge dig ett bra, fortsatt liv. Du har så många år kvar - får vi hoppas.
Var stark!

Varför måste en del endast lära sig den hårda vägen?
 

Finnns det skyddsänglar?



Ja, ibland tror jag faktiskt det.

Men var fanns de förra sommaren
då vi förlorade Matthias?

Jag läste på en tavla härom dagen:
I natt sände jag en ängel för att vaka över Er.
 Men ängeln  kom tillbaka, log och sa: Änglar vakar inte över andra Änglar."

Kan en ängel dö?

stod ute på altanen. Fantastiska miniatyrblommor, var och en. Man kan också få en känsla av jul och julgran när man ser de barrtäckta stjälkarna

Vi hade en så härlig dag idag, hon och jag. Hon är ju inte min farmor utan mina barns. Hon är alltså min svärmor som jag fortsätter att ha kontakt med efter att hennes son och jag separerade för snart 10 år sedan.
Kanske inte så vanligt men härligt.
Hon är en fantastisk människa som kämpat och kämpar hårt.

Efter en stroke för några år sedan har hon svårt med minnet. Det har jag också - trots att jag inte har någon anledning - så ibland sitter vi bara och skrattar åt eländet.

Vi som är lite äldre minns kanske den där sketchen när två glömska män träffas och ska förklara personer och platser för varann. De minns inga namn men försöker koppla ihop det med andra personer och platser som de inte heller kommer ihåg namnen på.

Så är det ofta för oss men vi förstår varann, i allafall.

Jag försökte hjälpa henne med datorn. Ja, den har väl inga större, inte synliga, fel. Men fel blir det. Kan det bero på de som sitter vid tangetbordet? Vi tränar och tränar. Vi sätter små klisterlappar på viktiga tangenter, som "enter", den är blå. Mellanslaget är vitt och ångerknappen är röd. Förklaringar till dessa klisterlappar finns nedskrivna i ett block. Bra tänkt va'? Vi har andra block också. Ett från hennes datakurs med övningar och ett med anteckningar från datakursen och ett med "steg - för - steg" och olika adresser såsom sl.se och eniro.se. Så långt är det ju bra men sen kommer de dåliga minnena, hennes och mitt. Var har vi skrivit vad?? Var la jag blocket, nu igen.
Och så skrattar vi.



Efter ett tags övande blev det fika. Jag måste tänka på vikten så idag var det okej att jag inte tog en bulle. "Då tar jag en själv då", sa farmor och tuggade i sig av hjärtans lust. Under sista tuggan pratar hon med mig, mumlar kanske är ett bättre ordval."Oja, shom inte bore äta bolle för oja ha diabetes.  Men oja tror inte att det är så falit."
Och så skrattar vi igen.

Hon har så fint med alla blommor så jag tog ett kort på en ros också, Fairy tror jag den heter. Fast Fairy är väl en martäckande ros? Ja, då har hon tvingat upp den för den här klättrar.



Vi tog en härlig promenad till centrum där vi handlade lite som vi inte behövde. Det var en brant uppförsbacke på hemvägen och den hade vi redan beklagat oss för på ditvägen, trots att det då var nedför. Hur som helst bestämde vi oss för positivt tänkande; "Hur kan en nedförsbacke vara nedför åt båda hållen?" då gick det lättare, knasig man är.

Jag köpte faktisk något jag ville ha och behövde. En bok, "Hemlös med egna ord". 
- 


 

Har alla fåglar flyttat nu?

Ja, de som ska alltså?
Hur förstår de att det bara är en mild höst och att de inte ska stanna.
Finns det "morgontrötta" flyttfåglar som missar flytten?
En del har kanske partajat med kajorna och den gruppen har ju ingen brådska någonstans

Går det fler tåg för dem eller är det kört?

Vi människor har det bra mycket bättre. Det går alltid ett senare tåg, någongång.
Det är bara att somna om, ett litet tag till.....

Bara fem minuter.... Jag duschar i eftermiddag.... Jag struntar i frukosten...
Bara en liten, liten stund till.

  
   En önskan som de har är att få sova i ett parkeringsgarage
    "Coolt" att ligga på det kalla, smutsiga betonggolvet.     
  

                                        
                                                                                               
  Att få vara ute hur länge man vill, kom också upp. 
   Föräldrar är också sådana som inte fa
 " De ska alltid lägga sig i."


Visst kommer det tankar hos mig, att de är ju så unga och alla ungdomar vill vara fria. De är kanske bara som ungdomar är
mest, omogna, otåliga och bortskämda.
Men de har full koll på försäljningar av sprit och droger. De vet exakt vad som ska till för att inte visa att man är påverkad.
De ljuger och håller varann bakom ryggen, "som de stora grabbarna och tjejerna" gör.
Man får inte "gola" ner någon.
Då lever man inte länge, ska man ha klart för sig.

De välkomnar alla "lagliga" droger
för då kan man gå på behandlig och lämna sina urinprover med gott samvete.
Inte kommer det att komma fram därhemma heller.
"Provet är ju negativt."
Men hur skadliga dessa droger är/kan vara vill man inte lyssna på.



Var tvungen att vila öronen ett tag.

Hur ska jag få dem att förstå?
Vad har jag att locka med?
Jag vet bara att när det har börjat måste det i
många fall gå hela vägen ner, ner till det bottenlösa.
Jag vill förhindra att det behöver komma dit.
Jag måste hitta en väg.
Jag måste få dem att tro på sig själva, på sitt eget värde
 (för jag vet vilka fantastiska ungdomar de innerst inne är).
Jag måste få dem att tro att livet är starkast.





Såg förresten en film en gång om en ung kvinna som var heroinberoende.
Hon fick frågan om hon aldrig saknade  man och barn.
- Jag har dem, fast här i, sa hon och höll upp sin spruta.







När jag åkte hem stannade jag i Kungens Kurva för att handla. Där satt hon, denna underbart ödmjuka kvinna.
Hon sålde sina tidningar i dag också, som så ofta förr,  
Tidningen "SITUATION STHLM"
Jag köper den ofta och gärna för den är stark.

På kvällen ligger jag i min varma säng, duntäcke ni vet, och öppet fönster. Kalla vindar drar in.
Jag läser min nyinköpta tidning om identitetsförlust, teater, forskning och om  kändisar.
Jag läser dikter, recensioner och om den nya boken "Hemlös med egna ord".

*
Parkeringsgaragets golv är nog kallt i kväll.
Var sover min tidningsförsäljare och andra som hon.

Jag skäms inte över mitt täcke
men vad jag kan göra är att dela med mig till de som inget har.
Årstiden må vara vacker men kylan är redan här och kallare lär det bli.


 

Hörde talas om 
    att det skulle bli bråk.  att många skulle delta.
     att det blivit en "höna av en fjäder".
att många "ska få vad de tål".
att många kommer att finnas med som "publik".
Det är så fel

det är ett sätt att få respekt.
det är ett sätt att  bli sedd
många blir skadade, kanske för livet.
det finns mycket hat
många är väldigt unga.
många ser slagsmål medskräckblandad förtjusnin
Det är så fel

Det fanns de som var på fel plats vid fel tidpunkt.
(Det stod inga varningsskyltar)
De finns inte längre kvar i livet.
(Bottenlös saknad)
Hur vet du när både plats och tid är fel?
(Är det den här gången?)
Räcker det då sedan med ett "förlåt"?
(Eller livstids ånger)

Vilken väg väljer du?
Vet du att du alltid har ett val? 
Det går inte att skylla på andra.
Var är din plats i livet?
Vart vill du nå?
Hur stor är respekten för dig själv?
Hur vill du bli sedd eller bemött?
Du har alltid ett val.

Möjligheternas hus

Hur omöjligt allt ser ut så kommer det att ordna sig när jag kommer hit.
Här blir det omöjliga möjligt.
Här ordnar sig allt.



Här kan jag verkligen höra tystnaden. Här är den stjärnklara natten stjärnklar.
 Här blandas ängar och hagar med djupa skogar. Här eldas det i vedspis.
Här är min verkliga dröm
Här får jag bara vara jag.
En del av LIVET

Jorden i mitt liv är min man.
Han får mig att växa och att blomma. Han står stadigt kvar när det blåser.
Han räcker till för oss alla.


Han ger oss alla växtkraft och näring.
Det finns bara en och det är han!

Solljuset i mitt liv är min dotter.
Jag är så tacksam för den värme och glädje hon ger.



Hur tungt det än har varit och fortfarande är, 
så finns hon där och värmer.
Vilken fantastisk människa!

Stjärnljuset i mitt liv är min son.
Han är så oändligt stor i mina ögon. Han har en otrolig kraft som sprider sig till mig.
 


Det kan vara svart omkring oss men ljuset från honom skingrar oron.
Han är verkligen unik