Härliga höstdag



Farmors rosa ljung

stod ute på altanen. Fantastiska miniatyrblommor, var och en. Man kan också få en känsla av jul och julgran när man ser de barrtäckta stjälkarna



Vi hade en så härlig dag idag, hon och jag. Hon är ju inte min farmor utan mina barns. Hon är alltså min svärmor som jag fortsätter att ha kontakt med efter att hennes son och jag separerade för snart 10 år sedan.
Kanske inte så vanligt men härligt.
Hon är en fantastisk människa som kämpat och kämpar hårt.

Efter en stroke för några år sedan har hon svårt med minnet. Det har jag också - trots att jag inte har någon anledning - så ibland sitter vi bara och skrattar åt eländet.

Vi som är lite äldre minns kanske den där sketchen när två glömska män träffas och ska förklara personer och platser för varann. De minns inga namn men försöker koppla ihop det med andra personer och platser som de inte heller kommer ihåg namnen på.

Så är det ofta för oss men vi förstår varann, i allafall.

Jag försökte hjälpa henne med datorn. Ja, den har väl inga större, inte synliga, fel. Men fel blir det. Kan det bero på de som sitter vid tangetbordet? Vi tränar och tränar. Vi sätter små klisterlappar på viktiga tangenter, som "enter", den är blå. Mellanslaget är vitt och ångerknappen är röd. Förklaringar till dessa klisterlappar finns nedskrivna i ett block. Bra tänkt va'? Vi har andra block också. Ett från hennes datakurs med övningar och ett med anteckningar från datakursen och ett med "steg - för - steg" och olika adresser såsom sl.se och eniro.se. Så långt är det ju bra men sen kommer de dåliga minnena, hennes och mitt. Var har vi skrivit vad?? Var la jag blocket, nu igen.
Och så skrattar vi.



Efter ett tags övande blev det fika. Jag måste tänka på vikten så idag var det okej att jag inte tog en bulle. "Då tar jag en själv då", sa farmor och tuggade i sig av hjärtans lust. Under sista tuggan pratar hon med mig, mumlar kanske är ett bättre ordval."Oja, shom inte bore äta bolle för oja ha diabetes.  Men oja tror inte att det är så falit."
Och så skrattar vi igen.

Hon har så fint med alla blommor så jag tog ett kort på en ros också, Fairy tror jag den heter. Fast Fairy är väl en martäckande ros? Ja, då har hon tvingat upp den för den här klättrar.



Vi tog en härlig promenad till centrum där vi handlade lite som vi inte behövde. Det var en brant uppförsbacke på hemvägen och den hade vi redan beklagat oss för på ditvägen, trots att det då var nedför. Hur som helst bestämde vi oss för positivt tänkande; "Hur kan en nedförsbacke vara nedför åt båda hållen?" då gick det lättare, knasig man är.

Jag köpte faktisk något jag ville ha och behövde. En bok, "Hemlös med egna ord". 



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0