Nä, faktiskt är det så
Tiden är det brist på.
Så vad kan jag göra åt det?

Jo, jag funderar på lite olika hjälpmedel för att få mer tid.
Kommer inte på särskilt många.
Funderar på att åka till Indien, sätta/hänga mig i någon onaturlig ställning ett par år och finna svaret.



Men en sak tänker jag:

* Väckarklockan (eller vad man nu har då)
Varje gång man ska lägga sig så ställer man fram klockan två timmar.
När den ringer på morgonen är man ju ändå oftast för trött för att komma ihåg att den går fel.
Alltså går man upp fixar fikat, hoppar in i duschen
och det är nog där minnet kommer tillbaka men då är det ju för sent att somna om.
Enkelt - sparat fyra timmar.
Nämen, nu sunrrar hon, tänker ni. Hur kan två timmar bli fyra?

Jo, för när man kommer hem från jobbet, kanske 17. Då ställer man fram klockan två timmar.
Plötsligt är den 19, inte undra på att magen kurrar.
Fixa lite middag, läsa lite mail, se på nyheter
eftersom de finns ju hela kvällarna på någon av kanalerna,  
hoppa i säng kl. 22, vrida fram klockan två timmar,
och plötsligt blir man jättetrött för klockan är redan midnatt.



Ja, så då vann man fyra timmar.
Eller har jag missat något?

Lite problem kan det kanske ställa till.
Man måste ju ställa tillbaka tiden innan man åker till jobbet.
Och "30 grader i februari" missar man eftersom man sover då
men annars har man ju gjort en vinst.

För egentligen, handen på hjärtat, hur mycket värdefull tid blir det egentligen mellan
klockan 20 och 00?
Ute är det mörkt och kyligt.
Dammsugaren kommer ändå inte användas trots att
man förutsatt sig det.
Handfatets kalkavlagringar kan sitta en dag till.
Egentligen blir ingenting gjort, eller hur?

När jag började skriva tänkte jag att jag skulle vara lite lustig.
Få, åtminstone mina egna, mungipor mot norr (haha) men
nu tycker jag att det var en bra idé.
Ska banne mig prova någongång.

Hörde precis av en vän att tranorna har kommit

Jag vet inte så mycket om tranor mer än att det är Västergötlands landskapsdjur, 
att den heter grus grus på latin och att de har party vid Hornborgasjön,
där de ska hitta sin partner.
Och i mitt huvud hör jag hur de låter.
Nu ska ni få höra.
Ellerja, nästan i alla fall.
Lite fantasi är väl inte för mycket begärt?





Ja, visst blir man lite stressad så här på våren.
Det är mycket som ska göras och allt ska bli klart, helst igår.

När jag går här hemma och stökar har jag ju vägarna förbi
både motionsbandet och speglar.
Det är väl egentligen en lyckad kombination, i vanliga hem.
Här är det inte så lyckat.
Men, tänker jag, I Morgon!!!
I Morgon är en ny dag.
Och hittills har det ju varit det, en ny dag alltså, men den ser banne mig
likadan ut som tidigare.

Snart märker jag inte att jag har gått förbi spegeln
eftersom det mer eller mindre börjar likna ett sjok som går förbi.

Ni kanske inte förstår vad jag menar men vänta ska jag visa...



Ja, nu förstår ni kanske.

Vad nu detta har med tranor att göra? Ja, det kan till och med jag undra.

Ja, tänk vad de kan,
våra fantastiska elever.

Nu tänkte jag visa några bilder som gjorts under åren
bara för att jag själv älskar att se dem.
Jag får liksom aldrig nog av dem.
Och det mest fantastiska är att konstnärerna själva är sååå nöjda med sina bilder.
Jo, det förstår man ju...

Jag lägger in dem som miniatyrer men då går det ju att klicka på dem så blir de större.

Först några blyert- och/eller kolteckningar.

        


              


Nu kommer motiv från deras fantastiska bokbackar

     


     


     

        

Jaha, så har vi alla det andra då ☺

                 


     
 

                

           

            

Och det är ju tur att sportlovets sportande är över så att vi får sätta i gång
men hederlig konstframställnig.
Dessa två väntar på penseln

                      

Jamen är det inte otroligt?
Jag är så imponerad men inser att jag missat att fotografera en del alster.
Skärpning Mia!! ska det bli efter lovet.
Härligt att det snart är måndag ♥

Jag är nog lite mer korkad än vad jag trodde.
Vissa saker tar jag liksom förgivet och står som en urblåst bikupa
när jag inser att jag missat något väsentligt.
När saker och ting inte har gått till så som jag tagit förgivet
blir jag ju alldeles förvirrad och olycklig.




Men det är inte alltid som det behöver sluta med en ända av förskräckelse, trots att det 
verkade så när det började surra i bikupan.

Ibland händer förunderliga saker i teknikens värld,
den värld som bara ska fungera och aldrig krångla.
 
På något sätt löser det sig, det mesta gör ju det.
Och jag hoppas och tror att det gör det den här gången också.



Vi kvinnor är starka.
Somliga starkare och tuffare än andra.
Det är starkt att våga gå vidare trots att man inte vet om det kan
vara kvicksand där nästa fotsteg sätts ner.
Och om det varit kvicksand hade allt det jag levt och verkat för varit förbi.
Att trotsa ovissheten, att ta det här steget för att få klarhet, det är starkt.

Och vinsten då?
En ny vän ☺ En riktigt härligt tuff vän som imponerar☺

☺ Nu har den där tiden kommit ☺
Den där tiden som jag väntat på, våren.

Tänk att jag kan gå i nio månader och vänta på denna årstid.
Och jag som har så svårt för just väntan.
Det är nu allting händer.
Det är lika stort varje år.

Från det här...

 

till det här...



på bara några dagar.

Tänk att naturen aldrig ger upp.
Det ser kärvt ut många gånger men den ger sig aldrig!
Vilken kraft!

Det är inte för inte som jag blir lite avundsjuk.