Jag är nog lite mer korkad än vad jag trodde.
Vissa saker tar jag liksom förgivet och står som en urblåst bikupa
när jag inser att jag missat något väsentligt.
När saker och ting inte har gått till så som jag tagit förgivet
blir jag ju alldeles förvirrad och olycklig.




Men det är inte alltid som det behöver sluta med en ända av förskräckelse, trots att det 
verkade så när det började surra i bikupan.

Ibland händer förunderliga saker i teknikens värld,
den värld som bara ska fungera och aldrig krångla.
 
På något sätt löser det sig, det mesta gör ju det.
Och jag hoppas och tror att det gör det den här gången också.



Vi kvinnor är starka.
Somliga starkare och tuffare än andra.
Det är starkt att våga gå vidare trots att man inte vet om det kan
vara kvicksand där nästa fotsteg sätts ner.
Och om det varit kvicksand hade allt det jag levt och verkat för varit förbi.
Att trotsa ovissheten, att ta det här steget för att få klarhet, det är starkt.

Och vinsten då?
En ny vän ☺ En riktigt härligt tuff vän som imponerar☺