Jag vaknade i morse med en längtan till Skåne

Kanske är det för att min dotter önskar att vi kan fira jul där. Jag har själv samma önskan men det blir ingen jul om inte hela familjen är med. Och så härom veckan, frågade jag sonen om det fanns en möjlighet för oss alla att åka dit.
Ja, sa han.
Så nu blir det så.
Min man, mina barn, mina föräldrar, min syster och mina två syskonbarn och jag, tillsammans under ett par dagar. Kunde jag få en bättre julklapp?
NEJ!!!!!!!!!!!!
Jag är så lycklig, tack.

Vet inte om någon kan förstå hur en längtan dit kan vara så stark.



En ung kille, Tom, som jag haft äran att lära känna frågade mig om jag känner till en grupp som träffas varje år för att gräva bort Skåne från Sverige? I den gruppen är jag inte medlem, kan jag säga.

Denna lilla oas har funnits i hela mitt liv. Min farmor och farfar bodde här när jag växte upp. Precis där bilden slutar, i framkant, fanns ladugården som tyvärr var tvungen att rivas pga. sin dåliga kondition men vi har rätt att bygga upp den igen, om andan faller på.

Husen har renoverats och byggts till  under åren. Men allt nytt ska vara i gammaldags stil, vedspis, vedkamin,  trägolv och takbjälkar. Mina föräldrar har och fortsätter än idag med sitt arbete att bevara "oasen" till oss barn. Jag tror att det ger dem styrka. De är inte så unga längre men fortsätter som sagt och har ständigt nya projekt.

Brygghuset



Här inne finns tvättmaskinen och längre in, längre till höger som inte finns med på bilden finns en jordkällare som idag mest används till krukförvaring under vintern. Min mamma älskar blommor och runt huset står ett överflöd av blommor. Hon fyllde 80 i somras och fick två vattentunnor av oss. Där kan hon samla regnvatten och slippa springa ut och in för att fylla på.




Fick syn på dessa tunnor på blocket. Då var de trävita. Jag använde körsbärslasyr och målade stålbanden med svart rostfärg, minns inte vad den heter. Mamma fick som sagt två och vi behöll fyra!