Den 22 oktober 2008

Det har gått ett år och tre månader sedan Matthias dog.
Det var inte hans val. Han var inte sjuk.
Allt förändras, ja, så är det.
Ibland sker förändringen på ett ögonblick.
Livet för oss som finns kvar ser annorlunda ut.

Sorgen är inte lika stark idag och vi har gått vidare på olika vägar, en del raka, andra krokiga. Det har funnits en mängd återvändsgator men idag står vi här.
Men saknaden är fortfarande stor och så kommer det kanske att vara.

"Du är så saknad, av din familj, dina bröder och systrar och din älskade tjej, Emelie."



Saknar dig så!










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0