Lite pyssel, knep och knåp har jag hunnit med.

Hittade så fina skyltar på www.wasabihome.se



Att jag inte skulle kunna motstå dem förstod jag direkt men välja då, hur lätt var det?
Vilken är finast?
Vilken passar bäst?
Varför ska det vara så svårt?
Varför måste man alltid välja?

(otroligt vilka stora problem man har)

Jag kunde inte välja på Trisse och Maja. Det blev båda.
Jag kan inte välja på schweizernöt och mjölkchoklad. Det blir båda.
Inte heller på Aftonbladet eller Expressen, det blir ingen.





Ja, naturligtvis blev det båda två.
Hur skulle JAG kunna välja?

Ja, inte nog med att jag curlar med mina barn

jag är en riktig årstidscurlare också.

Ni vet vid vägkanterna, nu så här på våren, finns det ju is som inte riktigt når ner till marken.
Det är som ett litet mellanrum.
Där kör jag så att isen krossas och knäcks för att snabbare kunna smälta.
Om nu våren har så svårt att komma till skott ser jag det som mitt ansvar att hjälpa till lite.

Vi skottar, som sagt, bland våra snöhögar.

Nu i helgen blev hela verandan snöfri, i lördags i allafall.



I söndags ville inte våren vara vår, igen.
Och det är ju så med oss alla, vill vi inte så blir det inte.
Det är svårt att göra något bra mot vår vilja, eller hur?
Våren vill uppenbarligen inte, inte just nu.

Så här i väntans tider kan man ha mycket för sig för att låta tiden rusa iväg.

Men man kan ta det lugnt också.
Tänka på sig själv.
Anordna ett spa med ljuvligt doftande tvålar.
Bli så där ren som man blir i en bastu.



Lite pedikyr och manikyr kan bli en fin avslutning.

När fötterna känns mjuka och
man har blivit tio centimeter kortare och
kommer i de där för små skorna.
Eller bara spreta med tårna
för att få dem att känna luft igen
efter att ha varit i yllestrumpor hela vintern.




Eller varför inte njuta av den vackra naturen,
kanske på nära håll.
Känna att man är ett med den, verkligen ETT.



Ibland når man inte ens trädtopparna.

Ja, nu var det ett tag sedan sist.

Tre paket med hemkänsla anlände i helgen.
Åh, så fint det kommer att bli.

Mina frön växer och nu återstår bara ytterligare 29 sorter som ska sås.
Har faktiskt inte löst platsbristen än.

Ludde och jag har skaffat terapiarbete.
Vi flyttar snöhögar!
Nu är en stor del av verandan snöfri och där har vi fikat i helgen.
Men den snön från verandan har vi skottat till andra högar som vi har skottat till ytterligare andra högar som vi har skottat....
...och se där hittade vi en skrotbil som Ludde bogserade till skroten.
På skrotbilsplatsen fixade vi en snöhög. Under nästa snöhög hittade vi Daniels bil som vi flyttade för att få plats med snöhögar.
 



Men våren är på väg

Hur otroligt är inte det?

Från  pyttesmå frön ska det bli en ståtliga blommor eller gräs.

Bilden nedan visar början på en lång växtprocess.




Dessa små strån ska en dag bli en gigantisk tuva.
Det är ju inte säkert att vi lyckas men början ser ju ljus ut.
2 cm är redan uppvuxna så nu saknas bara 173 cm för att få kallas "pampigt".


 



Men visst känns våren och sommaren avlägsna?
I helgen har vi haft projekt "isfri veranda".
Vi lyckades bra, till en del men nu ligger snön i drivor, likt Mount Everest, på tomten.
De får vi ta tag i sen för att undvika inomhus pool.

Det gäller att ta vara på solens strålar och det gjorde vi. Det blev fika ute, årets första, på en delvis isfri veranda.

Projektet "hemkänsla" fortsätter.

Det gäller som sagt att ge hemkänsla till både stora och små.
Hittade en rolig sida, för de små, pyttesmå på  www.klinta.org 







 

Jamen är inte dessa ett måste?
De är så otroligt bedårande.
Gå in och titta

www.klinta.org 
Det är därifrån jag har lånat dessa tre bilder.

Jag fick så underbara små skor av Lotta
så jag var tvungen att köpa ett par till.
Det är småbarnsskor i gips, kanske. 



Jag ser Tim och Tina i dem

och då tänker jag på låten med Nancy Sinatra

"...one of these days these boots are gonna walk all over you."
Det är verkligen vad de gjorde.
Så underbart!

Tiden gick så fort och Tim och Tinas promenad över mig känns som
den största av alla gåvor.
Tänk om man fick tiden igen....

Barn kan gå utan mål.
De fortsätter sin promenad lyckliga över sin förmåga att kunna gå.
De stannar upp för att utforska detaljer i sin väg.
De ställer frågor och är förundrade över att masken vill bo i jorden.
Så fortsätter benen att röra sig, i en lycklig vandring där varken skavsår eller värk ger sig till känna.
Deras små knubbiga fötter har alldeles lagom plats i fotriktiga skor.

När börjar förändringen?






 

Ja, vad ska man säga?

Vilken fantastisk tjej!

Jag vet inte om det är rätt att låta er lyssna men mitt syfte är att ni liksom jag
ska älska henne och köpa hennes skiva.

Jag vet inte om jag ska säga att hon är värd det
för det känns som om hon själv skulle vilja slippa skriva låtar och kunna gå vidare.
Och om det är så önskar jag henne det.
Men Sophie Zelmani är ytterst behaglig, nästan som massage, hypnotisk.


Hon känns som en fantastiskt vacker, bortplockad blomma
som ligger i ett vattenglas och som väntar på att rötterna ska växa ut.





Lyssna....

Ja, till att börja med kan man t.ex. gå in på

www.hemkansla.se
(Det är från dem som jag fått låna bilderna)

Klicka bara på ordet ovan och vips befinner du dig i en annan värld.
Jag har befunnit mig där i flera timmar.

Är inte dessa gjutjärnskrukor alldeles underbara? 








Nu kommer åtminstone ca. 4-8 plantor att kunna placeras.
Frågan är vart de övriga 1064 plantorna ska få plats.
Jag köpte en annan väggkorg för blommor, också men tyvärr köpte jag den sista så bild på den kommer i sommar.

Av olika skäl var jag tvungen att ta kontakt, per mail med butiken och jag fick ett så fantastiskt snabbt, varmt  och trevligt bemötande. Det går igen i deras texter och i deras blogg.

Verkligen, verkligen ett hemtrevligt ställe att handla på.
Vet ni att det går att köpa ros- eller lavendelvatten för att hälla i strykjärnet?
Då doftar både kläder och garderob sommar.
Är inte det hemtrevligt så säg?

Ja, så kom då ett antal saker som jag absolut inte behöver men som kommer att passa så bra in.
Vill ni se?
(Om inte, blunda.)

Vad vore väl ett hem utan denna?




Jamen, det är ju snart påsk, om inte annat.

Eller den här...





Jag tänker på Luddes och mina förtvivlade försök att få fjärilar, humlor och andra insekter.
Vi köpte ju syrenbuddleja och massor av andra fjärilsblommor.
Vi lät de stora tistlarna stå kvar.
Och vi LYCKADES!
Tomten var full av dem.
Vi lyckades skapa hemkänsla för dem!



Minns ni sommaren?
Jag minns...



   

Hemkänsla, ja, det är något som går att skapa.
Ibland behövs det bara lite hjälp.

Hittade ett vackert isdraperi

Det kunde ha gått mig obemärkt förbi.
Men det gjorde det inte.
Visst är det fascinerande,
hur naturen skapar som den största av alla konstnärer?
Det gäller bara att uppfatta och uppskatta.
Det är då man finner  de små detaljerna.



Då såg jag hjärtat...



Fantastiskt!

Tiden går så fort.

Idag hade jag en urmysig fikastund med Akkiz.
Jag tror inte det var tyst i en sekund under fyra och en halv timme.
Götapetter i krösamoset som vi babblade.



Vi pratade om allt.
Jag tror vi gick igenom hela alfabetet.
Ibland var vi riktigt klara med vad vi tyckte, det hände ett par gånger i alla fall.
Andra gånger fastnade vi i analysens värld och kom in i en rörig massa innan vi hittade ut.
Det var nog inte alltid vi hittade ut heller, för den delen.
Ältandet tog sin lilla tid.
När det äntligen tog slut och vi kommit med bra idéer återkom vi till ältandet.
Jag tror att någon utomstående skulle tycka att det lät som "flugors surr" i deras öron.
Hos oss var det musik.

Ungefär så här kan jag beskriva vår fikastund.




Det första vi kom in på var en omöjlig ekvation.

x (y) + z + x (w) = t + t (y) + z + T (W)= finns ingen möjlighet i världen.

Ja, det gällde ju förstås mina fröer.
Apropå ältande...

Det står ett hundratal små krukor i minidrivhus på mina fönsterbrädor.
Dessa hundratal ska sedan delas i fler hundratal för att därefter ge plats åt ytterligare hundratalet småkrukor som sedan ska delas som därefter....

Dessutom var ju dessa stackare nöd och tvungna att komma i jord.