Jag fick så underbara små skor av Lotta
så jag var tvungen att köpa ett par till.
Det är småbarnsskor i gips, kanske. 



Jag ser Tim och Tina i dem

och då tänker jag på låten med Nancy Sinatra

"...one of these days these boots are gonna walk all over you."
Det är verkligen vad de gjorde.
Så underbart!

Tiden gick så fort och Tim och Tinas promenad över mig känns som
den största av alla gåvor.
Tänk om man fick tiden igen....

Barn kan gå utan mål.
De fortsätter sin promenad lyckliga över sin förmåga att kunna gå.
De stannar upp för att utforska detaljer i sin väg.
De ställer frågor och är förundrade över att masken vill bo i jorden.
Så fortsätter benen att röra sig, i en lycklig vandring där varken skavsår eller värk ger sig till känna.
Deras små knubbiga fötter har alldeles lagom plats i fotriktiga skor.

När börjar förändringen?