Funderar igen (bli inte orolig, mamma. Det är bara funderingar)

Hur kommer det sig att vissa orkar och andra inte?
När räknas man bort?
När blir man ett oönskat ogräs?
Alltså en ört som växer på fel plats?
Fel plats i mina ögon.
Vem är jag att bestämma?

"Och dem som vi kallade för "svin"
De var ogräs och borde ha rensats bort
liksom den vackraste av blommor, lupin
som får sin blomstertid alldeles för kort."

"Men de har själva valt sin ruin.
Du skulle hamna på slott.
Du som var så fin
skulle kunna leva så flott."



För fyra år sedan planterade jag en vallmo.
I tre år i rad har jag av misstag "trimmat" bort den, varje gång den har försökt att visa sig.
Jag har nog fått för mig att det varit maskros, (de duger ju inte) då jag röjt runt med trimmern.
Det är så svårt att se skillnaden så där i början.
Och så, för fjärde gången gör den ytterligare ett försök att få mig att se den.
Jag såg, den dög och fick finnas kvar.
I år räknades den inte som ogräs, tydligen.



Bara funderingar om...
vem som duger,
när man duger,
och varför man duger, 
vem som avgör.
Avgör?
 Är det inte du och jag som avgör?
Eller kan vi skylla allt på alla andra?

Jag vet... 
Det finns det en vallmo i varje lupin - om än osynlig för ögat.
Det är inte alltid skönheten syns men under ytan finns en kraft som det vackra skulle avundas.
Kraften att orka lite till.
Beundransvärt.