Vilken underbar tid det blev.
Och vilket underbart väder vi fick.
När vi kom i torsdags var alla grenar kala, utan utsprickande knoppar
och när vi åkte hem i måndags hade allt exploderat.



Egentligen är den där explosionen lite synd.
Jag vill njuta av vårens första tid, länge.
Visst vill jag ha värmen också men det gör ju inget om det drar ut på tiden med att spricka ut överallt.
Eller spricka ut???
snarare brisera.
Samtidigt är det en härlig känsla att se
vitsippor
blåsippor
scilla
påskliljor
tulpaner
på ett och samma ställe.



Gräset är grönare på andra sidan?
Ja, visst är det grönt men om det är grönare någon annanstans
är ointressant.  
Så härligt att låta skorna stå kvar i hallen och komma ut på en alldeles "nykläckt" gräsmatta.








Ta eftermiddagskaffet (om "någon" sätter på kaffe och hämtar koppar) på ett av alla sittställen.
Att få ha några dagar till att göra väldigt lite eller inget alls.
Att kunna sitta och läsa, lösa korsord eller babbla utan att behöva bry sig om tiden, om än bara för ett ögonblick.

Nu måste jag fixa till mig för snart väntar årsmötet i föreningen
och någon ordning ska det väl bli här också.




Tack mamma och pappa för att vi alltid är så välkomna.
Tack för att ni orkar med oss
(och jag er ♥ )