Funderar ofta på vad som är vackrast i livet

Hittills har jag inte funnit svaret.
Kanske mest eftersom jag efter alla dessa år fortfarande håller på att definiera ordet "vackrast".



Är det vackraste vad jag ser?
eller vad jag känner?
eller vad jag hör?
eller kanske det jag tänker,
eller är "vackrast" allt litet och inget?

Inget? Hur kan det vara vackrast?

Är inte den totala tystnaden vacker?
Då jag inte hör någonting.
Den mäktiga tystnaden som lägger sig som ett lock och omsluter mig.
När jag nästan inte vågar andas eftersom risken då är stor för att det magiska ska försvinna.




Är det vackraste bilderna, de som ögat kopierar
eller är det bilderna som finns i bildarkivet inom mig, fantasierna, som är vackrast?

Är det vackraste det som förväntas eller är det det som är oförutsägbart?

Vad är vackrast i livet?
Absolut vackrast i livet?
Är det kanske just det, livet?
Varken mer, varken mindre.
Stort som smått.
Bara kort och gott livet.