Pellen, grisen bland alla grisar



På tidig vårvinter -97 blev jag tillfrågad om att vara grisvakt, till en "pellen".
En "pellen" är en kulting som valt en spena som inte fungerar.
Det går inte att välja om. Suggan tar inte pellen till sig någotmer.
Pellen är utfryst och kommer att svälta ihjäl.
Misstaget den lilla pellen gjorde, strax efter födelsen, är alltså ödesdigert.
Vår pellen upptäcktes och kunde räddas.

Pellens "riktiga" matte, Tesa, fick andra, större problem att handskas med och frågade om vi kunde passa Pellen under en tid, kanske en vecka.
En blick på Pellen och svaret var givet.
Just då, under den här tiden, råkade Tim vara sjuk.
Pellen fick flytta in i Tims munkjacksficka under dagarna.



Jag vet inte vem av dem som mådde bäst.
Tim matade honom med välling, gav honom närhet, trygghet och värme.
På nätterna sov Pellen hos mig. Han sov på mitt bröst.
Jag vaknade av att han bökade med sitt lilla mjuka tryne mot mitt hud. 
Det betydde att han behövde gå på lådan som stod vid min säng.
Jag släppte ner honom där, han gjorde vad han behövde och kom fort under täcket igen.
Vi sov tills morgonen väckte oss.

När han kom, vår Pellen, vägde han 400 gram, mindre än ett paket smör.
Hans tryne var mjukt och rosa.
Han hade lite spretig päls på sin fläckiga hud.
Han älskade mat och i synnerhet banan som han kände lukten av från Afrika, tror jag.

Julia hade inte lika lätt med Pellen charm



Trots att han var så liten blev han ett hot för Julia.
Han fick ju mycket av min tid och rädda det som
räddas kan; leksaker och mattes ägodelar vaktade hon som reliker.
Lite busigt kunde det bli, de två emellan men Julia fattade aldrig varför han sprang på snedden.
Han har ju sina ögon placerade där och inte som hunden, rakt fram.

Jag tror jag stannar där så länge och skriver fortsättningen en annan dag.
Då Pellen får smeknamnet "Svinpellen" av min pappa.
Då han går på rymmarstråt i Tockarp.
Varför han flyttar in i tvättstugan och biter min strykande mamma i benet.

Pellen har, liksom du och jag, sin historia. En Pellen kan man välja att ha, eller inte, det är skillnaden.