Anna-Karin Elde, min favorit
Jag har nämnt henne förr och jag gör det igen, Anna-Karin Elde.
Hon är så klockren.
Jag känner igen mig i de flesta bilderna, tillika kommentarerna.
Nu stundar ju resan till Australien och det finns ju inget som bräcker det.
Jag inser att vi kommer att få en intensiv tid och det är upp till mig
om jag vill vara en del av det hela eller dra mig tillbaka för mig själv.
Men jag är ju inte där för att dra mig tillbaka.
Jag är där för att umgås med Tina och hennes vänner
som kommer att bli Tims vänner och således också mina.
Det är så härligt med ungdomar.
De är så positiva.
De lever i nuet.
Det finns så mycket liv i dem.
De är ärliga.
Och det är då, när jag tänker på det, som jag blir lite orolig.
Skulle kanske önska lite mindre av ärligheten, åtminstone ibland...
Du vet hur Tim alltid klagar på att när han sagt ett skämt så skrattar jag, sen är jag tyst, sen skrattar jag efter ett tag igen (fortfarande åt samma skämt), är tyst, skrattar... precis som om jag inser gång på gång hur kul skämtet faktiskt är. Så har jag gjort åt det här inlägget. Jag Kan inte sluta. Eller... jag börjar igen.
Men jag tvivlar på att det är så illa! Det är du som byggt upp lite i ditt huvud här, tror jag. Och efter massa strandprommenader, (helt underbar)rawfood och solbränna så kommer vi nog ha vänt den dumma inställningen!
Eftersom du har simfötterna på dig, cyklop och snorkel redo så misstänker jag att du tänker stanna så länge i "Down Under" att du missar nyår hos Kenth.
Passa på och lär dig att dyka när du är där, -att dyka är kul!!
Ha så kul där!! Och God Jul på dig!!
