Så börjar det närma sig.
Det gäller att försöka hitta ett "mystiskt leende".

Ludde klarar det på första försöket

Själv har jag vissa problem med det.

Kanske är det så att ansiktsmusklerna är svårare att hitta ju äldre man blir.
 Jag menar de hänger ju mer och då krävs det naturligtvis mer kraft att få upp mungiporna.
Men nu är det så. Tiden är kommen.
Nu kommer det som inte går att ändra på. Och det är inte för inte att jag känner viss oro.
Det har ju gått så bra hittills, kommer det att ändras nu?

Det gäller ju att försiktigt smyga iväg.

Att inte synas så mycket.
Ni vet hon...Greta.
Vi har så mycket gemensamt, hon och jag.
Jag har lärt mig så otroligt bra trix från henne.
Att inte synas och att inte sticka ut, för mycket..
Det är då man blir kallad för "mystiskt fenomen"eller "Den gudomlige".




Ser ni?....
Hon har hatt och halsduk och ett fantastiskt leende.
Var är solbrillorna förresten?

Hatt, halsduk, solbrillor och ett mystiskt leende, var det.
Skål!
Japp, så där lagom så att jag smälter in i miljön.
Det är så lätt att överdriva och det vill jag ju inte.

Nu bär det snart iväg till sydligare breddgrader där jag bara får vara.

Ja, jag vet, man blir galnare med åren.
Så håll i er för än hänger kärringen med.