Var jag än befinner mig har jag samma kofta på mig.
Jag har ju alltid haft mina favoriter men för den sakens skull
måste jag  väl kunna byta när jag fotograferas i alla fall.
Och vad tror ni att jag har på mig just nu då?
Ja, alldeles riktigt.

Jag har faktiskt en annan favorit också som de flesta känner igen när de ser den.
Oh, sa min dotter, den koftan är ju jag uppväxt med (hon fyller 19 i januari).

En annan liten pärla sa till mig härom dagen. "Men var har du för snyggt under där? Man ser aldrig vad du har för kläder för du har ju alltid kofta på dig." Hon lät inte särskilt tilltalad, kan jag säga.

Jag undrar om det finns någon dikt om en kofta

Höst-dikt

Nu är sommarn borta
Så man ska inte ha på sig bara sin kofta.
Nu faller alla fina löv
Dom krattar man till en hög.
Nu försvinner alla vackra goda bär
I skolan man börjar och man lär
av: Maria Maleh

Ja, det fanns faktiskt en hel del men jag valde den här.


För att nu återgå till min älsklingskofta.
Den kommer från Grekland. Vi var där helt nyligen (18 år sedan, ny om man jämför med den som Tina är uppväxt med).
Men vänta lite nu. Kanske är det så att denna låt har en poäng?








Om någon ändå vill veta så kommer historien här:
Det regnade varenda eviga dag.
Vi trotsade vädret och hyrde scootrar och tog oss upp bland bergen. Där satt en gammal kvinna
och man och sålde tröjor och annat av fårull.
Jag minns inte hur mycket jag fick betala men han ville ha en puss på kinden för att han sålde den så
billigt till mig. Hans fru stod bakom och log ett tandlöst leende.
Då är det ju klart att jag älskar min kofta.

Faktum är att jag vid ett par tillfällen fått höra att koftan har ett vackert mönster. En dam frågade om jag hade mönster på den, de' ni...

En som förstår sig på skulle säkert säga att mina koftor är av god kvalité.