Nu ska "festkoftan" på igen

På fredag, i morgon, är det partaj.

Jag ska få träffa en av mina "minifamiljer".
Vi är sju systrar som känt varann i dryga 20 år.
(Ni som kan berättelsen vet att det är ungefär då, för 20 år sedan, jag köpte mina koftor.)
Vi träffas så där, var eller varannan månad. Den här gången ska vi vara hos Eva.
Eva och hennes man har flyttat så det är första gången jag får se deras nya hem.



De flyttade från ett stort radhus till en midre bostad. De är ju inte så många som bor hemma längre.

När man har känt varann så länge så vet man också om varandras historier. Vi kan liksom börja där vi slutade sist.
(Med chokladmousse, kan jag tycka.)
Vi har naturligtvis åldrats, var och en på sitt förtjusande sätt men jag är mest kritisk med mig själv.

Skräcködlan

Jag känner mig lite risig och fallen ibland. En aning färglös, kan man kanske uttrycka det.

De andra ser nästan ut som de gjorde då, när vi träffades i personalrummets rökrum, tycker jag.
Tänk att vi hade rökrum? Ja, det var ju där alla trevliga, roliga och sociala människor fanns.
Ja, kanske är det just det. Där har vi det!
De andra har slutat röka.
Det är därför det finns lyster i deras ögon och hyn så fräsch är äppel-len.

Inte en rynka

(Men om man synar riktigt noga så finns kanske en och annan skavank.)

Ganska trist att vara rolig, trevlig och social när man är ensam rökare ute i kylan (tur att bloggen kommit in i mitt liv). 
Jag har kanske inte så mycket "glans och lyster på betarna" och inte är hyn särskilt rosig men med tandblekning och solpuder kan även jag få lite färg på kinden

Skräcködlan

Kvällarna går fort och vi har ofta haft mycket att skratta åt.
Ja, tänk när vi var och spelade curling i Södertälje.
(Sport är det tråkigaste jag vet och bland alla sporter är nog curling det tråkigaste.)
Vi hade hur kul som helst. Ja, inte Marianne för hon hade ont i ryggen och fick bara skåda på eländet.
Eller då vi var och fäktades på " Föreningen för fäktkonstens främjande" på Pipersgatan i stan.
Ja, kära nån..... Var och en av dessa aktiviteter kräver sin egen sida. Men det var tur att inte Lotta bokade simhoppskursen.
Hoppsan.... då finns den kvar.
Lena, du fyller först!!!
Hur som helst har vi haft mycket kul ihop, trots / tack vare att vi faktiskt är ganska olika som personer.
Vi trivs med varandra.
man trivs ihop

Härligt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0