Åh, kära nån vad små saker kan bli stora
Ni vet häftpistoler?
Det är ju häftapparater med redig schvung.
Kadunk, säger det och sedan sitter det ett metallstift djupt i vad man nu "häftat".
Jag skulle häfta upp en del saker här i portarna.
Jag började att gå omkring i mitt eget hus, fem portar.
Kadunk, kadunk, kadunk, kadunk...
... kände mig lite kriminell. Det lät ju som ett pistolskott, eller nästan, lite.
Varje port fick sju kadunker.
Min länga klarade sig men sen, i 7:ans port tog stiften slut.
Hur är det möjligt?
Jag fick gå en bit för att hämta en nyckel.
Gå tillbaka nästan hela vägen för att upptäcka att det inte fanns fler stift.
Gå tillbaka och lämna nyckeln.
Då gav jag upp.
Vi har fint i vår port i alla fall.
Nu ska vi se vad som inte finns:
Inga stift till häftpistolen
Ingen grovdammsugare
Ingen stor, stadig skottkärra
Inget internet
Ingen färgskrivare
Ingen kopiator
Ingen mobiltelefon till fastighetsskötaren
Ingen pennvässare
Stämpeldynan har dåligt med färg (båda två förresten)
Papperet till kopiatorn är högblanka (men det gör ju inget. Vi har ju ändå ingen kopiator)
Ja, det här är bara vad jag sett och märkt sedan i onsdags.
Och... då undrar jag: Hur gjorde de förr i tiden?
De satt väl i styrelser med stämplar och pennvässare och hade inget att klaga
på för de visste ju inte vad de borde ha saknat.
Och jag som ger upp bara för "kadunket" i häftpistolen tar slut.
I morgon har vi vårt första styrelsemöte med den nya styrelsen i brf. Uven.
Jag kan sitta där och gnälla bäst jag vill för än är jag inte firmatecknare så jag har inte rätt att spendera ett endaste öre.
Undrar om jag ska köpa ett par fjäderpennor (för egna pengar) och lite bläck så kan vi hjälpas
åt att skriva 110 kopior.

Ska du bli ordförande?
Isåntfall har föreningen tur som får dig.
Ha en bra dag
Kram
Ann