Det händer att man får någons förtroende.
Då gäller det att inte svika det.
Visst kan det stundtals vara svårt att hålla sitt löfte
men det är ju det som är kravet.

Jag visste om Majas gömställe.
Eller rättare sagt, jag kunde inte fortsätta jobba med kokosduken, den var liksom upptagen.



Fröken Rut tyckte att det var lite väl lugnt bland tonåringarna och trodde inte riktigt på att hon skulle få
"egen tid" som det är så modernt att ha.
Hon spatserade lite tveksamt runt.
Lyssnade, luktade... kunde detta vara sant? Inte en tonåring på flera meters avstånd.



Maja kände sig trygg för en gångs skull.
Hon låg och hade det mysigt i sitt nyskapade krypin.

Trisse förstod att något inte stod rätt till.
Även Fröken Rut förstod att det "egna tiden" på en halv minut var över och kastade in handduken.



Trisse sökte Maja men fann henne inte.
(Då det var svårt att inte avslöja hemligheten.)
Han traskade vidare i sitt sökande.
Skam den som ger sig.
Han lovade runt kokosrullen och fann, till sin stora glädje och Majas förtvivlan, hålet till hemligheten.



Så var den leken över.