Där stod jag i rättssalen, liten ensam och rädd med en vidrig människa mittemot mig.



Det fanns ingen som kom till min räddning.
(Så här i efterhand tror jag att det var Björn Hurtigs förebild som stod där eller så var det Björn Hurtig själv som gjorde sin prao, något fel på honom var det i alla fall.
Lika vidrig, kall, empatilös som herr Hurtig.
Han är säkert också hunsad i sitt hem och måste ta ut sin aggression på andra. Den lilla människans makt på jorden
Kort sagt, vidrig.)



Han hade inte vett att hålla tyst heller. Nästa fråga som han hasplade ur sig var:
"Och du hade inga störningar i din telefon?"
"Jo", pep jag.
"Och det slog dig inte att telefonen var olaglig?", gick han på, kort och iskallt.



Det var droppen. Nu hade jag ruttnat på denna vilt främmande människas påhopp så jag spände blicken i honom och satte händerna i sidorna och sa:
"Så du menar att du, så fort något får en störning, i bilen, i båten, i radion etc. utgår från att det beror på att sakerna är olagliga?" Jag skakade irriterat på huvudet och visade med hela mig att nu fick de ta ut idioten.
Jag stod där och kände mig som en vinnare då han fullständigt tappade besinningen och talade om för mig med den torrkylaiga rösten, nedsänkt i basläge och med tänderna ihopbitna att här var det han som ställde frågorna och min uppgift var att svara ja eller nej, ingenting annat.
Basta!



Panik 7) Det är i ungefär nu som jag börjar förstå att han är i maskopi med de andra fem.
Fem (plus hon, den lite lägre) mot en, fegt.
Åklagare, är det det han är?
(Okej, Hurtig är försvarsadvokat men det beror ju på hur man ser det eller på vems sida man står, vem som är offret och vem som egentligen är förövare.)

Ja.ja... Då går jag vidare...

Liten, rädd och ytterst ensam svarade jag som jag blivit beordrad till; ja och nej på hans korkade frågor.
Det tog inte så lång stund förrän han tröttnade och gav ordet till "tantadorum".
Hon har andra frågor. Hon är mjuk och go' när hon pratar och frågorna är trevliga.
Om jag har arbete, om jag har barn, är barnledig, har skulder....

Panik 8) Ska hon ha koll på mina skulder? Kanske vet hon redan och vill se om jag talar sanning. Okej, jag säger som det är att jag fortfarande är skyldig mamma och pappa 800 kronor för rottingmöblerna (som jag hade hoppats på att de skulle ha glömt).
Det är lika bra att vara ärlig så jag sa som det var.
Då ler hon lite och säger att hon menade andra skulder. Om jag kanske byggt hus eller så.

Nu blir jag glad för det är ju precis vad vi hade gjort och fortfarande höll på med.
Tänk att hon kunde gissa så rätt.

"Hur stor är skulden på huset?", ville hon veta.
"Jag vet inte, svarade jag sanningsenligt.
"Jamen, är den på en eller två miljoner?" Hon lät smått irriterad.

På den frågan svarade jag "Ja."



Den sista paniken kom när allt var över. Skulle de komma med handfängsel nu. Det hade jag sett på TV att det oftast skedde. Ingen kom, inget hände.
Jag satt kvar, bara för säkerhets skull.
Idioten mitt över plockade ihop sina papper. Han vågade inte möta min blick, trodde jag.
De fem och "den lägre" prasslar också med papper.
Jag hade inget papper att prassla med så jag satt tyst, fin och stilla.

"Du kan gå nu", sa tantadorum.
"Tack för idag", sa jag och lämnade salen.
Vad ska man säga när man lämnar en rättssal?
Vad är god kutym
Jag visste inte då och är lika novis idag.

Frihet!


Domen? Jo, det ska jag tala om att det kostade mig 10x50 kronor i dagsböter.
Vad blev kostnaden för den här cirkusen för samhället. Ja, praktikanten var väl gratis men ändå...



Jag undrar hur många före eller efter mig som faktiskt suttit i en rättegång för en trådlös telefon, okej olaglig telefon, uppenbarligen.