Todiloo

Japp, det var det.

Nu är alltså sommarlovet slut för min del.
Hur känns det? kan man undra. Ja, det är väl blandade känslor 
(lite mer än hälften av varje, som min kära far brukar uttrycka sig).

Sommar, om man då menar sol, klarblå himmel, fågelkvitter,
humlors surr,

Humlan som dansar balett


prunkande krukor och rabatter 

Hjälp så mycket det blev

jordgubbar, rosendoft ...

Jag kommer att återkomma med sommar, verklig sommar men nu var det ju inte bara det vi pratade om i denna fantastiska dialog där alla får säga sin mening.
Nu var det sommar = sommar eller sommar = "tysk regnhimmel".

För visst är det så att halva sommaren räds man åt regnet som ska komma. Så fort molnen hopar sig om än på långt avstånd, kommer den där lilla orosklumpen i magen som talar om att nu är sommaren slut och halva sommaren förbannar man de ständiga lågtrycket som absolut måste ta vägen över Sverige. Ja, det gäller ju att vara bra på något om än det värsta. 
Det enda roliga man har är att säga: "Vad var det jag sa."

Pererik, meteorologen, stod och ojade sig över torkan och sa att det visst kommer att komma någon lätt regnskur men detta pyttelilla regn skulle inte hjälpa torkan i marken eller faran för skogsbränder.
Kul typ, den där Pererik...

Jag tänkte att det låter som en bra dag att så gräs...

Vem vill heta solros en dag som denna?

Plötsligt rasslar det bara till däruppe i himlen.
Orosklumpen i magen blir stor och tung  som betongblandare.

 67 mm!!!! regn under ett dygn (tur att han sa att det var ytterst små mängder som skulle komma).

Kan man reklamera gräsfrön?

67 mm är nästan en hel månads nederbörd.

Den här sommaren gav verkligen lite mer än hälften av varje.
Men som sagt nu var det inte heller detta som vi skulle diskutera.

Frågan kvarstår: Är det skönt att sommarlovet är till ända?

För att slippa svara på frågan just nu kan jag berätta om mina sju nya vänner som jag fick i somras.
Jag vet inte hur det gick till (jag tror det var tack vare/på grund av Moster Huldas äppelskalare www.mosterhulda.se
men plötsligt stod de där med varsitt äpple i handen och alla ville skala. 
Det var Maximiliam, Filippa (syskon, 5 och 7 år),
Lukas och Ida (syskon, 8 och 3 år)
Kalle (allergisk mot katter, tyvärr) och två systrar. 
(Nu har jag sagt till alla barnen att de kanske kan önska sig egna äppelskalare i julklapp
eller varför inte till nästa vecka om det går bra.) 

Härliga ungar är de men ibland kom de i omgångar så dagarna bara gick med barnombyte och soppåsen svämmade över av allt äppelskal och jag blev stressad.

Nu vill jag återkomma till en av dessa ljuvliga ungar, som jag fick lite ensamtid med, Lukas.
Lukas undrade vad jag jobbade med och drog parallell till sitt eget liv.
Han berättade att det finns en mycket gammal lärare på hans skola.
"Hon är jättegammal och fortsätter bara att jobba och jobba."
Ja, sa jag, det kan ju vara så att hon kanske trivs med sitt arbete och inte vill vara pensionär.
"Hur gammal är du?", ville han veta.
"51 år"
"Ja, tänk dig då att min lärare är 55!!!."

Tur att man inte är så jättegammal då. Hm...

HUR KÄNNS DET DÅ ATT SOMMARLOVET ÄR SLUT?!!

Ganska sorgesamt, faktiskt.
Mest för att det drar sig mot höst och tiden till nästa frösäsong är långt borta.
Två månader har gått... 60 dagar,
knappt ½% av mitt liv, 2% av t.ex. Lukas liv, 12½% av våra småkatter liv.

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet."
Stig Johansson

Men än finns doft av sommar

Doftar fantastiskt! Känn....





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0