En dag var det dags igen för en bussresa.

Det är trevligt att åka buss och titta på människor. En del är fullständigt vanliga, andra inte.



En del apar efter och vill också ha kul.



Det passar sig inte. För de sura minerna finns överallt. De avundsjukas blickar. De som har glömt hur det är att vara glad. De som ständigt klagar. Deras ord behövs inte. Blickarna räcker.
Jädra surkärringar. Hoppas att jag aldrig blir sådan.