En önskan som de har är att få sova i ett parkeringsgarage
    "Coolt" att ligga på det kalla, smutsiga betonggolvet.     
  

                                        
                                                                                               
  Att få vara ute hur länge man vill, kom också upp. 
   Föräldrar är också sådana som inte fa
 " De ska alltid lägga sig i."


Visst kommer det tankar hos mig, att de är ju så unga och alla ungdomar vill vara fria. De är kanske bara som ungdomar är
mest, omogna, otåliga och bortskämda.
Men de har full koll på försäljningar av sprit och droger. De vet exakt vad som ska till för att inte visa att man är påverkad.
De ljuger och håller varann bakom ryggen, "som de stora grabbarna och tjejerna" gör.
Man får inte "gola" ner någon.
Då lever man inte länge, ska man ha klart för sig.

De välkomnar alla "lagliga" droger
för då kan man gå på behandlig och lämna sina urinprover med gott samvete.
Inte kommer det att komma fram därhemma heller.
"Provet är ju negativt."
Men hur skadliga dessa droger är/kan vara vill man inte lyssna på.



Var tvungen att vila öronen ett tag.

Hur ska jag få dem att förstå?
Vad har jag att locka med?
Jag vet bara att när det har börjat måste det i
många fall gå hela vägen ner, ner till det bottenlösa.
Jag vill förhindra att det behöver komma dit.
Jag måste hitta en väg.
Jag måste få dem att tro på sig själva, på sitt eget värde
 (för jag vet vilka fantastiska ungdomar de innerst inne är).
Jag måste få dem att tro att livet är starkast.





Såg förresten en film en gång om en ung kvinna som var heroinberoende.
Hon fick frågan om hon aldrig saknade  man och barn.
- Jag har dem, fast här i, sa hon och höll upp sin spruta.







När jag åkte hem stannade jag i Kungens Kurva för att handla. Där satt hon, denna underbart ödmjuka kvinna.
Hon sålde sina tidningar i dag också, som så ofta förr,  
Tidningen "SITUATION STHLM"
Jag köper den ofta och gärna för den är stark.

På kvällen ligger jag i min varma säng, duntäcke ni vet, och öppet fönster. Kalla vindar drar in.
Jag läser min nyinköpta tidning om identitetsförlust, teater, forskning och om  kändisar.
Jag läser dikter, recensioner och om den nya boken "Hemlös med egna ord".

*
Parkeringsgaragets golv är nog kallt i kväll.
Var sover min tidningsförsäljare och andra som hon.

Jag skäms inte över mitt täcke
men vad jag kan göra är att dela med mig till de som inget har.
Årstiden må vara vacker men kylan är redan här och kallare lär det bli.