Julen i all ära men jag tycker att det är skönt när den är över.
Eller det tycker jag kanske inte heller...
Det är skönt att komma ur nattskjortan för det skulle se ut det om jag kom till jobbet med den kvar.
Undrar om någon skulle se någon skillnad förresten...
 Förvisso har jag vid flertalet tillfällen kört mina ungar till både hit och dit i morgonrocken.
Morgonrock och barfota oavsett väder...
Till dagis i morgonrock blev Petras uppgift en morgon när min bil strejkade.
Då kom hon då, kära Petra, nyvaken, för att hjälpa mig, i morgonrock såklart.
Hon hann ju inte klä sig.

Och alla stackars människor som måste flyga iväg över jul och nyår.
Jag undrar om de också drar en lättande suck när de sitter bältade i sina flygplansfåtöljer.
(Innan de kommer till insikt över att de inte har en fallskärm under sätet. Det är ju en fjollig flytväst som man inte har ett dugg användning för så länge man flyger över land.)
De sätter sina spår, de rackarna som flyger ovanför våra huvuden.




Kunde inte undgå att tänka på att det gått ett år sedan vi flög till Australien, just på julafton.
Och drog en lättande suck då jag satt i flygplansfåtöljen tills en fånig skylt tog all min uppmärksamhet.



Vi flög österut. Över hela Ryssland följt av Kina osv.
Fallskärm ska jag rösta på nästa gång...

Skönt att all stress är över.
Trots att jag så många gånger har lovat mig att inte stressa i juletider
står jag stel som träffad av blixten, med stirrande galna ögonglober där
ögonlocken tycks vara bortafrätta.
Rörelserna är robotliknande.
Jag går som på ett tågspår.
Svänger där spåret svänger, stannar där jag alltid stannat.
"Var god tag plats. Dörrarna stängs".

Ah, tänker jag, nu är det jul igen!
med julgranar, kulor och stjärnor och tomtar överallt.
Och dessa människor... Var har de hållt hus?
Måste alla ut samtidigt?
Varför just nu?
Ja, jag blir tokig.
SÅÅÅ...
Den biten är skönt över.
Jag saknar den absolut inte.

I år tog jag tåget till Hässleholm, till mamma och pappa.
Där går det inte att stressa, inte ens om man försöker.
Pappa kallar det för "Tockarplunket". Det är det man måste komma in i, "Tockarpslunket".
Jag har mitt eget lunk, jag och min nattskjorta.
Jamen, titta på bilderna... Vem kan stressa här?






Vi fick ingen snö i år men det gjorde ingenting.
Jag var knappt ute.