Det blev tandläkaren idag. Rotfyllningen skulle bli klar.



Egentligen gör det mig inget att gå till tandläkaren men
bedövningssprutan/-sprutorna är inte så kul.
Eller... ja, de går också an men den i gommen är inte kul.
Eller... den är också okej om man jämför med
hängläppen som man ska släpa på resten av kvällen.

Jag känner mig annorlunda.
Vill helst vara ensam och suga på hängläppen ifred. Vill inte visa mig.
Men så inser jag hur fjantig jag är och försöker ändra mig.
Den stora intalningen börjar.
Det är ju ingen fara. Så mycket syns det ju inte.
Nä, det är ju bara att vara som vanligt.
Ingen märker något.

Då kommer Tina hem och hinner inte mer än innanför dörren förrän hon viker sig dubbelt av skratt.
Hon har sett min läpp och kan bara inte sluta skratta.
Så fort hon ser mig bubblar det i henne igen och till slut står hon bara och pekar mot min läpp.
Inga ord kommer fram. Skrattet sitter i vägen.

Det är då jag är glad över att faktiskt vara ensam och att hon också är det.
 Jag och Ludde som skulle till Lasse och Maria.
Nu vill jag inte visa mig, igen.

Men så kommer jag på...



Det går ju alldeles utmärkt bra att hänga upp "slappot" med gummisnodd.
Glad ser jag ju ut i alla fall.
Livet blev lite enklare.

Det är nu Tinas sympati kommer fram.
Hon vill inte att jag ska känna mig ensam med hängläpp.




Nu mer sitter varken hon eller jag och hänger läpp.
Livet är för kort för att göra det.

Kvällen blev alldeles perfekt.
Ludde och jag åkte till Lasse och Maria.
Ludde bjöd storslaget på de semlor han fått av Lotta och alla var glada.




I stället för som sagt, sitta hemma och hänga läpp rekommenderar jag
att införskaffa en påse gummisnoddar.

Borde tagit en runt hakorna också, ser jag.