Altanen växer

I helgen fortsatte arbetet med altanen.
Det är väl inte så mycket jobb från min sida
( jag har fullt sjå att försvara våra vackra vita fönster som ska fällas in i planket.)
Men Lasse jobbade på för fullt.
Då kom det ett äldre par. Margerete och Sten tror jag att de hette.
 De stannade och tittade på bygget.

"Så fint det blir", sa de.
"Tänk vad ni har arbetat hårt med den här tomten.
Vi går ofta förbi och har glatts över förändringen, verkligen fint blir det."
"Sen ser jag att det är någon i huset som tycker om blommor.
Vilka vackra blommor!"




Både Ludde och jag blev så glada.
Naturligtvis för att de sa att det var fint men också för att det verkligen kom fram till oss och inte minst till Lasse.
Det betyder så mycket men sägs alldeles för sällan.
Varför är det så?

Sist jag hörde något var det en liten kille som pratade med sin mamma när de gick ner för backen.
"Va' långt de har kommit men den där altanen", sa han.
"Mummel, mummel", svarade mamman.



Därför kändes det extra härligt att någon talade till oss.
För fint blir det!!!