Jag har ju blivit med kompost.

Förvisso har jag ju haft det tidigare men nu har jag en riktigt fin kompost.
Det är en alldeles vanlig trädgårdskompost.
Den är av trä.
Ser väl inte ut något särskilt för andra, kan jag tänka mig.
Men för mig är den riktigt vacker
och det leder till problem.
Jag vill ha fint i min kompost så i helgen har jag städat i den.



Det gäller att strö ut allt jämnt och rättvist så att inget litet komposthörn känner sig förfördelad.
Det är lite tufft att se de levande blommorna ligga avklippta.
De är ju fortfarande så fina
eller några är det men inte det stora flertalet.



Men så tänker jag att allt kommer ju att återkomma nästa år i form av fantastisk jord
och tänker jag så känns det lite lättare.

Min kompost har en vacker plats att stå på.
Den behöver aldrig känna sig ensam och rädd.
Den beskyddas av starka träd och om den vill se uppåt har den,
enligt en kompost sätt att se, den vackraste av vyer.
Här är det långfilm varje kväll, stjärnspäckat, kan man lugnt säga.