Det kommer till mig ibland, att inte barnen bor här längre.

Då sätter jag mig en stund, tills knuten i magen har löst sig.



Lugn, lugn, jag vet att det är en viss vänjningstid.

Och så hittar jag inte pendeln till min klocka.
Är det inte typiskt, så säg?
När äntligen klockan fått sin plats är pendeln puts väck.

Jag vill ha tick-tack och ding-dång.

Och i morgon ska jag hata elleverantörerna igen.
En nätt liten prishöjning på 250 % mellan klockan 7 - 10.
Hata, hata!

Eller... vänta jag har ett extra jobb till Lars G Josefsson, Vattenfalls VD.
Han har ju kanske inte jobbet kvar snart, stackaren.
Det kanske inte klirrar som de miljoner han är van att få varje månad
men jag lovar att han aldrig har upplevt ett härligare tick-tack eller ding-dång.
Och jag lovar att dra upp honom så fort han stannar.
Ah, jag har en briljant idé...




Nu har knuten i magen blivit till en rosett igen.