Situation Stockholm läser jag gärna.

Jag vore en lögnare om jag sa att det enbart berodde på den intressanta läsningen 
för så är det faktiskt inte.
Han eller hon, försäljaren, är viktigare.
Troligtvis hade jag köpt en tidning med tomma blad
om det hade varit så
men Situation Stockholm är allt annat än tomma ark
och försäljarna är allt annat än tomma med tomma blickar och ett tomt inre.
Det vet jag eftersom jag läser vad de skriver. De medverkar själva, med egna ord, i tidningen.
De ger mig ett större, djupare och vidare perspektiv.



Just så här i juletider minns jag ett otoligt tänkvärt och vackert inlägg (kanske i "kort sagt") 
som jag läste i tidningen för några år sedan, just i juletider. 
Den satt så länge på mitt kylskåp att den slutligen blev spröd och föll till golvet.

Den handlade om att inte döma för hårt.

Jag tänkte förtvivlat: "Vem dömer?"
Men insåg att det var en korkad fråga.
Vi är många, höga som låga, som är fördömande, av olika skäl.

Vi går i våra egna skor, mil efter mil
men har inte prövat att gå, ens hundra meter, i någon annans.
Därför kan vi döma.
Vi förstår inte bättre.


 
Och vem har gått i Christer Sjögrens skor???
Hur är det möjligt att just han är på första sidan av Situation Stockholm nu i december?
Och i texten kan man läsa att Christers ena par skor är snedslitna.