Det var kallt, riktigt kallt.

Bara 7 grader på morgonen.
Jag tyckte så synd om alla fina tjejer som hade sina nyinköpta, tunna sommarklänningar på sig.

Vår Tina skulle springa ut ca. 13.36.

Hon kom och var så strålande glad, lycklig och vacker, ni vet så där som bara hon kan vara.
Vi såg henne och var så stolta.

Jag tror att farmor skrattade lika mycket som Tina.

Tina var så glad över att vi var där och gladast var hon nog för sin bror,
han som är den störste i världen för henne, kanske större ändå.




Pappa var där.
Han hade knåpat med plakatet och lyckats riktigt bra.
Det var så härligt att se de två.
Hon sååå lycklig.
Han sååå stolt.






Gudmor Lotta var där.
Hon lovade, för 19 ½ år sedan då hon höll det lilla knytet vid dopet,
att finnas vid Tinas sida.
Det har hon verkligen gjort.





Lollo, förstås!
Lollo som delat lägenhet och liv med Tina och nu, i skrivandets stund,
är de två på Euro-trippen tillsammans.





Sofia, en av de äldsta, äkta vännerna till Tina.
Hon visste vad en student ville ha, nappflaska med vin.




Mitt solljus, mitt solljus.




Jag önskar att världen en dag nås av dina varma strålar.
Jag delar så gärna med mig, för jag vet att det finns till oss alla.
Du underbara människa.
Lev och var lycklig!