Det blev ingen snö på julafton det här året heller.



Ja, det hör väl egentligen inte till ovanligheterna.
Men visst hade det varit vackert med lite vitt på marken åtminstone.
Under dagen höll vi mest till i köket.
Det är ju en del som ska fixas trots att vi varje år försöker dra ner på både julmat och klappar.
Alla har ju just sin favorit på julbordet som man inte vill vara utan.
Mina absoluta favoriter är gravad lax, sill, Jansson, köttbullar och ett eller flera revbenspjäll. Egentligen är det själva "gnaget" jag är ute efter och det snor jag från andra som inte har vett att använda sina tänder och gnaga. Men det gör inget att andra inte fattat. Det gynnar ju bara mig.

Följ med till köket...



Oj, här är mamma alldeles ensam och har ingen som hjälper till.
Jo, det har vi faktiskt gjort.
Nyheter för i år är alla byttor med grönsaker. Har väl aldrig haft det tidigare men Tina har önskan om det och det gynnar faktiskt hela familjen.
Jag trodde att julskinkan hade rymt men den finns i vänstra hörnet.
Vi låter mamma stöka klart och ser oss runt lite.

Klockan närmar sig 14 och grabbarna grus har just slagit upp sina ljusblå. Vad gör de en dag som denna? Slär in julklappar till sina mammor kanske?
Vi smyger och ser efter.



Åh, inte visste jag att vi ska få tangentbord i julklapp.
Ja, här satt de i allafall, Tim och Kenneth.
Vi går vidare.

Vem satt framför Tv'n?



Jo, Isabell, min systerdotter.
Hon gillar inte att bli fotad så nu går vi raskt vidare för att söka efter någon som vill fotograferas.

Men tjena, där står ju Tina.



Man ser att det är julafton på det röda bandet. Hon har kommit för att hjälpa till i köket, tror jag bestämt.

Vi smyger tillbaka och ser hur det går för mamma.



Jaha, har pappa kommit för att hjälpa till? Ja, klockan närmar sig väl 15 nu och då ska han servera glögg till "Kalle Anka". Det är ett stort ansvar som varar hela dagen, kan jag tycka. Men att skålla mandlar och fixa med tillbehör ingår inte i ansvaret. Jag vet inte om det ingår mer. Har faktiskt inte tänkt på det ( i 50 år!!!).

Hoppsan, var kom hon ifrån?



Ja, detta är min syster Lena. Hon måste ha varit osynlig när de andra korten togs för hon satt banne mej inte där för ett ögonblick sedan. Glad är hon ju. Väntar på tomten kanske.

Så fick även vi vara med på bild.



Nä, här kan vi inte stå och tramsa.
Nu ska vi se hur fin julgranen är.
Flickorna klädde den kvällen innan och pyntade också rummet med allt vad de hittade i julpyntarlådan.



Ja, så fick jag min jul med mina nära och kära. Det var min bästa julklapp (den andra var en spikmatta kan jag ju tillägga lite försiktigt).
 Nu har jag själv blivit så där tråkig som jag tyckte att min mamma var när hon sa så där och det skulle jag minsann aldrig säga.
Ja, men så är det. Jag fick den underbaraste, vackraste och varmaste jul som jag någonsin kunde önska.