När jag ser mig omkring i mitt hem undrar jag om jag har chanserat.

Överallt finns det saker som har en plats men som står någon helt annanstans.
Just det är väl inte så konstigt men det konstiga är att det får stå kvar där de nu befinner sig och det märkligaste av allt är att jag inte tänker så mycket på det.

Dessutom har jag helt slutat (nästan) att stryka våra kläder. De duger som de är och de ska ju ändå snart tvättas igen. Jag tänker inte så mycket på att mina t-shirts inte har strykveck på ärmarna.

När vårsolen tittar in är det avslöjande. Titta ska ni se...



Vilka fantastiska mönster man kan skapa utan att veta om det.
Jag har inte dammat än och kortet togs för ett tag sedan.
(förra gången det var sol)

I hallen står tomten kvar. Han missade jullådan och får nog stå där han står. 
Det är som flyttfåglar, som jag tog upp tidigare i bloggen, man kan missa när det är dags att ge sig av och då blir man kvar.



Jag blir inte ens irriterad över att det inte går att komma in i vissa rum.
Vad ska jag därinne och göra? kan jag tänka.

Nu pratar vi inte om lite skit i hörnen vi pratar megastökigt,  märkligt nog vet ingen hur det blivit så.
Men vi har våra misstankar.
Grannen har sitt sovrum alldeles ovanför och hon kanske har något hemligt nedkast. Ja, då är det ju inte så konstigt. Tidigare visste vi att det var vår hund som ställde till det men hon finns inte mer och stöket fortsätter och har faktiskt aldrig varit värre.
Faktum är att vi ett tag också misstänkte Tim.
Det måste vara han som inte orkade plocka undan och bara kastade in saker i rummet. Men det är lite för mycket smink, hårtänger, tjejkläder, yogamattor, högklackade pumps etc. så vi tror inte längre att det är han.
Men hur är det då möjligt?
Stökigt är det och ingen vet hur det gått till. Då måste man gå vidare.


 

Jag tänker att det finns så mycket annat att lägga energi på i livet.
I förrgår hade Tina och jag två alternativ. Vi kunde stanna hemma och ta tag i städningen eller åka till Moraberg; Plantagen och Jysk och ta ta vägen via ICA-Maxi innan vi åkte hem för att fylla på hennes "Raw-food" skafferi.
Det var narurligtvis inget svårt val.

Måste är inte längre krav-måste. Nu är det förgylla-dag-måste som gäller.

Det är bra när vi två åker iväg för vår humor är det bara vi som förstår. Vi slipper skakningar på huvudet och suckar från Tim. Vi behöver inte beté oss som vi borde för vi känner ingen som kan klaga. Vi behöver inte oroa oss för  vad folk tänker och tycker.
Jag tror att de allra flesta som ser oss kan se vår närhet, vår kärlek, glädje och lycka.
Vi fick några fantastiskt roliga timmar. Vi fyllde upp skrattreservoarerna med råge.
När vi kom hem såg det lika rörigt och dammigt ut som när vi åkte men det gjorde ingenting.

I går fanns det ingen tid för vare sig städning eller gemenskap, inte i dag heller. Vi fick några timmar och vi tog dem.

Så vad spelar det för roll med "lite skit i hörnen"?
Om ni bara visste vilka stora hörn jag kommer att få.