Sa jag det att jag köpte en drömpuppa
(på http://kreativinsikt.jetshop.se/ )

Vad är det? kan man undra.
Jo, det är en liten öppningsbar puppa i metall som sitter i en hake.
Det finns också en cirkelformad tingest som också hänger i haken.
Där det står "Drömmar är våra vägvisare".



I den här puppan kan man lägga in en önskan/dröm som kan bli verklighet.
Egentligen är det inte för att allt ska gå i uppfyllelse utan också för att få vägledning.
Varje gång du känner eller ser puppan tänker du på din dröm som ligger där i.

Snickeliding struntsnack kan man tycka.
Då kan man sluta läsa här, om man tycker så.

Hur som haver...

Jag la in en önskan i förrgår kväll och sov med puppan hos mig.
Jag behöll den på mig under dagen och återkom allt som oftast till min önskan.



Mina skrivna ord var enkla.
Mina tankar var varma och starka.

Tim klarade uppkörningen och har då fått sitt körkort.

Om Tim har del i sitt körkort eller om drömpuppan ska ha hela äran?
Självklart är det Tim  men vem vet vilken betydelse puppan hade.
"Drömmar är våra vägvisare"

(Är man mer åt det tekninska hållet kanske det går bra med en GPS
som också är vägvisare på sitt sätt.)

Vaknade klockan 8 i morse.
Ögonen hade inte vaknat, inte kroppen heller och definitivt inte hjärnan.
Med ganska dunsiga steg gick jag ut i köket.
Där satt Tina.



- Go'morron älskling, sa jag.
Eller sa och sa gjorde jag kanske inte eftersom stämbanden inte var uppsjungna precis.
Morrmumlade är ett bättre val.
Alltså...
- Go'morron älskling morrmumlade jag.

Hon var inte bara pigg hon var pratsugen också.
Det var som att trycka på "On-knappen".
- Mamma, vet du? Du är nog ganska mycket Pitta i dig men du har mycket av Vata också.
Eller hur? Visst är det så?
- Mmmm...



Jag gick till kaffebryggaren. De där invanda sju stegen.
Tog kaffekannan för att fylla på vatten.
- Och vet du mamma? du kan komma i obalans.
Lyssna här så ska jag läsa för dig i Ayurvedaboken.
Hon började läsa.

Jag ville ha kaffe men kunde inte sätta på kranen för då hörde jag inte läsningen.
- Hmrum varamnum mrr vatten hmrm, försökte jag så tydligt det bara gick.
Hon förstod och fortsatte att läsa så fort vattnet tystnat.



Mina öron började vakna och gjorde ett litet försök till att lyssna.
De lyckas bättre än stämbanden.
Jag ville röka och försökte säga det till Tina men det blev mest gester som pekade mot balkongen.
Jag fick fram:
-Kom!
Läsningen fortsatte och jag fick veta vad som är nyttigt för mig.

Jag har visst en släng av Kapha också för den delen, fick jag veta.
Tillbaka till köket och äntligen kaffe.
Nu började det att vakna lite mer i min trötta lekamen.


Kroppen är med, hjärnan är i det skick den brukar vara och sinnena har vaknat och sträckt på sig.
Nu väntade tandläkaren och därefter Hornsgatan med Tina.

Målet för dagen är Kreativ insikt. En liten butik på Hornsgatan 29.
Med bedövning och hängläpp tar vi tåget till Stockholms södra
och går mot Hornsgatan i ett underbart vårväder.



Vi hann med Hornsgatan, that's it.
Vilken underbar dag vi fick med så mycket skratt och flams
som bara vi förstod och en del allvar också som vi var tvungna att också skratta åt.
Jag kom hem med en del saker och icke att förglömma: kanel, fänkål, gurkmeja som är bra för oss Pittamänniskor som kommit i obalans. Jag tog en ingefära också för säkerhets skull i morgon kanske jag är en Vata och då är ingefära bra.

Otroligt att man efter 52 år ska äta 



om jag kommer i obalans.

Nu är det kväller och sängen väntar.

Jag åkte till Arlanda sent i lördags kväll
för att möta Tina.
♥
Ja, det är sant!
Hon är hemma nu.




 Hon ville ha det så, hemligt alltså.
Jag som har så svårt att hålla glada, lyckliga, kurriga, bubbliga hemligheter, höll tyst.
Ja, jag sa ju till Ludde förstås men förövrigt var min mun urande tyst.

Hon kom ut från dörrarna.
Det var ju här (nästan) jag lämnade henne.
Då vi fick så bråttom att vi inte ens hann vare sig fika eller kramas, för lite drygt femton månader sedan.

FEMTON MÅNADER!

Ja, så fanns hon hos mig igen, i min famn.

Hon landade den natten när fullmånen var som störst.
Vargmåne.
Så stor har den inte varit på 20 år.




Hon landar nästan exakt två dygn före vårdagjämningen.

Vi kom ut från Arland strax före 23.30.
Vi åkte till Mölle.
Vi gick ner till sjön.
Ut på bryggan.
Satte oss på fårskinn.
Tina hade mössa och två högervantar, mina skor och vinterjacka.
Vi tände ljus, fyra stycken som vi spred ut lite på bryggan.

Vi drack en termos med grönt varmt te.

Vi pratade, skrattade och tramsade.
Såg den otroliga månen, rakt framför oss.
Tina fick en kallsup, av snön.
Hon har inte sett snö på två år.
Tog upp snö i vantarna och drog in doften...
Det är nog bara hon, i hela världen som vill lukta på snö.

Ja, Tina är hemma. Nu blir dagarna annorlunda.




 

Den första solrosen är alltid den vackraste.
När den visar sig slår hjärtat extra mycket.
Den är så efterlängtad... så länge sedan sist.

Jag tänker på vilken kraft det finns när det lilla fröet bestämt sig för att växa.
Det är som att när beslutet väl är fattat finns ingen återvändo.
"Det är här jag vill växa och gro (eller gro och växa)".

Först lite skygg.
"Är det verkligen rätt beslut?"
Lite tillsluten, som för att skydda sig.
Den är ju lite ovan att stå här så där plötsligt.




Men innanför skyddet finns den vackraste bland blommor.
Den kommer att utvecklas. Den kommer att öppna sig. Det gäller bara att ge den tid.
Den har länge varit på gång men som alltid när något stort ska hända tar det sin lilla tid.
Men hos själva solrosen är beslutet fattat, att komma tillbaka, för att det är här den hör hemma,
ett tag i alla fall.





Så en dag slår den ut, majestätiskt. Det är en sådan prakt. Den är stor och färgstark.
Många dras till den. Den ger så mycket näring.
När jag ser den kan jag bara inte låta bli att le.
Det är en sådan lycka att få ses. Jag har väntat så länge. 
Känns som ett underverk, igen.
För visst har jag upplevt det tidigare. Jo, den dagen vi för första gången sågs.
Men det är inte exakt densamma som kommer den här gången.
Utsidan är väldigt lik den tidigare men ändå är det inte densamma som blommade förra gången.
Det kommer att finnas skillnader.
Skillnader som inte är synliga för ögat. 
Kanske är den starkare, vet på vilken plats den blommar bäst. 




Tiden går så fort. Men jag minns det som igår. Det var en söndag.
Det var ett underbart väder, klarblå himmel och en sol som strålade (såklart att det var sol).
Klockan var 06.06
den 14 januari 1990.
Det var då den första, enda och absolut äkta solrosen kom i mitt liv.



Hon kommer om en månad.
Lite tidigt för en solros att kunna slå rot och blomma men hon har all tid i världen.
Behöver jag säga mer?
Behöver jag säga att det är sommartid om lite drygt en månad?
Solrosor blommar under sommartid.
Aldrig har väl sommaren kommit så tidigt, redan i slutet av mars. 
Behöver jag säga att jag är lycklig?

Välkommen hem, Tina!

Det fanns mycket vacker att titta på
det gällde bara att öppna ögonen så fanns det där.

En dag hade jag inga kamrater.
Tina var på jobbet



och Tim hade hittat andra att leka med. Han hade åkt till en annan ort med dem.
Jag tror han hade roligt.



Så jag tog en promenad till Tallow.
Så nu blir de följande bilderna något av vad jag såg








Afrikas lilja växte som ogräs, vackert ogräs.




Jag traskade vidare och lämnade snart vägen och klampade in på en stig.

På länken nedan kan man läsa
http://www.larswallin.nu/11188/ljud/html/australien/fdjur.html



"... en lite elakare orm, Brown Snake (Brun ormen). Förekommer mest i Västra Australien, ofta vid bebodda områden. Den är ordentligt giftig och offret drabbade nästan direkt efter bett av medvetslöshet. Brown Snake är också extremt aggresiv. Den är ansvarig för över hälften av dödsfallen." (av de ormbitna, vill jag tillägga.)

Jag såg ingen men vi hade blivit varnade för dem. Men sådant hade jag ingen tanke på när jag traskade vidare.



















En pytteliten manet, 1,5 - 2 cm lång blåsa men bränntrådarna var långa, i bland över en meter
och de brändes.
Det fick Tim erfara, två gånger under loppet av en halvtimme.
Ena gången brände han sig själv nästa gång var det jag som råkade göra det.






Den här bilden av stenen är jag stolt över.



Efter en halvtimmes promenad till stranden och ytterligare en på stranden var jag alldeles nära
fyren, The light house.



Jag svängde av till vänster strax innan och hamnade i regnskogen.
Fortsatte ut på en väg som ledde mig till nästa strand, Mainbeach



Där satt jag en stund och imponerades av surfarna (och de ständigt så höga vågorna)

Det var verkligen en grönskande trädgård.
I bakgrunden efter förgrunden en doftschersmin som gav underbar doft varje kväll i rökhörnan.



Nämen här hittade jag den. Jag visste väl att jag borde ha ett foto.



 

Vi promenerade till stan, 20 min. bort. Vi stannade till på Tinas dåvarande jobb, Cool Cats.
Tim hade köpt öl i affären och det var helt ok att dricka den på fiket. De hade inte tillstånd att sälja alkohol men om du hade din egen så var det bara att ta fram den.
(Den bruna är Tina, om ni undrar)



Det regnade ganska mycket på vägen, både dit och hem.
Men det var ingenting mot vad som skulle komma senare.



Alla var trötta så det blev en tidig kväll.
Tim sov hos mig i väntan på att få en säng på hostlet.
(där hänger min hatt som jag köpte mot regnet)
För denna enkla studio (toalett och dusch utanför i ett angränsande rum delades med mina grannar Julie och John) Betalade jag drygt 3500 kr/vecka, svinigt dyrt men billigare än många andra liknande ställen. 
Egentligen var det ett dubbelrum och jag betalade för rummet.
Jag kunde inte ha fått det bättre. Passade mig perfekt. 




Här vankas det frukost.
De hade ett så härligt gott rågbröd:
Sprouted bread som bakas av groddade hela korn. Det innehöll fikon och valnötter också.
De groddade kornen mixas till en gegga som blandas med förslagsvis fikon och valnötter. Ingen jäsning, inget mjöl. Brödet gräddas i 3-4 timmar.
1 kg bröd kostade 50 kronor (inte dyrt).





Snett och vint med spegelreflexer men här är adressen



Nästa dag arbetade Tina. Tim och jag gick till Tallow.
En strand, nästan en mil lång, utan människor, nästan.



Vädret var inte alldeles strålande som synes men molnen skyddade oss mot den otroligt starka sol som vi blev varnade för.
Visst kan jag så här i efterhand tänka att det kanske var folktomt p.g.a. vithajar, kan man ju få för sig att tro, men det var nog de ytterst starka strömmarna här som gjorde att surfarna hellre valde Mainbeach. Sandbottnen var dessutom väldigt ojämn. Ibland grund och i nästa steg ett par decimeter djupare för att sedan bli grund igen.
Jag tänkte på hur annorlunda det här med surfandet är. Hemma ger man sina barn cyklar i rätt storlek. Här såg jag nästan aldrig barn på cykel men nog hade de surfbrädor i olika storlekar.


Jag älskar den här stranden och har massor av bilder.
Ofta bara på sand, hav och himmel. Kunde bara inte låta bli att fotografera.
Tur att Tim var med så att det blev någon liten förändring i motiven.
Gick man till höger, några kilometer (en halvtimme, tre kvart) kom man till en tea tree lake.
Den är egentligen en sjö för kvinnor, en helig sjö, enligt aboriginerna. Den är helande och ska också hjälpa kvinnor att bli fruktsamma. Dit kom jag tyvärr inte. Kanske lika bra för den delen.
Gick man till vänster, lika länge kom man till Cosy Corner, en liten strand på stranden som låg mer skyddad alldeles nedanför fyren, the lighthouse.

        

        

           

En dag åkte vi upp till fyren och då tog jag det här kortet av Tallow
om jag vände kameran åt vänster hade jag fotat Mainbeach men den får komma en annan dag.
 
Oj, glömde kortet, haha. Nu kommer det

Kom på att mor och far inte sett så många bilder från Byron Bay (och inte Ann-Marie heller).
 Facebook
i all ära men alla har ju inte det så här kommer lite bilder från resan till Byron Bay.

Vi flög ju på kvällen från Arlanda med stopp både i Peking och Shanghai alltså tappade jag tidsbegreppet men så såg vi solen gå upp, någonstans



Någonstans I Kina



Vi reste vidare ett par timmar och vad hittade vi då? Jo...
Berg i Kina
Vilket otroligt stort land! Tag aldrig slut.
Bergen ser nästan ut som en hjärna...



Vi fortsatte över hav och kom så småningom till Australien.
Det syns inte men under molnen fanns en ny kontinent där Tina befann sig någonstans.



Ja, det tog sin tid att flyga här också men så plötsligt såg vi Sydney



Jag visste det inte då men operahuset blev fotograferat.



Då kändes allt plötsligt så nära.
Snart var dryga 40 timmars resa över. Bara knappt 1000 km kvar till Brisbane.
Vi var där på ett litet kick, om man jämför.
Vi köpte inrikesbiljett i Brisbane och flög till Ballina, en fjuttsträcka på ca.200 km.
Vi tog en busstaxi till 45 Cowper vilket var adressen till min lilla studio. 

Så satt hon bara där
Hon satt på huk på trottoaren och väntade på oss, när taxin stannade.
Ja, här tog mina ord slut och bubblor av lycka vällde upp.
Det var över ett år sedan jag höll henne i min famn.
Jag ville inte släppa taget.




Vi gick in till mitt lilla place som skulle bli min hemvist i nästan tre veckor.
 Det här var ingången



När man gått genom den lilla öppningen såg det ut så här.
Här fanns det massvis med ödlor. Hur söta och rädda som helst (och Tim förstås).



Gången leder fram till min studio (fast från andra hållet)



Ja, här hade jag mitt lilla krypin



I trädgården fanns verkligen både växter, frukter och djur
(klicka på miniatyrbilderna så blir de lite större)



        

        

Får räcka för den här gången

Ärligt, jag har nog aldrig haft en bättre resa.

Tina sa att om du stannar i Byron en vecka kommer du att tycka att det är en fin plats.
Om du stannar två veckor kommer du att älska denna underbara plats.
Efter tre veckor vill du stanna och går inte det kommer du ständigt ha en längtan tillbaka.

Tina berättade också om att det sägs att under Byron Bay ligger det en jättestor kristall.
Den ger energi. Men om du stannar för länge tar den också energin ifrån dig.
Snickelidingsnack kan man tycka och tro
men faktum är att var och varannan av de människorna som jag pratade med sa samma sak.
De kände efter ett tag att de var tvungna att lämna Byron för ett tag för att senare återvända.



Bortsett kristallen, vad är det då som gör platsen så speciell?

Ja, den är en otroligt avslappnad plats.
Den saknar längtan att vara något som den inte är. Detta sprids till människorna.
Här duger alla, precis som de är.
Från övervintrad hippies med batikkläder och dreadlocks till supersurfers.
Jag såg inte ett endaste silikonbröst, inte fejkade läppar eller vanskapta bodybuilders.

Du placeras inte in i fack.
Alla är barn, och tillåts vara det. Det kan ju låta lite klyschigt men det är inte ovanligt att du ser äldre på en skateboard, surfingbräda eller kite-surfing (då du surfar med en drake).


     


Så vänliga människor
Byron Bay står för så mycket som är bra för oss. 

Många jobbar som volontärer för barn, äldre, evenemang etc.
Bara för att det känns bra och man vill göra något för någon annan som kanske behöver en hjälpande hand.
Överallt finns det ekologiska produkter.





Människorna verkar äta och leva sunt med bl.a.
promenader, simning, healing, reiki (helande handpåläggning) och yoga.
Alkohol och tobak och godis är väldigt dyrt. Egentligen mycket bra, när man tänker efter.
Väldigt få är överviktiga.
Folk promenerar vart helst de ska. Tyngda av kassar eller surfbrädor.
(Förvisso enklare i det klimatet, men ändå.)
Det finns en otrolig värme mellan människor, kända som okända.
På morgonpromenaden hälsar alla på alla, ett "god morgon".
Om någon stöter till dig får du alltid ett "ursäkta".

Har aldrig sett en sådan ren stad

Här fimpar man inte på gatan om man ens röker under promenaden.
Jag såg ett fåtal fimpar men då fick jag leta.
Rökning är inte tillåten på allmäna platser och det följs.
Vi var på en stor marknad och ingen rökte.



Ingen röker på stranden.
På stranden finns absolut ingenting.
Inte en solstol att hyra, inte en enda bar, inte ett enda parasoll och absolut inget skräp.
Rökning sker nästan inte alls i stan heller.
Många restauranger har rökförbud men i bland finns det rökbord ytterst mot gatan.
 
Alla kastar sitt skräp i soptunnorna.
Om du tappar skräpet medan du håller på att knöla in det i tunnan, tar du självklart upp efter dig.
Alla tar ett eget ansvar för att hålla sin stad ren och fräsch.
Sådant imponerar på mig.



Jag lär ju återkomma om resan men slutar för denna gång.

Sa mycket regn

Det fortsatter att regna helt kopiost.
Det ar rekord sedan matningarna borjade.
Kul att fa vara med om rekord nagongang...

Vagar ar avstangda och folk kommer inte harifran.
Stora delar av Brisbane flyter. Vet inte hur det ser ut for oss.
Men vi ska ju till Sydney sa det gar nog bra.
Det har inte regnat idag, inte sarskilt mycket i alla fall och enligt www.klart.se ska det endast komma ytterst lite regn i morgon och ingenting pa torsdag.



I gar var Tim och jag ien djurpark i Currumbin.
Tank att jag har fatt sett och hallt i en koala.
Jag fick traffa Winston, en wombat och jag har gosat med kangurur.
Det var en fantastiskt harlig dag, till stor del i tjocka moln och regn, men anda.
Jag har manga bilder men har inte Tinas dator idag sa de far vanta.



I dag var alla vi tre tillsammans med min granne Julie. hon har bil och korde oss till Cristal castle. Ett stalle fullt av kristaller och stenar. Fantastiskt vackert, trots duggregn ochtjocka moln. Vi akte vidare till en liten stad och darefter till the lighthouse, fyren som finns har. Den ligger pa australiens ostligaste punkt.



Tina jobbar kvall och Tim ar med kompisar.

Nu ska jag ga hem och lasa min bok och vanta pa att en ny dag ska komma.

Vad har hant sedan sist?
Sist blev det en langpromenad langs Tallows beach, genom lite vattenmark till Main beach. 
En stracka pa hur langt som helst kandes det.
ungdomarna hade annat for sig sa flocken var borta fran mig.

Igar var det hallande regn igen.
Vi gjorde absolut ingenting, bortsett att vi tog en promenad till stan.
Tina kom till mig efter jobbet. tim hade forsvunnit med nya kamrater.
Tina var sa trott, sa trott. Klockan sju son hon.
Jag stirrade i taket under nagon timme men somnade sa smaningom.
 Vi hade stallt klockan pa 6 for att ga till en en tee tree lake. 
Men regnet fortsatte, sa fick ocksa somnen gora.

Tina borjade jobba 12 och tim fick gora en langpromenad med mig.
Molnen ar sa tjocka men anda ar solen starkare an undr en hogsommardag hemma, markligt.

I morgon aker tim och jag till en djurpark.
Hoppas, hoppas pa koalor, wombit och kangurur.



Det har ar min rokhorna, inte fel.




Tina, Tim och Mike



Wategosbeach. En liten strand. Bra for nyborjare.



Tim efter sin surfing dag

Nu stanger stallet och jag maste sluta.

Har sallan skadat ett sadant regn som vihaft det senaste dygnet

Egentligen skulle Tim och jag foljt med grannen, Julie, till Cristal Castle i gar. Det ar ett stalle, 45 min bilvag harifran, dar allt handlar om kristaller, healing och sadant.
Men regnet vrakte ner, hela dagen och Cristal Castle ar utomhus.



Tina skulle ha arbetstid fran 12 till 18 men det visade sig att hon fick fortsatta sitt pass till 24.
Det blev en dag med absolut ingenting.
Tim och jag chansade och gick till stan vid 17-tiden nar det blev ett litet uppehall men det varade inte lange och vi fick ta skydd pa ett cafe'.




Jag hade tvattat alla handdukar och t-shirs och det kan jag saga, de torkade inte.
Det var en fruktansvard vind ocksa sa nar det blev uppehall for en kort stund blaste vattendropparna fran traden och man blev lika blot som i regnet.

Strax fore 01 kom Tina och krop ner i min sang. De andra ungdomarna skulle pa nagot. Men av olika orsaker, bla. arbetstiden kunde inte Tina folja med.

Sjalv tog jag min bok och laste medan regnet smattrade pa allt som fanns. Min dag slutade tidigt.
Valdigt skont.




Idag vaknade jag vid 7. Det regnade inte.
Men nar jag skulle ga hit till Green garage borjade det igen sa jag fick vanda och hamta ett paraply.

Vi far se vad det blir i dag.

Oj, sa stressigt allt blev
Det ar inte sa att vi har sa mycket att gora men allt tar sadan tid.

Igar skulle Tim surfa. Det var min granne (hon heter tydligen Summer och ingenting annat) som skulle lara honom. Det var bara att ta bradan och borja ga. Alla gar har. Vi behovde en strand med bra nyborjarvagor. Den fanns ca. 4 km bort. Brant uppat och brant nedat. Ga, ga ga.
Men det var det vart.



Det var lagom molnigt sa risken att bli brand var inte sa stor.
Summer och Tim ovade och sa plotsligt klarade han av att sta upp. Han var inte sa bra pa att svanga men det far han ova pa senare.

Efter knappt tva timmar borjade den langa promenaden hem.



Val hemma borjade vi laga en sen lunch.
Brattom blev det for jag skulle mota Tina pa en marknad som fanns pa stranden i stan. Det var en marknad som bara ar en gang om aret.

Laga, koka steka, ata, diska, rusa ivag.
Hann precis bara traffa henne nar hennes telefon ringde och hon skulle till ett nytt jobb.
Poff,. sa var hon borta

Motte Tim istallet, efter att ha forvirrat mig en aning, pa turistkontoret.
Vi bestallde en liten tur till en djurpark. Pa mandag ska vi dit och forhoppningsvis fa se koalor, kangurun och wombats.




Det har ar parakiterna i min tradgard.

Maste rusa

Forst vill jag tacka er for alla kommentarer.
Om ni bara visste hur vardefullt det ar for mig att lasa dem.

I gar missade jag helt att skriva, eller nar jag och min granne, Summer och Tim skulle ga till stan var internetstallet stangt.
Summer ar en aktiv tjej som gar upp tidigt pa morgonen for att simma i havet, riktigt tuff simning, i 1 och en halv timme. Sen tar hon nagon yogakurs innan hon springer till fyren och utsiktsstallet innan hon ger sig ut for att surfa. Vi ar inte sarskilt lika alltsa men igar kvall tog hon med sig mig till regnskogen. Det var kolande svart ute och i regnskogen finns ingen belysing mer an de hon skulle visa mig, lysmaskarna.
Hon hade varit dar nagon kvall innan, efter regnet, och da fanns det tusentals av dem men inte nar jag var med men vi sag sju stycken i alla fall.

Plotsligt knakade det till. Mitt hjarta stannade. Man har ju hort talas om allt som ar farligt har. Samma sa att det troligtvis bara var kangurur. Precis som om det skulle lugna mig. Hon sa att de ar skygga och mycket snalla. Da blev jag lugn.

I dag har Tina "egen" tid och Tim och jag har fatt sta ut med varann.
Vi at frukost och promenerade till Tallows, den strand som inte har sa manga besokare eftersom strommarna ar sa kraftiga dar. Men vi var pa det andra stranden, Main beach, i gar och da dok det upp sma maneter med meterlanga branntradar.
Samma blev forresten brand av en nar hon surfade igar.

Vi solade och badade, aven jag i de otroliga vagorna.
Vi var val insmorda idag men orkade bara stanna en liten stund.
Det ar sa himla varmt och solen inte bara steker, den friterar.

Lunchen blev en omelett med lok, spenat, ruccola, fetaost, kyckling och tomat. Ah, sa gott det var.

Nu sover Tim middag och jag skulle ga for att handla brod, ett valdigt annorlunda brod i en valdigt harlig affar med enbart ekologiska produkter. Gissa vem som visat oss den?

Nar jag kommer hem ska Tim och jag ga till Green Garage och ta en iskaffe.

Bilder kommer men da maste jag lana Tinas dator. Jag har fotat mina frukostkamrater. Spindlarna!!!
Ar egentligen inte sa fortjust i dem men han jag hyr rummet av sager att de stora spindlarna oftast inte ar farliga utan det ar de sma man ska akta sig for.
Med min daliga syn har jag inte sett nagra sma men jag ar val medveten om att de troligtvis finns dar nagonstans ovanfor mitt huvud.

Om jag skrivit eller stavat fel/konstigt kan det bero pa att de flesta bokstaverna pa tangentborden bara syns till halften sa ibland maste jag chansa.

Hor snart igen

Nu har ett nytt ar startat

Gardagen blev en slappar dag. Tim har ont i foten och dessutom ar vi ju branda.
Vi satt hemma mest hela eftermiddagen.

Vi hade det mysigt.
Spelade lite kort och at nudlar till lunch. 
Pa kvallen at Tim och jag varsin gigantisk kottbit. Jag blav verkligen proppandes matt.
Men det blir man nog nar vikten pa kottet narmade sig halvkilot.
Tina at en fantastisk sallad.

Jag foljde med hem till Tina dar det var party men jag lamnade innan tolvslaget.
Jag gick hem till min lilla tradgard och lyssnade pa nattens festande utanfor och var bara glad over att fa lyssna till syrsorna och odlorna och slippa delta i festerna, skriken och skratten..

Australien ar annorlunda och jag lar mig aldrig.
Trafiken tillexempel. Nar jag gar over gatan kommer bilarna fran fel hall, varenda gang.
Jag ar sa tacksam att jag inte har hyrt bil. Det hade aldrig gatt.
Jag vet att jag ska titta at vanster men jag kan ju inte skilja pa vanster och hoger. Jag ska ga pa vanster sida men kommer pa mig sjalv att jag likt forbaskat befinner mig pa hoger hand.

Ja, sa ar det det dar med solen som jag inte forstar.
I min hjarna gar solen fran oster till vaster.
Har vandrar den over himlavalvet. Det kanns som den gar fran soder till norr. 

Det ar sasong for mango just nu. Hur underbart later inte det?
En mango kostar 30 svenska kronor.
Likasa en liten avokado, 30 kr.
Undrar vad priset ar nar det inte ar sasong.


Ett paket 25-pack cigaretter (onodigt, ja, jag vet men i alla fall) kostar 100 kr.

Jag traffade en svensk kille hemma hos Tina igar, Martin Nordstrom, fodd -89. Han kom till Byron Bay i forrgar och ska stanna/resa i ett ar. Uppvaxt i Huddinge. Gatt i Stenmoskolan och Kallbrinksskolan. Haft Torsten som rektor och Stefan och Kirsi som larare pa hogstadiet.

Jag som trodde att varlden var stor.

Nu har jag suttit och skrivit pa en annan dator dar jag inte kan lagga upp bilder men jag ska lana Tinas dator fler ganger och sitta pa Green garage, dar de har internet.

Ungdomarna ar lite sega idag sa jag fick egen tid.

 

Det ar har jag sitter och fikar pa morgonen tillsammans med papegojorna.

Rokning ar inte sa val sett har. De vill nog egentligen ha ett rokfritt Byron Bay.
Men om alla rokrum ser ut sa har ar det en frojd att vara rokare.

Detta ar alltsa en del av min tradgard.




Den har gangen leder in till mitt rum fran gatan.
Det ar ju nastan sa att man vill ga pa den hela dagen.




Det var sa har jag hittade Tina i parken.
Hon lag och vilade efter jobbet.
Vilken harlig vila.



Har satt vi och vantade pa att regnet skulle forsvinna
Nar det val gjorde det var vi tacksamma for att det inte blev klarbla himmel. Jag undrar hur det hade gatt da med vart stackars skinn.

Nu sitter jag med Tim och Tina pa Greengarage.

Det ar ett lokalstalle. "Lokalstalle" ar ett stalle som saljer lokalodlat. De har fritt internet om du har en egen dator med. Det har jag for jag har fatt lanat Tinas.
Har sitter vi och dricker iskaffe, hur gott som helst
Tim blev getingstucken i forrgar nar Tina skulle visa oss en genvag. Hans fot ar som en boll och han har kopt kramer sa det ska nog bli battre.

Idag ar det stralande sol och riktigt, riktigt varm. Vi sitter i skuggan eftersom Tim och jag brande oss igar.
Jag ser ur som en tomat med rodare oron an ansiktet. Jag fick alovera att smorja mig med. Det fanns i tradgarden sa det var bara att hamta.
Helt otroligt egentligen att vi brande oss. Vi gick till stranden, Tallows. Det var knappast sol. Det kom till och med regn.
Solen sprack igenom, for sammanlagt en halvtimme och vi brande oss???

Stilla Havet! Hur coolt ar inte det?
Sa stilla vill jag inte pasta att det ar. Vagorna ar gigantiska. 

I kvall ska vi tre ata middag tillsammans. Darefter gar ungdomarna till nyarsfestandet och jag tar mig tillbaka till tradgarden och luktar pa mina blommor.
Kan inte ha ett battre nyar.

Vi tre onskar er ett riktigt Gott Nytt Ar 

Vaknade klockan 5 i morse

Tina sov som en stock bredvid mig. Jag smog upp och kokade lite kaffe satte mig i tradgarden.
Det var inte sa manga vakna. Kakaduorna hade mote i granntradgarden. Tims spindel vantade pa frukost i mitten av sitt nat. Myggorna fick frukost av mig men at sig aldrig riktigt matta.

Klockan 05.30 vaknade solen. Det fanns manga bla flackar pa himlen och stralarna strilade ner.
En vacker morgon.

Nar Tina vaknade gjorde vi frukost och satte oss ute for att njuta och babbla.

Vi smsade Tim och vid 9.30 promenerade vi till parken for att mota honom.
alla blaa hal hade nu tackts och himlen ar ater gra men det ar varmt och skont.

Vi ahr promenerat till en av stranderna, gatt vidare over en geggig fotbollsplan dar Tim blev stucken av det enda bi som fanns pa den planen.
Vi har fikat och handlat adapter och tops.

Jag pratade med Ludde igar (var kvall, hans morgon).
 Det kandes harligt att fa hora hans rost och att allt var bra.

Det ar trakigt att skriva utan att kunna lagga upp bilder men sa far det bli.

Har jag sagt att det ar sjukt dyrt har?
Nar jag kommer hem kommer jag att tycka att allt ar billigt, rena rean. Pa reor handlar man.

Ja, sa far det bli idag.

Inget regn!!!

Gardagen ar over och likasa det omattliga regn vi hade da.
Tim var hemma hos Tina och hennes vanner. Tina var med mig och sov over. I morse, vid 07-tiden kom Tim. Vi gick upp och kokade kaffe. Tim kokade nudlar. Vi gick ut och satte oss i tradgarden under gummitrad, palmer, limetrad och annat smatt och gatt.

Satt en bra stund och hann se ett par solstralar innan de forsvann bakom de tjocka molnen. Men det regnar inte!

Det ar varmt, lagom 22-25 grader) och skont.

Ska se om jag kan ta in bilder nagon dag.

Nu maste vi kila vidare.

Vi landade i gar vid tre-tiden pa Ballina Byron, 3,5 mil fran sjalva Byron Bay

Vi tog en minibuss fran flygplatsen. Den tog en halvtimme och sa satt hon dar.
Hon satt pa huk pa trottoaren, livs levande.
Min hjarna slutade fungera, nu var det bara mitt hjarta som holl pa att sprangas. Den bilden kommer jag att han med mig i resten av mitt liv.
Tim kom forst fram och kramade henne, holl henne hogt i luften, de skrattade.
Det kandes overkligt pa nagot satt.

Sen holl jag om henne som om jag aldrig skulle slappa.
Hon var verklig!

Tina visade mig mitt rum.
Babbel, babbel, babbel

Regnet tilltog. Vi promenerade tilll stan.
Regn, regn regn.

Min telefon har laddat ur (och jag kommer inte ihag min pinkod) sa jag har ingen koll pa vad klockan ar men vid 20 tiden gick Tina hem till sig och jag somnade. Resan har tagit 40 timmar och vi har sovit 5-6 timmar, oregelbundet sa vi var hur trotta som helst.
Tim hade somnat under Tinas och mitt babbel. 
Han fick dela rum med mig eftersom vi kom fram en dag tidigare. 

Jag vaknade under natten av att regnet vrakte ner. Det kom hur mycket som helst.
Da var det fortfarande morkt ute men jag vet inte var klockan var.
Jag vaknade av att det var ljust. Det duggregnade.
Jag kokade kaffe och gick ut och satte mig i tradgarden under ett tak.
Hamtade mer kaffe och njot av den markliga kanslan av att vara i ett modernt samhalle men anda mitt i en regnskog.

Tim vaknade. Jag fragade hur mycket klockan var.
07.10.
Tina kom strax efter. Vi tog en barfotapromenad till stranden.
Tim och Tina badade i de hoga vagorna medan regnet tilltog.

Efter knappt en och en halv var vi hemma hos mig igen och
Tina fick rusa till jobbet.

Regnet vrakte ner men efter att ha vantat pa att det skulle halla upp trotsade Tim och jag regnet och tog oss till stan for att ata frukost pa Tinas cafe.
 Ja, dar ar vi nu.

Sitter och skriver detta pa ett internetstalle for backpackers.

Tangenterna ar sa slitna att bokstaverna knappt syns men jag ar glad att kunna meddela vad som hant hittills.

Enligt vaderrapporten ska det bli battre vader framover. Solen ska komma pa torsdag, vi far val se.
Byron Bay har haft den har vadertypen tidigare.
For 40 ar sedan regnade det ocksa i slutet av december.

Har ingen koll pa hur jag ska lagga upp bilder. Vagar inte ens ta ut kameran i regnet.
Bilderna far komma senare.

Mamma, mamma

Jag vet ju att du gar upp och laser min bliogg.
Vill darfor tala om att vi nu ar i Sydney och vantar pa flyd till Byron Bay.
Vi orkade inte aka buss i ytterligare 13 + 3 timmar.

Skriver snart igen!