Nu får ni som läst början skrolla ner så kommer fortsättningen.
(Kul med kommentarer, kan jag tycka. Heja Ann! igen :))

Det finns stunder då lyckan - bortsett familjen -överträffar sig själv.


fullmåne 



fulltankad bil
fylld kyl och frys
packat med plantor i rabatten
när värmen från vedspisen sprider sig


 
90 dagar vår med hög luft 
90 dagar sommar med ljumma och varma dagar 
lönedag
fredagsmys
bad med badbomber



nytvättade, manglade lakan
den första rimfrosten på alla miljontals små kvistar




smaken av första snöflingan
doften av renskurat hem
när favoritmusiken startar



morgonen första solstrålar som lyser
de första dropparna i sommarregnet



släcka törst med vatten
en liter iskall öl



Listan kan bli hur lång som helst.
Det finns verkligen hundratals, tusentals, miljarders, miljarders saker att vara lycklig över
men allt har ett slut (inte regnet eller vintern, kan man tycka då'rå.)

Därefter kommer listan över allt man kan köpa som gör oss omåttligt lyckliga.
Men den går jag inte ens in på för den lyckan är alldeles för kort.
Den är så kort att jag funderar över att sluta handla.
Men lite lycklig är jag faktiskt fortfarande över mina pioner.
De är snart tre veckor gamla. 
Men sen, vad mer som fortfarande gör mig lycklig över vad jag köpt, vet jag inte.





Vart vill jag komma idag då?

Det får bli i morgon.





♥  Här följer fortsättningen från igår  ♥

Jo, jag vill bara tala om att hela den översta listan som kan bli kilometerlång,
kanske egentligen inte är lycka, LYCKA!

Egentligen är den en lista över trygghet,
periodisk trygghet, något som jag vet kommer tillbaka, antingen av sig självt eller med min hjälp.
Allt det där har jag ju, mer eller mindre av, under ett år.



Lycka, mina vänner, är långt mycket mer.

Om det mesta i listan skulle utebli under ett år, av en eller annan orsak, 
skulle jag naturligtvis bli orolig och
undra vad det är som sker.

Om så - Gud förbjude - detta skulle fortsätta att utebli flera år i rad
skulle det innebära katastrof i mitt liv.
Oron skulle tära mig, hunger och näringsbrist skulle få mig apatisk, få mig sluta att känna och bry mig.
Jag skulle inte ha någonstans att bo.
Jag skulle endast äga kläderna jag har på mig.
Jag skulle frysa utan att kunna göra något åt det.
Jag skulle vara liten, ensam och rädd.


Men om min trygghetslista, efter att uteblivit i många år, kom tillbaka skulle jag känna lycka, LYCKA.
Jag skulle känna lycka över flera droppar regn, inte bara de första. 




Jag skulle dricka mitt vatten som om det vore... vatten.
Och jag skulle känna lycka av att se ljuset.
En liter iskall öl, hur trivialt det än kan låta, skulle få mig att känna LYCKA.
Skit samma i pionerna.

Men har man allt varje dag - dag ut och dag in - glömmer man lätt bort att känna lycka för det man har. 
Tas det ifrån oss känner vi saknad - avsaknade av det vi en gång hade - och
värdesätter på ett helt annat sätt när det återkommer (om det nu gör det).

Jag tror inte att vi kan skänka andra lycka.
Lycka är upp till var och en att bestämma. 
och att den inte finns i pengar är vi nog överens om.


 
Men vi kan ge trygghet.
Trygghet kan sedan omvandlas till lycka.

Jag tror vi har en uppgift, du och jag.
Jag tror vi har en uppgift att sprida trygghet.
Hur simpelt det än kan låta är faktiskt också rent vatten en trygghet;
i kranen, i brunnen, i isen eller i regnet.

Jag tror att vatten är både trygghet och lycka.
Utan vatten, inget liv.