... Våren är på väg!



Det händer grejer i rabatten men man får nästan ha förstoringsglaset med sig för att kunna se.
Hela rabatten är full av groddar från vinterns fågelfrö.
Jag har svårt att ta bort dem. Så en del får vara kvar. Bara så där på kul för att se vad det blir av dem.

Strax utanför själva rabattgränsen händer det annat.
Där pågår en kamp på liv och död.
Jag kan inte säga att jag är glad över vad som sker, trots att det är "naturens gång".



Våra kissemissar är brutala jägare.
Trisse är värst.
Igår var jag tvungen att visa honom att en liten mus faktiskt inte var riktigt död.
- Jamen ser du inte? Han rör ju på sig. Trisse kom igen nu. Du kan inte låta den lida längre.
Ja, Trisse kom, om än motvilligt och avslutade den lilla musens lidande.
Nästa lilla mus fick ett ben skadat. Han haltade så fort han kunde för att söka skydd. Naturligtvis lyckades han inte finna något gömställe innan Trisse la in nästa stöt.

Jag känner mig delaktig och förvirrad.
Jag vill inte ha de små mössen men har svårt att se på när "naturen har sin gång".
Det är lättaste är att vända bort blicken för att slippa se,
slippa ta ansvar,
slippa ta del i lidandet.