Hur kommer det sig att gångarna är så trånga då?

Jo, det står ju tanter och farbröder i mitten av dem.
Och står inte de där så kan man lita på att deras kundvagn eller kundkorg är placerad i mitten.
Ingen kommer fram, ingen kommer förbi.
Åhh, jag tror jag blir tokig



Jag minns att min mormor gjorde likadant.
Hon stod där, i gångens mitt och hade ingen koll på de stressande människorna runt, bakom eller framför henne.
Hon var inte någon nätt liten kvinna som smidigt gled åt sidan.
Nä, hon stod stadigt på jorden, så att säga.

- Morrmorr! Flytta dig, sa jag och drog -slet och svettades- för att få henne åt sidan.

(Men en gång, minns jag nu, jag var väl 5 eller 6 år, la jag mig på golvet i butiken. Mormor, sin vana trogen, i mitten av gången och jag själv tvärs över hela gången med mormor stående rakt över mig. Till skillnad från henne hade jag ett uppdrag. Jag ville se om hon hade sina fula eller fina trosor - underbyxor hette det på den tiden- på sig. Och då är det ju en helt annan sak att stoppa upp de andra kunderna.
Nog om detta.)


 
Vilken ålder är det då på dessa stoppklossar?
Minst pensionsmässiga hela bunten.




Kan inte de handla mitt på dagen? Någongång mellan 10 och 15, är väl ett bra förslag?
De är ju hemma då och när vi sönderstressade och slitna arbetare har tid att
handla skulle det vara rena E4 i matbutikernas gångar med omkörningsfil och grejer.
Möjligt är att det på golven eventuellt blir lite fult av gummistreck
från skornas sulor, vid de tvära inbromsningarna.
För övrigt en genial, helt genial idé, kan jag tycka.




Ja, men i det verkliga livet som jag lever i ser verkligheten annorlunda ut.
Där skiner gummistrecken med sin frånvaro.

I dag skulle vi ha möten under eftermiddagen och kvällen.
Ingenting att bjuda på till fikat, suck.
Jag erbjöd mig att ta en snabb sväng till centrum på lunchen.

Jag är ute efter en simpel butterkaka.
Hur svårt ska det vara att hitta en sådan?
Svårt, för att inte säga helt omöjligt, ska det visa sig.
Jag letar och letar.
Tjuvlyssnar på kunder som tycker att 29.90 är ocker för ett par semlor.
Jag ler för mig själv och tänker att det står åtminstone inte i vägen när de gnäller.



Butterkaka? butterkaka?... ingenstans.
Där kanske...
Jag ser så dåligt men det hjälper inte att gå nära.
Jag måste stå en bit ifrån för att få den rätta läslängden till ögonen.
Vad händer?

En ung tjej, i gymnasieåldern, försöker tränga sig förbi.
Hon stönar och suckar.
Vad har hon så bråttom för nu'rå?
Ahaa, jag förstår att det är det äldre paret,
de med semmeldiskussionen som hindrar hennes framfart.
Ja, jag förstår henne SÅ väl.
 
Hjälpsam som jag är flyttar jag på mig för att inte försinka henne än mer.
Jag menar JAG, om någon vet ju hur hon känner.
Ja, jag står väl där och väntar mig ett leende, oss "trånga-gångar-motståndare" emellen, tillbaka.
Ett leende?
Ha-ha! Nä, glöm det.
Inte från den stroppen, jädra ouppfostrade wannabe.




Och det är nu jag ser...
att det inte finns något gammal semmelpar.
Det finns ingen kundvagn eller kundkorg som stoppat den unga dames väg.

Det är jag...!

Jag har stått mitt i gången för att kunna se vad hyllorna har att erbjuda.
Mina ögon behöver ett visst avstånd, numer.
Det är jag som har gått och handlat mellan klockan 10 och 15.

Jamen, vad är nu detta?
Välkommen till den verkliga världen lilla Mia, "wannabe".