Apropå bilder...

Någon har snott batteriladdaren till min kamera.
Snott och snott är kanske att ta i men borta är den och Tina är ju faktiskt i Australien.

"Den är väl där du la den sist", hade min mamma sagt så där lite ironiskt, spydigt = det kan du gott ha din slarvmaja.

Hur trött var jag inte på den frasen.
Det var ju ganska ofta någon "snott" från mig.
Jag lovade mig själv att aldrig, aldrig få frasen över mina egna läppar.
(Inte heller det löftet har jag hållit.)

När laddaren försvann var det det första jag sa till mig själv.
"Den är väl där du la den sist."
Sen var den dagen förstörd.

Men vid den här åldern har man ju varit på x antal platser, tror jag, för det är just det; minnet sviker.
Jag har absolut ingen aning om vart jag var "sist".

Lite mer positivt var när mina uppfinningar lyckades.
"Bättre brödlös än rådlös."

Och på råd har jag för det mesta hittat.

Som helt nyligen - här passar "snålheten bedrar visheten" in - när jag skulle safta.
Handlade ingredienser till bären och sprang på en silduk med tillhörande ställning.
Hm... silduk är nog en bra investering,
tänkte jag, men en onödigt dyr, plastig, ranglig ställning för 79 kr tänkte jag då rakt inte köpa.

Hem till spisen och grytorna.



Det puttrar fint i grytan och jag känner mig huslig.
Tar fram silduken som finns i alla husliga hem.
Jösses, det var inte mycket tyg för pengarna.

Problem uppstod; vad gör jag nu?
Hänga vart?

Ja, det är nu brödlös och rådlös kommer in...

Taram
Oaow, billig och bra ställning.



Stolt som en tupp blev jag, för ett ögonblick tills jag kom ihåg Anns ord:
"Du får jättegärna låna min saftmaja om du någongång skulle behöva."

Det gjorde jag ett par dagar senare och hoppsan så enkelt det blev.
Tusan att jag slösade 29 riksdaler på silduken då.