Ha-ha, det är en härlig känsla.
(Läs rubriken)
Rumpan är mör. Som ni vet har jag inte bara myror i baken, jag har myrslokar, minst sagt och att behöva sitta stilla i ett par timmar med sådana varelser i baken är verkligen svårt. Men jag försökte att skärpa mig. Jag lyssnade och lyssnade och samtidigt pulade jag med annat som att böja mig fram och leta i väskan efter något som inte fanns, och aldrig har funnits för den delen. Lyssnade, lyssnade, jag böjde mig åt vänster, till Lotta, visk, visk, hi-hi, lyssnade, lyssnade, jag böjde mig åt höger, till Danne, visk, visk, Trisse, Maja, hi-hi
.
Blick från chefen, då log jag och satt still en liten stund, lyssnade och lyssnade.
Sedan började det igen, myrslokseländet.
När det blev alltför mycket flög mina tankar iväg...

Sommarlov



Under några dagar fick vi vara i Skåne, i Östra Tockarp 851.
Det var Ludde, Tim, Alexandra, Trisse, Maja och jag som fick förmånen. Surrutan, Fröken Rut, fick stanna hemma och ha barnfri tid.
Vi kom fram sent på natten för att slippa stekande sol (minns knappt hur det känns, jädra Pererik och Åsa Bodén) men mamma var förstås vaken, som mammor bör och tog emot oss.
 
Det är en härlig känsla att komma dit.
Tockarp doftar Tockarp så som det har gjort i alla mina år. Så jag vet hur trygghet doftar.
Tockarp är trygghet.
Mammas kram var varm. Det var så länge sedan vi sågs. Lilla mamma, om du visste hur underbar du är. Jag tog en till, när jag ändå höll på.

Nästa morgon när vi drog upp rullgardinen mötte min blick de vackraste koögonen. Hon stod där och liksom väntade på att vi skulle vakna och komma ut och servera ett par äpplen.



Jag tror att det i år var 10 kor och en tjur. Kossorna kan bytas från år till år men tjuren har vi lärt känna under en lite längre tid. Han är snällast av dem alla.



Det är en speciell tjur med speciella behov.
Han är social och vill bli klappad. Äpplen är riktigt gott, tycker han och det mysigaste av allt är när någon har tid att klia honom på ryggen med krattan.
Han kommer fram, böjer ned sitt stora, breda huvud och väntar på att klikrattan ska starta.






Myrslokarna vaknade till liv. Jag reste mig, hällde ut dem på golvet. Där kan ni ligga och hoppa gärna i någon annans byxor nästa gång. 
Det var paus.

Första arbetsdagen var inte så tokig när allt kom omkring.
Och det mest fantastiska är att det kommer en i morgon också, en alldeles ny sådan.
Man vet aldrig vad som kan komma ur den. (Jag går ju i växthustankar så de tankarna kanske vaknar till liv.) 
Så det tänker jag inte missa.